Tänk vad skönt att slippa alla dessa festivalbesökare som ju har en tendens att hela tiden prata om Hultsfred och om hur trevligt det är i samhället.
När Hultsfredsborna bara vill vara i fred, när de vill att Sverige helst ska glömma att Hultsfred över huvudtaget finns - så att inte ännu fler reser dit och stör ordningen.
Och alla hotell, stuguthyrare, butiker, restauranger, kiosker, bensinstationer - de har ju redan så de klarar sig. De behöver inte en massa extra. Bättre med lugn och ro.
Nej, så är det givetvis inte. Man saknar inte kon förrän mjölkspannet är tomt, eller hur var det nu man sa?
Men när diskussionen halkat över på mer personligt tyckande om ungdomens förfall, om dunka-dunka och festande dygnet runt - ja, då känns det som klagomålen varit mycket orättvisa. Långt, långt över gränsen till det förnuftiga.
Hultsfredsfestivalen har nämligen betytt mer för samhället, ja för hela Småland och regionen, än vad många tycks begripa. Den har inte minst visat att småsamhällen runt om i landet ibland vägrar att dö.
Hultsfredsfestivalen har, alldeles oavsett vad man själv gillar för musiktyp och på vilken volym - ja, jag vet att det är slitet på gränsen till klyschigt, men ändå, - satt Hulingen på kartan.
Jag var själv på plats i maj förra året på Stoxa, Stockholm Outdoor Exhibition Area, just utanför Arlanda, och hörde de nyblivna ägarna berätta om planerna för framtiden. Att de ville ha en musikfestival till området och redan förde diskussioner. Trots att jag är ytterst konspiratorisk så kunde jag inte drömma om att det handlade om vår rockfestival.
Hultsfred är ju Hultsfred är ju Hultsfred. Punkt.
Markägaren representerat av Carina Tegelberg på familjeföretaget Maskinexpo AB, pratade även om att flytta en rallytävling till området.
Håll i ratten, Värmlänningar, ni som arrangerar Svenska Rallyt.
Hultsfredsfestivalen i Stockholm, ute på STOXA vid Arlanda, blir bara en festival bland alla andra.
Den har visserligen ett friköpt finfint namn, men det räcker inte lång tid, om det är så att den riktiga musikhuvudstaden ligger kvar där den ligger, nämligen i mörka Småland.
Jag läste någonstans att de flesta som dansar Hälsingehambon kommer från Stockholmsområdet. Skulle inte tro att de hellre vill dansa på Sergels Torg, för att slippa Hälsingeresan.
Någon forskare har kommit fram till att festivalens själ försvann någon gång när den försvann ur Hultsfredsbornas händer. Dags att vinna tillbaka den nu, själen.
Men se till att få föreningar, företag, butiker, politiker - och inte minst, Hultsfredsborna, med på smalspåret. Och framför allt, skynda långsamt. Tiden talar för Hultsfred.
Alf Wesik