Detta alldeles oavsett om halva kommunens befolkning samtidigt står i stadshusets foajé och gastar sig hesa.
Men ändå, det får inte bli en ny fråga av det hela; av typen varför är vissa emot utbildning och vissa för. Det är en gravt missuppfattad tolkning av de ställningstagandena, som bland annat gjorts under flera års tid. Det är en grov missuppfattning av vår tidnings policy i denna fråga.
Nej, utbildning är självklart det enskilt viktigaste för att vi ska utveckla vårt samhälle. Bra kompetens behövs för att nya små företag ska kunna startas, liksom befintliga ska kunna utvecklas och framför allt expandera. Det gäller såväl praktiska som teoretiska inriktningar.
Så på den punkten råder således ingen som helst diversifierande uppfattning. Det får med andra ord aldrig bli en fråga om "vi" eller "dom", om dom eller vi som är för utbildning och dom eller vi som är emot.
Nej, här handlar det istället om beloppets storlek, om 110 miljoner kronor, vilket förmodligen inte räcker när slutnotan summeras.
Och där kostar kommunen på skolan 50 miljoner kronor för närvarade. Men lite "moms", kryddade byggplaner och konjunkturhöjningar inom byggsektorn, kommer säkert den sammanlagda notan att bli snarare över än under 200 miljoner kronor.
Och vad får vi då för dessa pengar? Jo, självklart två toppmoderna skolor, med - som det alltid brukar heta i liknande sammanhang - högst ändamålsenliga och luftiga lokaler. Vi får en fantastisk arbetsmiljö, för såväl lärare, som personal och framför allt elever.
Men vi får också en situation där två skolor inom två mils avstånd blir tuffaste konkurrenter. Ett läge där två finfina skolor kommer att spela ut korten mot varandra.
Vi får en situation där det blir ännu mer avgörande att vi kan locka massor av fler elever till inte bara en skola, utan två. Och det är just denna hake som oroar.
Denna snuttifiering i tänkandet, som enskilda separerade mångmiljonsatsningar i såväl Vimmerby som Hultsfred innebär, går ju stick i stäv mot talet om större enheter, större regioner, och mer samarbete över gränserna.
Och i såväl Hultsfred som Vimmerby, står politikerna i kö, för att hylla tankarna på större regioner. Jag undrar just hur de tänker, när de inte ens förmår att samarbete över den minst märkbara av alla gränser som finns, den mellan Hultsfred och Vimmerby.
Det är hela Norra Kalmar län som bildar en gymnasieregion. Tanken är att denna portal ska underlätta för niondeklassare och andra att söka en lämplig gymnasieutbildning. I samarbetet ingår förutom Vimmerby och Hultsfreds gymnasieskolor, även Västervik, Oskarshamn, Högsby och Mönsterås.
På småländska höglandet pågår redan ett samarbete och i en mer intim form än Kalmar länsvarianten. Alla dessa samarbeten sker självklart i syfte att stärka konkurrenssituationen för de mindre skolorna i förhållande till drakarna i exempelvis Jönköping, Kalmar, Växjö och Linköping.
Det negativa är att mindre skolor, typ Hultsfred och Vimmerby, får det allt tuffare att locka eleverna. Givetvis finns "kompisaspekten" alltid närvarande, att eleverna söker till sin närmaste skola eftersom de gamla klasskompisarna gör det. Men kompisaspekten minskar är efter år i takt med att ungdomarna blir mer och mer självständiga, samtidigt som det blir vanligare och vanligare att barnen vill se sig om i landet och världen.
Det positiva med den ökade konkurrensen är givetvis utbudet. I exempelvis Linköping finns så många olika gymnasiealternativ att man som förälder enkelt kan spendera varje kväll under hela december och januari för att åka runt och titta på olika skolor och program.
Och det märkliga är att varje skola man besöker övertrumfar varandra i lockelser i alla dess former. Uppfinningsrikedomen är helt enkelt enorm. Det är datorer, cyklar, körkort, biljetter, lägenheter, studieformer, praktikplatser inom och utom landet - och, ja, listan kan göras mycket lång.
Det borde väl rimligtvis vara bra mycket smartare att ha ett välfyllt och toppenbra program i Vimmerby och ett i Hultsfred, än två halvfyllda och därmed ständigt nedläggningshotade program - av precis samma karaktär i båda dessa grannkommuner.
Men av olika dunkla anledningar verkar det vara som förgjort att få till stånd djupare samarbete över den osynliga, men ack så påtagliga kommungränsen. Med de enorma investeringar som plöjs ner i såväl Hultsfred som Vimmerby ökar naturligtvis kraven på att elevunderlaget går upp.
I annat fall kan skolorna rekordsnabbt bli en årligt återkommande belastning för politiker och ekonomiansvariga i samband med att budgetar och skattesatsar ska diskuteras och beslutas. I Vimmerby kommer satsningen förmodligen redan innan den är genomförd att innebära en markant skattehöjning.
I framtiden kommer de kommunala skolorna över hela landet, och särskilt på mindre orter, att få det allt tuffare. Till dags dato har Skolverket fått in 563 ansökningar om bidrag för att starta fristående skolor. Av dessa avser ansökan bidrag för att ta över en redan befintlig kommunal skola, så kallad avknoppning.
Ett tydligt mönster är att storstäderna lockar allt fler ungdomar att pröva vingarna utanför hemmens trygga vrå. Mindre kommuner har en chans - och den skapas genom specialisering, och en ökad nischning.
Vilken är Vimmerbys speciella nisch? Och vilken är Hultsfreds?
I Vimmerby kommun finns Båtbyggarskolan i Storebro som verkligen är specialiserad och som verkligen har en framtid för sig - men till den går ingen av de 110 miljoner kronorna.
Alf Wesik