Ett exempel är posten och postutdelningen. Det var 2009 som svenska Posten och Post Danmark gick samman till Postnord för att kunna möta nya ”globala utmaningar”, som det så vackert hette. Uppdraget blev att sköta postgången i hela Norden, åt 25 miljoner invånare och två miljoner företag.

Ett sätt att lösa utmaningen på är att sluta dela ut post. I Örebro hotar Postnord med att sluta dela ut räkningar och brev och försändelser. Hyresgästerna i några hyreshus hänvisas istället till ett postkontor, där de kan hämta posten själva, om de så nödvändigtvis vill få sin post.

Postnord har redan aviserat att det kan komma att ruckas på den gamla stolta devisen att brev ska delas ut senast dagen efter.

Ett sätt att lösa detta på för hyresgästerna i Örebro och annorstädes kan vara att göra någon sorts turlista, så att de boende exempelvis i bokstavsordning, hämtar posten åt alla hyresgäster och pyttsar in försändelserna i grannarnas brevinkast.

De tar vykorten i egna händer.

Samma sak med polisen. När den slås ihop eftersom allt ska bli bättre om de små lokala polisdistrikten blir ett enda stort jättedistrikt, så får väl företagen slå sig ihop och utse egna nattvakter. Boende i villakvarter får utse egna medborgargarden.

De tar batongen i egna händer.

Kan lätt tippa över

När skolorna slås igen, får invånarna starta egna skolor. ”Förbenat också”, tänker då lokalpolitikerna med byxorna nere i knänivå, allt medan de ser elever försvinna från sina centraliserade skolor. ”Då får vi väl se till att skolbussarna dras in, då ska det väl bli tyst på dem”.

Nej, så enkelt var det inte. Valdemarsvik norr om Västervik, får tjäna som exempel. Där startade förargade föräldrar en egen friskola. Och nu sedan i går, måndag körs en privat buss varje dag.

De tar ratten i egna händer.

Vid en första anblick kan liknande upptåg synas vara förträffliga. Engagerade samhällsmedborgare som ordnar biffen när inte samhället gör det.

Tyvärr blir effekten den motsatta. Alla betalar lika mycket i skatt, nåja, och alla har samma rätt att kräva rättvis tilldelning tillbaka. Om Medborgargardena tar över så minskar trycket på samhället att återinföra polisbevakningen på mindre orter. Samma sak, med mängder av annan samhällsservice.

Sådana saker som man i alla tider ansett vara självklara i landet Sverige. Genom att själva gå in och ordna saken blir givetvis tillvaron enklare, men det kan lätt tippa över så ansvariga börjar räkna med den här överraskande hjälpen att driva samhälle.

Miljoner i back

Avslutningsvis vill vi bara kommentera hur samhället ruckas i sina grundpelare. I alla tider har det varit någon märklig tyst överenskommelse att allt ska jämföras med fotbollsplaner.

Branden spred sig över ett område stort som tre fotbollsplaner, ett nytt bostadsområde ska exploateras, stort som 60 fotbollsplaner.

Själv har jag svårt att förstå den här logiken. 60 fotbollsplaner har jag väldigt svårt att visualisera. Men 300 000 kvadrat är väldigt enkelt, det är 300 meter åt ena hållet och 1 000 meter åt det andra.

I Kinda kommun har däremot införts en valuta, som är desto märkligare. Det är kommunens socialförvaltning som ligger flera miljoner back för närvarande, och räknar med att hamna på nästan lika mycket i minus när året är slut. Trist, verkligen.

Men så kommer det märkliga. Socialförvaltningens ledning räknar förutom i kronor och ören, vad underskottet motsvarar i antalet personal inom äldreomsorgen. What?

Mänsklig värme

Ledningen redovisar att en snittlön inom äldreomsorgen i Kinda ligger på 24 100 kronor och att det blir 407 000 kronor om året med sociala avgifter. Samt att minusläget motsvarar 16 anställda inom äldreomsorgen. Som nu kanske måste varslas.

Ja, så kanske man kan räkna. Men man kan ju även säga att underskottet motsvarar typ fem socialchefer.

Om det saknas pengar för äldreomsorgen så handlar det inte om en brist på resurser, utan en brist på hyfs.

Det finns garanterat pengar nog för skola, vård och omsorg, i vårt samhälle. Punkt och definitivt slut.

De som jobbar inom äldreomsorgen är viktigare än alla vi andra ihop. De förtjänar en bättre respekt än att bli till siffror och statistik.

De är inte fotbollsplaner. De är kunskap, trygghet och mänsklig värme.