Det handlar om att ge och ta. Det handlar om att samarbeta så att ett och ett inte blir två, utan kanske tre eller fyra. Inom skolans konkurrensutsatta värld är numera i princip alla tjuvgrepp tillåtna. Det gäller helt enkelt att med alla medel försöka roffa åt sig studenter för att istället för att betala, få betalt.
Således hör vi så gott som dagligen nya exempel på hur det kan gå till i den nya, tuffa utbildningsvärlden. Skolor erbjuder praktik utomlands, som en del av undervisningen. Skolorna fixar allt, resor, bostad, mat och undervisning. Allt för att locka fler studenter till sig.
Andra skolor erbjuder de mest konstifika utbildningar, som kanske inte kommer att föra världen framåt på något sätt, men ändå attraherar. Det kan röra sig om olika idrottsgymnasier, där ingen sport är för udda eller för liten, för att kunna locka deltagare. Andra skolor utger sig för att vara bartenders-meckan, eller utger sig för att ge en komplett utbildning i body-styling, helkroppsmassage, personlig coaching, eller något annat för tillfället mycket attraktivt.
Dessutom raggas studenter med hjälp av marknadsföring i alla dess former, med hjälp av flashiga hemsidor, TV-reklam, bioreklam, annonser i tidningar och via uppsökande verksamhet. Eller helt enkelt med hjälp av deltagande på mässor och utställningar på olika platser där målgrupperna finns.
Det handlar om att ladda järnet inför framtiden. I annat fall kan gymnasieskolorna hälsa hem. Såväl Vimmerbys som Hultsfreds gymnasier. Det blir tyvärr facit.
Det ligger mycket i vad lärarfackets ordförande i Hultsfred, Åke Berg, säger - det krävs helt enkelt att samarbete och det krävs massor av fantasi för att få det här att funka.
Om kreativiteten består i att med olika medel fightas för att få just det eller det programmet till sin egen kommun, vore det förödande.
Ett gymnasieförbund istället för två självständiga skolor och två kommuner måste ju leda till att urvalet på program blir större och att kvaliteten på samtliga program blir bättre.
Åke Berg befarar att lärarna i Hultsfred är mer positivt inställda till ett samarbete än kollegorna i Vimmerby och så är nog tyvärr fallet. Men alla måste inse att detta inte är en fråga om att endast se till sitt eget skinn, till sin egen situation som lärare eller personal på skolan, det handlar dessutom om skolans framtid och möjligheter att utvecklas.
Såväl Vimmerby som Hultsfred har finfina skolor, såväl Vimmerby som Hultsfred har sina egna respektive specialitéer. Men i det fall båda ser sig vara bäst lämpade att husera en utbildning, som exempelvis musik- och estetprogrammet, måste någon av dem ta ett obehagligt beslut. Så är det bara. Slut på daltandet.
Vi kan inte fortsätta att "upprätthålla" en standard, vi ska helt enkelt sätta standarden.
Idén med ett samarbete i en strikt juridisk form är helt rätt. Dagens tekniksamhälle gör att det går mycket enkelt att sköta hela administrationen från en enda plats, då skulle kostnaderna bringas ner, plus att kostnaden per elev skulle minska i ett enda slag. Tekniken medger intimt samarbete fastän det geografiska avståndet är två mil.
Istället för två hotade program skulle elevunderlaget räcka till en bärkraftig. Istället för två hotade lärare, skulle en tjänst tryggas. Istället för två exakt likadana halvtaskiga utbildningar, skulle det skapas en helgrym.
För att nå dit måste;
Kommunikationerna förbättras, såväl fysiskt, som mentalt.
Lokalerna förbättras såväl i Hultsfred som i Vimmerby.
Marknadsföringen stärkas markant, avseende både orterna.
Programutbudet breddas markant, och gärna kryddat med en rad "udda" utbildningsalternativ.
Idrottsalternativ skapas, varför inte innebandy i Vimmerby, som komplement till speedwaygymnasiet i Hultsfred? Eller kanske folkrace i Vimmerby, eller pimpelfiske? Eller kanske simning i Hultsfred.
Ett gymnasieförbund måste ju självklart leda till nya alternativ, inte bara en uppdelning av de redan befintliga.
Det handlar om att samma krav på förbund och samgående snart kommer inom många fler områden.
Det handlar om att ge och ta. Mest ta.
Alf Wesik