Den statliga snedfördelningen drabbar nu infrastrukturen

Vi har i en rad ledare pekat på det obehagliga faktum att Vimmerby- och Hultsfredsregionen åderlåtits vad gäller statliga myndigheter och tjänster. Regionen tvingas konstatera att rationaliseringar och sammanslagningar alltid utfaller till Vimmerby- och Hultsfredsregionens nackdel.

Ledaren2006-09-14 07:24
Detta är en ledare.

Länets riksdagsledamöter har ett ansvar att agera så att denna häxjakt upphör. Ett särskilt ansvar åvilar länets socialdemokratiska riksdagsmän i sin egenskap av regeringsbärande parti. Men inte ens i valspurten, och inte ens på besök i Vimmerby, kunde den ledande socialdemokratiska riksdagsmannen Håkan Juholt, ge något vettigt besked. Det är inte bara otaktiskt från Juholts sida, det är direkt svagt.
I dagens tidning berättar vi om ytterligare åderlåtning. Det är företrädare för kommunen, för transportnäringen och för industrin i Vimmerby, som upplyser att satsningarna på infrastrukturen inte håller måttet. Förväntade investeringar skjuts på framtiden och andra projekt runt om i landet, tränger gång på gång undan satsningar i Kalmar län.

Snedfördelning
Kommunalrådet i Vimmerby Carl-Axel Centerstig varnar för följderna om inte förväntade satsningar på järnvägar och landsvägar sker. Han backas upp av sin centerpartistiske företrädare, numera riksdagskandidaten, Leif Larsson, samt Penti Näätsaari vd för Carlenskogs, Kenneth Carlsson, fd chef för Lastbilscentralen och Lars Nilsson vd för Hans Nilssons Åkeri. Ett verkligt tungt garde således, som unisont stämmer upp i varningsropen.
Tidigare under året har vi hört företrädare för turistnäringen, och särskilt Astrid Lindsgrens Värld, säga exakt samma sak. Bra vägar åt alla håll och kanter, och snabba finfina förbindelser, är det största enskilda kravet för en fortsatt expansion i regionen. Siffrorna talar sitt tydliga språk. De statliga anslagen till vägar och järnvägar uppgick under den senaste tolvårsperioden till 48 miljoner per år, istället för behovet som var drygt fyra gånger så stort. Denna uppehållande verksamhet gör att situationen förvärras från dag till dag.
Det måste bli ett slut på denna snedfördelning av resurser. Kalmar län har under tolvårsperioden fått sig tilldelat 574 miljoner kronor. Det kan tyckas mycket, men det handlar tyvärr om ett ytterst penningslukande verksamhet, där liknande pengar är att betrakta som små, eller rättare sagt, helt himla otillräckliga.
Vi kan exempelvis jämföra med Trängselskatteförsöket i Stockholm som på ett enda kort och intensivt bräde fick 1,5 miljarder kronor att kvittera ut.
Behov av viltstängsel
Om vägnätet i vår del av landet inte förbättras i den takt som utvecklingen kräver finns en uppenbar risk att såväl industrier, som transportnäringen i sig, flyttar till mer strategiska platser. Och det vore naturligtvis förödande. Den framtidstro som finns i bygden avspeglar sig inte alls i de statliga neddragningar som görs inom en massa områden, samt uteblivna infrastruktursatsningar.
I dagens läge är konkurrensen mellan kommuner och regioner benhård. Detsamma gäller mellan företag inom samma branscher, samt mellan olika butikskedjor. Vimmerby och Hultsfred har som handelsstäder ett fruktansvärt stort behov av att just infrastrukturen hålles på en toppnivå.
Brister i vägnät och järnvägsnät får helt enkelt inte bli den droppe som gör att industrier lägger ner, eller flyttas, att turistnäringen stagnerar, att handeln i exempelvis Vimmerby slås ut.
Den tragiska dödsolycka som inträffade för någon dag sedan, strax söder om länsgränsen mot Östergötland, understryker dessutom kravet att såväl riksväg 33 som riksväg 34 omedelbart måste förses med viltstängsel på hela sin sträckning. Behovet av detta har påtalats vid ett flertal tillfällen tidigare, men tyvärr hann verkligheten före.
Det är rent ynkligt att så pass trafikerade vägar, i så pass djurtäta områden, saknar viltstängsel på långa sträckor.

Alf Wesik