I Södra Vi. I Vimmerby kommun.
I Storebro, även den orten inom Vimmerby kommuns gränser, fick gjuteriet, med månghundraåriga anor, nya ägare och nya friska satsningar aviseras. Gjuteriet sysselsätter ett 50-tal personer och nyanställningar är på gång. Samtidigt införes kvällsskift.
I Frödinge i Vimmerby kommun, köpte nyligen den norska livsmedelsjätten Rieber&son mejeriet och aviserade samtidigt stora planer på att fortsätta utveckla företaget. Såväl bolaget som sådant, som produktpaletten. Mejeriet har uppemot 200 anställda och 175 av dessa jobbar på anläggningen i Frödinge. Familjen Carlssons unika livsverk kommer att leva vidare och fortsätta vara en stolthet för bygden.
I Rumskulla, i Vimmerby kommun, satsar lanthandeln vidare med nya ägare och företaget Mek & Maskin i Rumskulla utvecklar sin verksamhet i gasellfart och sysselsätter i dagsläget 17 personer. De blir fler och fler hela tiden och framfarten har uppmärksammats i affärspressen.
I Gullringen är det Öppet hus på lördag. Det är Skanska som visar sitt Bo klok-koncept. Många Gullringsbor, utöver de anställda, kommer säkert att besöka sina gamla arbetsplatser. Känna dofterna, känna stämningen, minnas alla glada stunder och framför allt glädjas åt att det åter byggs bostäder i de stora fabrikslokalerna. Orten har tack vare Gullringshus blivit ett varumärke känt över hela landet.
Frågan är om de vågat sig ut från sina sammanträdesrum på stadshuset på länge. Frågan är om de varit i Södra Vi eller i Storebro. Om inte annat borde de ge sig ut i verkligheten och försöka lura ut var alla skattepengar kommer ifrån - alla de pengar som ger dem möjligheter att ideligen flytta förvaltningar hit och dit inom stadshuset, som ger dem möjlighet att köpa in och renovera Allaktivitetshus för unga och gamla, som ger dem möjlighet att bygga rondeller, nya infarter till Vimmerby, samt inreda fackexpeditioner i stans vackraste och mest kulturhistoriska intressanta byggnad, Gamla Rådhuset. Frågan är om de vet var pengarna till ett sprillans nytt Centralförråd kommer ifrån. Undrar om de vet var pengar till arbetsavdelningens hyror och "tillfälliga lösningar" kommer ifrån? Eller till alla andra projekt, konsulter, lotsar, visioner och arbetsmarknadsåtgärder?
Kanske. Kanske inte.
När Arla byggde ny fabrik i Vimmerby, köptes åkermark in, potatisarna skalades för sista gången och ett helt nytt industriområde exploaterades. Dessutom byggdes en helt ny rondell. Idag sysselsätter Arla 80 personer vid jätteanläggningen.
Det var naturligtvis inget som helst kommunalekonomiskt eller -politiskt fel i den mångmiljonsatsning som kommunen gjorde i samband med Arlaetableringen, men ställd i relation till Ljunghälls ter den sig odimensionerad. För att uttrycka saken diplomatiskt. Södra Vi-företaget sysselsätter tio gånger så många. Och det finns redan på plats.
Man kan undra vad det är för mekanismer som gör att allt fokus hamnar på Vimmerby. Vad är det för tanke som ligger bakom den obegränsade satsningen på handeln i Vimmerby? Och den rent njugga inställningen till Ljunghälls?
Förr i tiden satsade ortens stora industrier som Storebro Bruk och Gullringshus massor av pengar för att få invånarna och därmed arbetarna att trivas, och att lojalt stanna kvar på företaget. Sådant tänkande funkar inte i dagens läge när ägarna tittar mer på resultatkurvor och prognoser. Och tur är väl det, när konkurrenssituationen blir tuffare för varje dag.
Skippa alla interna flyttorgier för en tid och satsa istället alla resurser på att se till att Ljunghälls trivs, att Storebro Gjuteri har allt det behöver, att Mejeriet i Frödinge intet saknas, att Skanska i Gullringen känner sig hemma och att Mek & Maskin trivs i Rumskulla.
Som en brevskrivare uttryckte saken; varför inte anställa en Industrilots istället. Med en enda uppgift; att se till att befintlig industri får mer än fullgod service. Så att alla kommuninvånare kan sova lugnt.
För utan Ljunghälls och de andra industrierna kan vi glömma alla rondeller, Vimmerbyinfarter, förvaltningskaruseller, Allaktivitetshus och flyttningar av Centralförråd.
Alf Wesik