Jag är säker på att varken ansvariga läkare eller ansvariga politiker och tjänstemän, däribland folkhälsominister Maria Larsson, tänker så kallt. Men tyvärr blir nyhetsrapporteringen ofta av karaktären att den avlidne mannen, som person betraktat, och hans anhöriga och vänner, glöms bort.
Detta i jakten på nya svindlande uppgifter om influensans utbredning och härjningar.
Vi får aldrig glömma den sorg som anhöriga och vänner måste känna. Ena dagen fullt frisk och andra dagen borta i en svårbegriplig mycket abstrakt sjukdom, som för närvarande mer är föremål för spekulationer, snarare än fakta.
Mannens död blev i jakten på det obegripliga "helt normal". Den blev "exakt det vi räknat med". Eller som Maria Larsson uttryckte saken:
"Dödsfallet kom inte överraskande, scenariot kom inte överraskande. Vi har förberett oss för detta och vi står redo".
Tyvärr ligger det lika mycket i sakens natur att nyhetsförmedlare i försök att övertrumfa varandra mer "hugger" på de alarmerande siffrorna, än de som visar en förväntad utveckling.
Det gäller för oss alla att hålla oss sakliga i våra tankar och vår oro.
Men samtidigt - aldrig, aldrig glömma den allvarliga situation vi befinner oss i.
Så länge det handlar om en ny allvarlig sjukdom måste vi inse faktum. Det spelar egentligen ingen roll om en person avlider, eller hundra eller tusen. Det är ändå en stor tragedi och något mycket allvarligt.
Det vanliga tankesättet att "det drabbar inte mej", kan vara tröstande och i vissa fall även förnuftigt.
Men det är ju trots allt ändå människor som råkar illa ut, och vi har redan nu i dagsläget många tragiska och ovissa fall - där "det-drabbar-inte-mej"-tanken redan är inaktuell.
Jag tänker på de stackare som kämpar för sina liv i Emco-maskiner.
Vi ska också veta att olika krämpor vi alla drabbas av, sjukdomar och olycksfall, drabbar tusentals personer varje år. På allvarligaste vis.
Men samhället funkar ändå.
En av de svårare uppgifterna måste ändå sjukvårdsupplysningen ha.
Enligt Smittskyddsinstitutet ska oroliga kontakta sjukvården via telefon, istället för att bege sig till sjukhuset.
Tyvärr upplevs inte symptom lika av alla människor och därmed blir de råd och upplysningar som sjukvården lämnar olika från människa till människa. Råden uppfattas även olika av de som ringer och frågar.
Och hur bär man sig åt för att övertyga en förälder om att inte åka in till sjukhuset när deras barn är sjukt. I just de fallen blir fakta och maningar till lugn ofta ganska ihåliga.
Så det där med handsprit, det känns verkligen friskt och härligt att smörja in händerna lite då och då. Och så luktar det ju så gott.
Alf Wesik