Beslut är fattat och nu gäller det att gå vidare och försöka göra det bästa med de förutsättningarna. Det gör ingen glad att älta en fråga vidare, som redan är avgjord.
Kommer inga nya motstridiga uppgifter fram, såsom markproblem, överklaganden etcetera, ser vi alla fram emot en bra fotbollsanläggning på Ceosvallen, där såväl småkillar och småtjejer, som motionärer och elitspelare gör sitt yttersta för att näta.
Jag har på ledarplats så ofta jag haft tillfälle, fört fram att det behövs en ny eller upprustad fotbollsanläggning i Vimmerby. Det står utom allt tvivel. Jag har därför mycket svårt att acceptera de tillmälen som kommit mig tillkänna, att tidningen och jag, i denna fråga, liksom tidigare i gymnasiefrågan, "har motarbetat ungdomarna i Vimmerby".
Den som säger på det viset är verkligen ute på hal is. Vår uppgift i denna kommunala angelägenhet, precis som i alla frågor där politiker har avgörandet i sin röstordning, är att skapa debatt, främja åsikters rätt att framföras. Kanske så frö till helt nya tankar.
Jag förstår att de som yttrar sig med diffusa argument gör det av egen vilja och med ett stort intresse för, i detta fall, fotboll. Det är verkligen lovvärt att engagera sig i föreningar och olika intressegrupper.
Om alla grupper i samhället skulle få sin vilja igenom, och anse att alla som ifrågasätter önskemålen, är fientliga motarbetare, så tar kommunen sjumilakliv mot ruinens brant.
Det gäller helt enkelt att ha modet att ifrågasätta, ställa olika argument mot varandra, och framför allt prioritera.
En bra grundstomme för alla människor som satts att förvalta och besluta om gemensamma tillgångar är sparsamhet och misstänksamhet. Lite småländsk snålhet kombinerat med bonnförnuft när det gäller nya utgifter och nya verksamheter, borde vara kommunala ledord.
På många punkter ser vi idag klara misslyckande när det gäller detta. Följden blir att vissa intressegrupper i samhället blir lyckliga, medan andra blir olyckliga.
Jag fick i veckan ett samtal från en upprörd förälder som nyligen varit på första klassträffen. Där gavs beskedet att skolans ekonomi är så skral att barnen endast får var sitt suddgummi och två blyertspennor per termin. Går det åt mer, så får de köpa det själva. Vidare fick denna förälder beskedet att alla anhöriga måste skaffa sig e-postadresser, eftersom skolan inte har råd att skicka information i frankerade kuvert. Vad ännu allvarligare var, resurslärarna ska minskas kraftigt, vilket givetvis kommer att drabba de elever som behöver extrahjälp hårdast.
Eller som föräldern fortsatte; "vi får veta att kommunens ledord i Astrid Lindgrens anda är ansvar, mod och fantasi. Ja, att dra in på blyertspennorna och suddgummi är ju verkligen prov på ansvar, på mod och på fantasi".
Storkommunen bildades 1971. Och nu har vi en svår 40-årskris.
Jag föreslår att politiker och tjänstemän försöker hitta tillbaka till scratch. Försök göra en kommunal planering som sträcker sig inte bara över årsskiftet, eller till nästa års budget, eller till nästa val.
Försök göra en långsiktig översiktsplanering som sträcker sig 10 eller kanske 20 eller 30 år framåt i tiden. Vad har kommunen för strategi, vad saknas i kommunal service, kultur, skola, teknik, och så vidare. Rita med mycket stora penndrag och försök planera var framtida kultursatsningar ska tillskapas, sjukvård, äldreomsorg, var idrottsanläggningar och industriområden och nya bostadskvarter ska förläggas.
Genom en mer lånsiktig planering har invånarna och alla politiker - inte bara partitopparna - chansen att tycka till, inte fem i tolv som idag, eller till och med fem över tolv? - utan i god tid för att ha chansen att påverka med smarta lösningar.
Genom en långsiktig planering finns även chansen att lägga upp en finansiell strategi. Vi kan räkna ut vilka investeringar som behövs, vilka stora utgifter som kommer när, och vilka tillgångar vi har.
Det är helt enkelt elementärt, och ändå funkar det inte i Vimmerby för närvarande. Skärpning anbefalles.
På det sättet kanske kommunen kan fira de 50 med värdighet, inte i form av ett nervvrak.
Alf Wesik