Sverige har genom en mycket ansvarsfull politik klarat de här förändrade förutsättningarna i omvärlden mycket bra. Men naturligtvis är det så att vårt land inte befinner sig i någon egen isolerad bubbla, utan den negativa utvecklingen smittar av sig och styr verkligheten även för oss.
Av den anledningen ska vi vara mycket tacksamma att den politik som förts under den senaste regeringen har präglats av stor återhållsamhet. Jobben har prioriterats, vilket självklart har kostat en del, men i slutändan ger så mycket tillbaka.
Inte bara rent ekonomiskt, genom att större andel är sysselsatta, utan även rent känslo- och trygghetsmässigt. Jobben betyder verkligen så mycket.
Och det är inte okej att på det sättet, med en sådan prioritetsordning, underminera en av de viktigare bärlinorna i det svenska samhället. Jag tror visserligen att denna uteblivna skattesänkning för pensionärerna inte leder till någon livsavgörande skillnad för denna grupp, rent praktiskt alltså - men känslomässigt, ideologiskt, ansvarsmässigt betyder det så mycket mer att stå fast vid liknande löften.
När det gäller den sänkta krogsmomsen så kan jag mycket väl förstå hur tankarna går. Det sysselsätts enligt obekräftade siffror cirka 130 000 människor inom branschen, och där finns goda möjligheter till expansion och ännu fler arbetstillfällen för bland annat unga.
Men eftersom skattesatsen är lika för alla inom näringen, sker ändå verksamheten, inom någon form av sund konkurrens. Om vi nu bara koncentrerar oss på finansiella styrmedel. Och den utveckling som branschen haft hittills verkar ha funkat alla tiders.
I det fallet vi svenskar köper våra starkvaror på systemet, tror jag alla matställen, krogar och pubar, och restauranger, upplever konkurrensen mindre - än i det fallet hyperbilliga alkoholdrycker fortsätta forsa in över landet från alla håll och kanter.
Så istället för att på pensionärernas bekostnad fortsätta hävda krogmomsen som någon sorts jobbfrälsare, bör blickarna riktas söderut istället. Mot de danska, polska, baltiska och framför allt tyska gränserna.
Där går nu att köpa bag-in-box, fast med sprit istället för vin. Jätteförpackningar med vodka, med ryskklingande namn, där innehållet är så billigt att "groggvirket är det dyra, som han sa, hembrännarŽn".
Genom att sänka alkoholskatterna i stort, genom att göra öl, sprit och vin, lättare tillgängligt runt om i Sverige - eliminerar vi en stor del av den ekonomiska vinst som det innebär att hyra skåpbilar, släpkärrar, organisera bussresor, liksom handla sprit direkt från utländska lastbilar.
Riktigt så busenkelt är det inte, jag tror att vi alla är smartare än så, jag tror att gränshandeln, och den för oss svenskar överdådiga tillängligheten, de ständiga halva reapriserna - stimulerar överköp, stimulerar överkonsumtion, stimulerar överproblem i samhället.
Resultatet blir istället för bara ett problem, ett himla stort problem. Och jag tror att fler och fler politiker börjar inse att alkoholpolitiken som går ut på att blunda hårt, nynna en melodi så man slipper höra, samt hoppas innerligt, inte fungerar längre.
Förlorare blir de svenska bryggerierna och alla deras anställda, förlorare blir det svenska Systembolaget, de som i alla fall har någon form av kontroll och urskiljning när de säljer sina varor, förlorare blir trafiksäkerheten, med ännu fler rattfyllor och olyckor - och framför allt blir svensk restaurangnäring stora förlorare. Vem vill betala 75 kronor för en sexa på krogen, när man kan betala sex kronor för en sjuttifemma på en lastbilsparkering?
Så en sänkning av alkoholskatten, snarare än anbart krogmomsen, skulle ge fler arbeten inte bara inom bryggerinäringen, utan även restaurangbranschen.
Och pensionärerna skulle få bibehålla sina berättigade, utlovade och välförtjänta fortsatta skattesänkningar.
Jag har absolut inte något emot även sänkt restaurangmoms, men i tider med internationell ekonomisk oro, så måste det till någon form av prioritering och ansvarstagande.
Den prioritering som föreslås är felaktig.
Vänta nu...
Slutligen vill jag bara konstatera att en kvinnlig centerpartist hoppar av sitt uppdrag som ledamot av kommunstyrelsen i Hultsfred. Som en protest.
Mot att det är för många män i styrelsen?
Alf Wesik