Vågspelet utgöres dels av att strömförsörjningen är risig som den är idag och att alla överklaganden kan medföra förseningar, dels att själva den juridiska processen kan komma att medföra kostnader för skattekollektivet.

Men som sagt, det är värt de ekonomiska riskerna att göra denna markering. Som jag ser saken är markägarmotstånden i liknande ärenden runt om i landet så kraftfulla och allt oftare förekommande, att det inom kort bör ge utslag.

Motorvägsstorlek
När det gäller den tänkta ledningen mellan Kisa och Vimmerby så gäller det en investering som ska räcka i 50, ja, kanske 70 år framåt i tiden. Därför är det så oerhört viktigt att få det rätt från början.

Ja, så viktigt att det är både riktigt och viktigt att kommunerna i allmänhet och markägarna i synnerhet, ställer sig på tvären.

Vad har man då för möjlighet vid ett överklagande?

Jo, hela tvisten handlar som bekant om ny överföringskabel för el. Det handlar om antingen en nedgrävd så kallade jordkabel för uppskattningsvis 300 miljoner kronor, eller en luftledning hängande i stolpar för cirka 70 miljoner kronor.

Förutom den självklara fördelen att miljön mår betydligt bättre av att ledningsgatorna blir i en länsvägs storlek, istället för motorvägsstorlek, så handlar det om miljö och livskvalitet.

Kräver ett omtag
En lufthängande kabel kräver förutom massor av utrymme en massa hänsynstagande. Det är strålningar och fula stolpar och markintrång och sår genom landskapet.

Det finns en hel massa samhällsvinster att räkna hem om man bara matar in riktiga grunduppgifter. Eon gör det löjligt enkelt för sig att i stort sett bara sätta sig ner med armarna i kors och genomföra material- och produktionskostnad.

Vi kan exempelvis se på Södra som har granskat den planerade 400-kilovoltsledningen i sydost. Där har Södra tillsammans med LRF, berörda kommuner och en hel rad markägare kollat upp alternativen lite grundligare. Svaret är entydiga: samhällsvinsterna med en jordkabel är så betydande att de nu kräver omtag i hela den jättesatsningen.

Kombinerade tekniker
Det är sociala och ekonomiska värden som jämförts, liksom hur boende och andra som vistas i området påverkas. De har försökt sätta siffror på det hela och kommit fram till riktigt, riktigt för jäkla stora belopp.

De konstaterar att det finns stora brister i processen hanterats och det finns brister i samrådet. De pekar bland annat på förhållande i Finland där man alltid tittar på flera tekniker och alternativ redan från början.

De konstaterar att kommuner alltid måste göra grundliga konsekvensanalyser. Sådana saknas. De medger att det finns vissa begränsningar för jordkabel i vissa delsträckor, men att det är fullt möjligt att kombinera olika tekniker.

Fortsätt sparka
Allt för att begränsa markintrånget. De talar bland annat om möjligheter till markkabel för växelström, julgransstolpar och parallell förläggning.

De efterlyser dessutom en ny lagstiftning, en ny syn på ersättning för markintrång till markägarna, kompensation för markförlust ersättning även för zoner där människor inte kan vistas på grund av elektromagnetisk strålning.

Jag vet inte om alla dessa frågetecken är tillämpliga även när det gäller Kisa-Vimmerby-kabeln. Men de är av så stor vikt att vår rekommendation till markägarna och kommunerna, är glasklar.

Fortsätt fäktas och sparka och fräsa och bråka.

Alf Wesik