Det är många politiker och tjänstemän som skickar sina tankar via mail till mig eller någon annan här på tidningen, eller genom att påpeka det rent ut. De tycker att det förs fram en alldeles för negativ bild av samhället.

Och jag håller med, det har varit en hel del klagomål i spalterna på senare tid.

Men tyvärr är det ju så att klagomålen brukar vara tämligen kalibrerade med verkligheten. Det finns med andra ord en hel del att klaga på för närvarande.

Upptrissade känslor
Visst, vi är väl kanske några som gnäller över väl många småsaker, när det kanske vore bättre att bita ihop och rida ut stormen.

Ändå, det duger ju inte att likt strutsen stoppa huvudet djupt ner i sanden och tro att allt löser sig ändå - bara man slipper se eländet. Det är när svårigheterna packar sig som det politiska ledarskapet verkligen prövas.

I den prövningen ingår att bli kritiserad.

Och skulle vi på nyhets- och ledarplats ta upp alla saker som läsare och invånare vill att vi ska ta upp, så vore det ingen särskilt munter lördagsläsning.

Dessutom är det ju så, som alla vet, att det stundar folkomröstning i Vimmerby kommun. Det gör att känslorna trissas upp ännu mer. Nu existerar inga nyanser av grått, allt är antingen svart, mörksvart eller kolsvart.

Det riktigt dåliga
Jag själv har verkligen svårt att förlika mig med alternativen i folkomröstningen. Jag kan bara tänka mig de diskussioner som föregick beslutet att utforma alternativen som de gjort.

Det var säkerligen tankar och argument, som inte lämpar sig för tryck. Jag menar; resultatet av förhandlingarna blev tre alternativ att ta ställning till; antingen ett uruselt alternativ för den framtida skolan, eller också ett fullständigt katastrofalt förslag.

Och om man inte väljer något av dessa alternativ kan man välja det tredje alternativet, det riktigt dåliga.

Som om det vore ett spel. Jag minns själv i min ungdom när man satt och spelade Risk halva nätter efter en lång dag på redaktionen. Då var man verkligen elak mot sin omgivning.

En mycket tragisk fars
Jag vann alltid, vill jag gärna minnas, beroende på att jag var elakast av alla.

Men det var ju ett spel. Nu handlar det om verkligheten.
Det handlar om kommunen, om dess framtid, om arbetstillfällen, om framtida möjligheter att rekrytera kvalificerad personal till våra företag, om våra barn, om service och om trivseln i kommunen.

Och så behandlar politikerna folkomröstningen som vore det ett elakt spel.

Jovisst, jag vet att inte alla gillar elakt spel. Men hur ska man annars tolka den här farsen som pågår. Eller snarare tragedin.

Det är trots allt väldigt viktigt att rösta. Och lägg då rösten på alternativ B. Det står visserligen i det alternativet, förutom det självklara att man som medborgare vill bevara skolorna i Gullringen och Djursdala, samt förskolan i Pelarne - att man samtidigt överlåter åt kommunens förtroendevalda att besluta om andra besparingar inom skolans- och förskolans område.

Det är inget att oroa sig för. Jag tror inte den S-ledda majoriteten ostraffat kan driva igenom att använda lärartjänster som insats och lösen.

Tre olika alternativ
En annan reflektion som inte är särskilt munter den heller.

Hur är det möjligt att politiker i Vimmerby Miljö- och Byggnadsnämnd så till den milda grad missförstår sina uppgifter att de beslutar att påföra en privat näringsidkare en byggsanktionsavgift på 630 788 kronor - utan att ha torrt på fötterna?

Jag kan inte se det på något annat sätt än att det är ett klart fall av oskickligt beteende.

Om det är så att det allmänna, alltså i detta fall kommunen, vill bestraffa en av våra egna, det vill säga en kommuninvånare, på något sätt alls - så borde väl utgångsläget vara försiktighet.

Här har nämnden drämt till Henrik Samuelsson med slägga direkt. Utan att passera Gå. Pang på rödbetan bara.

Och dessutom utan att ha kollat upp att åtgärden var överensstämmande med regelverket. Om en kommuninvånare ska straffas med så ansenliga böter för något som inte är fel, blir det spännande att se vad konsekvenserna blir för nämnden - eftersom den de facto gjort fel.

Tre alternativ finns. Ett som är uruselt för nämnden, ett som är katastrofalt. Och sedan ett riktigt dåligt.

Alf Wesik