Fin tid för såväl spännande möten, som speciella händelser.
Själv laddar jag med ett ordentligt knippe gröna sparris från Sparrislandet söder om Linköping, som ska avnjutas tillsammans med goda vänner samt Henrik Arkåsens hollandiasås, nej, hollandaisesås menar jag. Det är extremduktige kocken Henrik Arkåsen på Guldkant i Västervik som gör en hollandaisesås som rekommenderas å det varmaste. Säljs färdig på glasburk. Liten eller stor, ta den stora. Och så en liten nubbe till förstås.
Varför men? Varför inleder jag meningen med ett trotsigt "men"? Till Linköping, Hultsfred, Mariannelund och Kinda är det inga som helst problem, men...
...till Vimmerby. Varför?
Jo, för det är inte med odelat positiva och stolta känslor man ser turisterna välla in till Vimmerby från alla väderstreck. De har nämligen en obehaglig tendens att se lite obehagliga ut när de efter lång resa kliver ur sina fordon;
"Vad sjutton luktar det här i sagostaden, i Astrid Lindgrens hembygd?"
Vi har skrivit om fenomenet förr på denna plats. I 30 år, faktiskt. Alltsedan nya reningsverket byggdes och invigdes med pompa och ståt. Hur var det nu egentligen, var det någon riktigt hög kommunalpamp som stolt drack renat sopvatten inför fotografernas objektiva spaning?
Jajamensan.
Och det är ju givetvis fel. Efter 30 år bör vi alla kunna kräva ett luktfritt reningsverk, eller i alla fall så luktfritt som andra liknande anläggningar runt om i landet är. I Vimmerby tvingas vi genomlida dagar som, är riktigt, riktigt bra - de dagar det bara luktar extremt illa.
Andra dagar är det värre. Andra dagar sprider sig en kväljande lukt in på innergårdar runt om i stan, ut på kullerstensgator, ner bland sällskap som sitter i trädgården och grillar, in i stans centrum, runt villorna på Kohagen, för att inte tala om stanken till och med inomhus hos de närmast boende, skitlukten breder ut sig på jätteparkeringen ute på ALV, bara ett rejält stenkast bort, in genom entrén - med årskort löst...
...och träffar som knytnävsslag förväntansfulla föräldrar, samt till bristningsgränsen äventyrssugna barn.
"Vad sjutton är det som luktar?"
Om inget annat funkar, låt närliggande entreprenörer som bygger svindyr industrimark på Åbros framgångs-grusås, räkna fel en gång till. Spräng skiten i luften, jämna anläggningen med marken. Gör om, bygg nytt, försök få ut några spänn på försäkringen.
Få det luktfritt för hundra gubbar. Vi lever ju på 1900-talet. Eller vänta nu... På 1900-talet lyckades de väl få upp en gubbe på månen, om jag inte minns helt fel. Och nu är det 2000-tal.
Det började som sagt väldigt, väldigt stolt för tämligen exakt 30 år sedan. "Det finns inget som heter "nästan exakt"", sa min gamle fysiklärare Gunvald Bruce i Hultsfred en gång i tiden. Antingen är det exakt, eller också inte. Men när det gäller Vimmerby Reningsverk gäller inga naturlagar - där är allt tämligen, och ungefär, och kanske.
Det var en kommunal chef, som verkligen visste vad han ville, Sandberg. Han var förbenad på Purac, företaget som byggt reningsverket. Med all rätt.
"Jag har beordrat en utredning som ska vara klar innan årskiftet", sa Sandberg i artikeln. Trots utrustning levererad av Purac, och av "förnämsta kvalitet" så doftade det vedervärdigt redan från starten, sommaren 1983.
"Tidvis luktar det alldeles förskräckligt", fortsatte Sandberg, "och det har jag gjort Purac uppmärksam på. Nu är det dom får stå för utredningskostnaderna och föreslå åtgärder".
Jag vet inte om Purac någonsin levererade utredningsresultatet.
Men bättre har det inte blivit, trots att det från början var en ren garantisak, att det dyra verket skulle vara luktfritt. Det luktar på 30-årsdagen av verkets levnad fortfarande minst lika illa.
Numer är grannarna inte lika tysta. Jag tror de fortfarande hoppades, då 1983, de hoppades och trodde på ett liv utan skitlukt.
Så blev det tyvärr inte.
Ja, hela frågan är riktigt, riktigt obehaglig. Den formligen stinker.
Jag håller med insändarskribenten.
Alf Wesik