Det är alltid lika spännande att se en debatt, eller en åsiktsargumentation på nyhetsplats, så att säga "få svar på tal", direkt utan att man behöver vänta ett helt dygn. Men vid den senaste läsa ifatt-aftonen, i fredags kväll, var det inte lika trivsamt som vanligt där i pannrummet.
Anledningen var att Astrid Lindgrens-affären spökade i skallen. Alltmer ju mer jag läste. När affärsplanerna kungjordes för en dryg vecka sedan såg jag redan då vissa tveksamheter i affärsupplägget.
Mina åsikter på ledarplatsen den gången har förstärkts - men nya frågetecken har dykt upp under resans gång.
Jag vidhåller att affären är helt rätt. En kommun ska inte driva affärsmässig verksamhet på områden som konkurrerar med privat näringsliv. Inte ens under någon sorts täckmantel i form av kommunalt dotterbolag.
Jag vidhåller att köparen kan vara helt rätt, Saltkråkan AB. Men tvivlet gäller nu som då köpeskillingen. Under resans gång har framkommit uppgifter som får affären att framstå som rena rea-klippet.
Man behöver inte vara raketforskare för att räkna ut att det är en bra affär att ge 22,5 miljoner för ett företag som i sin kassaapparat innehåller 37 miljoner kronor. Att ge 22,5 miljoner kronor för ett företag som har 65 miljoner kronor i eget kapital, alla tillgångar inräknade.
Vi har i denna tidning berättat om förutsättningarna och i måndagens upplaga av Nordens största affärstidning, Dagens Industri - konstaterades exakt samma sak. Uppslaget över en halv sida.
Den reklamen kunde Vimmerby kommun gott ha klarat sig utan.
Det finns en rad saker som jag hoppas får sin förklaring under kvällens allmänna möte om affären. Den första punkten är upphovsrätten. De upphovsrättsliga rättigheter som Saltkråkan AB äger - är de mer eller mindre värda än den reklam som Saltkråkan AB kan inkassera som synergieffekt av just Astrid Lindgrens Värld. Jag skulle tro att Astrid Lindgrens Värld, som är så välskött och älskat av barn i alla åldrar, är en av Saltkråkans viktigare marknadsplatser.
Ständigt nya generationer av barn får här chansen att uppleva författarens miljöer och figurer och upptåg. Vilket bör stimulera såväl bok- som filmförsäljning - och ge Saltkråkan ytterligare guldpengar.
Om goodwill-intäkten från parken är tillräckligt stora för Saltkråkan AB, bör också royaltystorleken, kunna diskuteras. Vad händer om den kan förhandlas ner till sju procent av omsättningen, eller fem eller tre?
Och Astrid Lindgrens egna ord, de muntliga rättigheter hon gav grundarna till parken 1981, och de förnyade rättigheter hon gav Vimmerby kommun 1994, är dessa muntliga avtal i juridisk mening inte värda ett jota?
Hon sade på direkt fråga av mig, "inte ha något som helst kommersiellt intresse i parken".
Men det är nu det.
Vad händer när en ny generation tar över Saltkråkan, vad händer då med bolaget, vad händer om 100 år? Har vi ett Astridworld i Vimmerby då?
Och vad har lokala företrädare inom turistbranschen i Vimmerby för garantier att nu gällande avtal förlängs med rimliga villkor? Astrid hade pippi på Emil - en annan sagofigur, men inte lika sympatisk, är jätten Glufsglufs. Ingen kan garantera att utvecklingen inom handel och turism i Vimmerby i en framtid kommer Vimmerbyborna till glädje. Finns Turistbyrån kvar, eller kommer ALV att sköta förmedlingen av inträde, stugor, camping, bad och hotellrum själva?
Då hamnar vi raskt i klorna på ytterligare en osäkerhetsfaktor. Nämligen hotellbyggnationen. Jag kan inte tänka mig att en ny storägare till Astrid Lindgrens Värld, kan eller vill binda upp sig alltför långt in i framtiden. Åtminstone inte vad gäller jätteinvesteringar.
Det hotell som alla parter är rörande överens om ska byggas för i storleksordningen 300 miljoner kronor - hur är den satsningen reglerad? Och vad händer om den inte blir verklighet? Vad händer om utvecklingen inom världsekonomin sätter käppar i hotellets snurrdörr, går köpet tillbaka, får kommunen skadestånd, eller vad?
Till hotellet ska bindas en badanläggning modell större. Genom denna våta dröm ska turistsäsongen förlängas, är tanken. Genom denna våta dröm tillförs Vimmerby en attraktion av mått.
Men om hotellet byggs, utan badanläggning, kan anläggningen både stjälpa och hjälpa Vimmerby - och kommunens alla övriga hotell. Ytterligare en fråga vi vill ha svar på.
Förhandlarna i detta fall är de ledande allianspolitikerna i Vimmerby, och uppdragsgivarna - ja, det är kommunborna.
Någon måste kontrollera om toppolitikerna överskridit sina befogenheter att träffa ett Letter of intent med Saltkråkan AB, alltså en avsiktsförklaring, utan att först diskutera saken offentligt.
Det självklara är dessutom att hela affären borde underkastas en allmän intresseförfrågan på den öppna marknaden. Om inte detta sker, kan inte toppolitikernas olika försvarsargument, tolkas som annat än? just försvarsargument.
Lite oroande är dessutom att kommunalrådet på frågan om lagen om offentlig upphandling är tillämplig i detta fall, sade sig "tro att den inte är det".
Tyvärr tvingas vi konstatera att detta är helt fel ställe att tro på. Ännu mer oroande är att inte bara kommunalrådet Centerstig, utan hela trusten, med även Pettersson, Brunegård och Forss, ser ALV som, och jag citerar direkt från kvartettens debattartikel nyligen; ett antal lekmiljöer, scener, restauranger, övernattningsstugor, asfalterad p-plats - allt ute i kanten av en småländsk småstad "in the middle of nowhere".
Jag tog mig för pannan...
..och konstaterade att det visst tagit sig i den andra pannan också. Det var dags att göra övriga familjen sällskap och tänka på annat en stund.
Alf Wesik