Jag börjar som vanligt på plats i kökssoffan med en kopp kaffe och fyra-fem dagstidningar läsa om de senaste nyheterna. Allt medan rökgastempen i vedpannan går upp och varmvattnet sprider sig ut i ackumulatortankarna.

Det borde vara kul, men det är inte det.

Det är rikligt med snö. Not. Det är kallt. Not. Det är goda nyheter i aviserna. Not.

Först läser jag om den socialdemokratiska regeringen med finansminister Magdalena Andersson i spetsen, som vill påföra själva hjärtat i vårt samhälle, bankväsendet, en extra bankskatt. Om vi nu ska ha ett expansivt samhälle, med företag som vågar riskera något för att vinna, om vi nu ska satsa på att privata företag är grunden för vår välfärd så är den extra bankskatten ett uselt förslag.

Andersson retar sig tydligen otroligt mycket på bankernas stundtals stora vinster, eftersom hon lägger fram ett så infantilt förslag.

Jodå, jag retar mig också på miljardvinster, otroliga utdelningar, fallskärmar och huvudlösa avgångsvederlag inom bankväsendet. Men att lägga fram ett förslag som inte bara drabbar bankerna stenhårt, utan dessutom alla de företag som bankerna servar, små- och medelstora företag är riktigt, riktigt knasigt.

Som av en händelse läser jag i vår tidning om nestorn Åke Bergh i Mörlunda som så klokt uttalar sig om banknedläggningen i Mörlunda och om de konsekvenser en sådan får för orten.

Det är inte kul, alls.

Svartjobbande

Så vänder jag blad och läser om de försämrade villkoren för Rot och Rut. Det medför inte bara det faktum att många företag inom dessa branscher har fått det allt tuffare att få plus och minus att gå ihop de upplever som grädde på moset, att svartjobbande ökar igen.

Man behövde inte vara raketforskare för att räkna ut att det skulle bli så.

Statistiken visar att 172 företag inom branschen försvunnit. På bara ett år. I bara Kalmar län.

I Östergötland har 251 företag försvunnit och i hela riket nära 6 000. Det är många arbetstillfällen det, och många arbetsoveraller som skiftat färg. Från vita till svarta.

Jag måste säga att politiken i Sverige är upplagd på det viset att det inte märks några avgörande skillnader i vardagslivet, för oss vanliga människor ute i bygderna, som tänder våra egna pannor och för det mesta trivs med livet.

Ja, när regeringsmakten skiftar i färg, vill säga.

Men alla dessa kortsiktiga förändringar som verkar föga genomtänkta, retar även oss här ute i kökssofforna.

Är inte kaffet lite extra beskt idag?

Det var inte heller kul.