För den som inte minns, kan vi påminna om att domstolen tog en prejudicerande ställning i frågan om TV- och radiolicenser. Den slog fast att licens inte kan utkrävas av person som enbart tittar eller lyssnar via dator, mobilt eller på surfplatta.
I samma ögonblick påbörjades det oundvikliga skiftet från licens till skatt.
Mer komplex
Och det är väl helt okej. För visst har vi alla mer än en gång genom årens lopp suttit där i TV-sofforna och suckat.
Jag menar; vi har väl alla brusat upp någon gång; "men då, inte ska väl min licens gå till TV-program om bantande hundar, till dejtande präster och till ständiga semesterresor till jordens alla hörn för programledarna på Go´kväll".
Sedan domen kom i juni 2014 har det mer handlat om när licensen ska skrotas, inte om.
Frågan är dock mer komplex än så. Den Public Service-kommitté som tillsatts att granska hundar, präster och datortittande ska överlämna sin utredning till kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP), inom ett par veckor, den 16 i denna månad.
Enligt de uppgifter som läckt har alla riksdagspartier förutom Sverigedemokraterna, tagit ställning för en särskild TV-skatt. Och samtidigt kommer alternativ för hur Public Service-uppdraget ska bevaras att presenteras.
Påverka innehåll
Den gamla TV- och radiolicensen infördes faktiskt för så otroligt länge sedan som 1925. Den har genom årens lopp varit en garant för att en politisk styrning av TV- och radioprogram ska undvikas. Det finns otaliga exempel runt om i världen där det inte är lika väl beställt med oberoendet och det skrämmer.
Men vilka är då alternativen, om licensen ersätts med en skatt eller en av gift, från den 1 januari 2019, som det ryktas om?
Jo beroendet ska säkerställas genom att Public Service, alltså SVT, Sveriges Radio och Utbildningsradion, ska ges ett dedikerat grundlagsskydd. Den politiker som försöker sig på att styra innehåll, i exempelvis nyhetssändningarna, eller i de granskande programmen, eller genom att försöka påverka tablån, typ förbjuda bantande hundar - kan lika gärna lägga ner sina avsikter.
För så är det ju med grundlagar, att det krävs dels demokratiska beslut, dels mellanliggande val, för att ändra på dem.
Åtgärder
Det finns säkert många som har åsikter om opartiskheten redan idag, men även om kritiken i vissa fall är berättigad, så kan rättelser utkrävas och offentliga diskussion om vad som är rätt och fel kan föras.
Utan någon som helst styrning, förutom de ekonomiska incitamenten, försvinner dessa möjligheter och vi får leva med en situation där all form av källkritik skrotas, där vi har ännu svårare att veta vad som är rätt och vad som är fel. Egentligen.
All information kan och ska ifrågasättas, oavsett om det gäller glada och harmlösa frågor, politik, ekonomi, eller mörkaste kolsvarta nyheter. Chanserna att lyckas med kritiskt tittande, ökar genom att Public Service-uppdraget säkerställes.
Även i tider när datorer, mobiler och surfplattor tagit över.
Och jodå, det kommer att bli ramaskri i kommentarsfält och politiska partier när den gamla TV-licensen föreslås ersättas med skatt. Men de alternativ som det ryktas om, kommer till viss del kunna säkerställa Public Service-uppdraget även i fortsättningen.
Det talas om sändningstillstånd som ska gälla inte i sex år som idag, utan istället åtta. Det talas om att gamla höga politiker och tjänstemän inte längre ska tillåtas väljas in i TV- och radiostyrelserna eller i förvaltningsstiftelserna. Som någon sorts trött belöning för..., tja, jag vet inte vad.
Bra så. Och samtidigt som pejlingsantennerna, har de förresten någonsin funkat?, någon som vet?, släpas in längst in i TV-husets förråd kan de dejtande prästerna och bantande hundarna förpassas till samma avdelning.