Och det är väl gott så, att kommunen säljer av verksamheter som lika gärna kan drivas av privata aktörer. Men faran i fallet Horn, liksom på andra håll i landet, är att den fallskärmsfunktion för människor i samhället som på ett eller annat sätt behöver hjälp, går förlorad.
Det är av just den anledningen som allmännyttiga bostadsföretag, som exempelvis Stiftelsen Kindahus, i princip alltid ska ha lediga lägenheter tillgängliga. Det är själva grundkonceptet.
I ett större bestånd brukar inte lägenhetskravet vara något problem eftersom det "alltid" pågår in- och utflyttningar. Ibland ytterst kortvarigt i skarven mellan två hyresgäster, andra gånger under längre tid.
Men att sälja ut hela beståndet känns inte bra i det fallet Kinda kommun avser att fortsatt satsa på Horn som en framtidsort i kommunen.
Det är ju tur att en privat fastighetsägare förbarmar sig och går in i samhället och säkerställer kommunens uppgift.
Det är kommunen och Kalmarhem som genomför en betydligt större affär. Det rör sig om massor av lägenheter som säljs ut till det privata, eller ja, jo - i detta fallet Rikshem, 4:e AP fonden och AMF:s gemensamägda fastighetsbolag.
Liknande affärer görs nu runt om i landet. Härnösands kommun har nyligen sålt av, liksom Sigtuna, Linköping och massor av andra kommuner. Ydre kommun har beslutat sälja av ett 40-tal lägenheter i Rydsnäs. Tanken med försäljningarna är naturligtvis att kapital ska frigöras.
Dessa pengar kan sedan användas av kommunerna till andra viktiga investeringar som äldreboenden och liknande. Idag äger kommuner och landsting runt om i landet fastigheter för cirka 650 miljarder kronor.
Inom tio år kommer hälften av beståndet att säljas. Färre barn i skolorna leder till skolnedläggningar och utflyttningar till färre arbetstillfällen. Som i sin tur betyder behov av färre lägenheter. Samtidigt som de äldre bara blir äldre. Och allt friskare, och allt fler. En fullt naturlig ekvation där X är pengar. Eller rättare sagt, brist på X.
Affärsmässighet ställs mot den allmänna nyttan. De kommunala bolagen ska enligt direktiven tillhandahålla lägenheter i olika storlekar, för olika behov - och i olika hyresnivåer. I vissa fall kanske hyresgäster motsätter sig renoveringar eftersom hyran samtidigt går upp.
Enligt kommunallagen ska boendeinflytandet vara stort. Det kommunala bostadsbolaget får inte heller särskilt gynnas av de egna kommunpolitikerna.
Detta är fakta som en ansvarstagande hyresvärd måste ta hänsyn till, liksom det faktum att satsningar på minskad energiförbrukning oftast är kostsamma, men på sikt lönsamma.
I miljonprogrammet under 1960- och halva 1970-talet byggdes 870 000 lägenheter. Cirka 700 000 ägs ännu idag av allmännyttiga bostadsbolag och av dessa står ungefär hälften inför renoveringsbehov.
Särskilt hårt drabbat blir småfolket som råkar bo i småorter. I stället växer gigantiska fastighetsbolag upp som tar över ansvaret. Runt om i landet.
Ofta har dessa övertaganden gått mycket bra. När kommunerna sviker har de nya ägarna visat sig vara ansvarsfulla ägare, de rustar upp och satsar och donar.
Frågan är bara hur länge detta kommer att ske. Det finns väl egentligen inget facit ännu.
I takt med att befolkningen sviker landsorten blir underlaget för hyresvärdarna mindre och det så hyllade samhällsansvaret kan möjligtvis sjunka i takt med vinsterna.
I kommunala bolag finns ett demokratiskt ansvar, även om det inte alltid syns.
Ett ställningstagande att fundera över. I Horn och i Kalmar och Härnösand. Även Vimmerby kommun har fått en förfrågan av Svenska Bostadsfonden om försäljning av fastigheter men hittills sagt nej.
I Vimmerby ska det byggas äldreboende och det kommer att kosta en hel del kosing. Så mycket att hyresnivån blir så hög att de äldre inte kan betala marknadsmässig hyra.
Kommunen får skjuta till en mellanskillnad varje månad, till varje hyresavi. Svåra frågor inför framtiden att lösa, särskilt eftersom det egna bostadsbolaget enligt lagen inte ekonomiskt får gynnas.
Kommer sedan idrottsföreningarna och alla lokalägande föreningar och vill att kommunen ska köpa loss deras anläggningar - ja, då blir det ännu tuffare att få plus och minus att gå ihop.
Det blir massor av självmål. Och massor av renoveringsbehov.
Och ajöken till allt ideellt arbete som präglat föreningslivet.
Alf Wesik