Någon spänning att tala om var det inte i samma Plenisal på måndagsförmiddagen när valarbetarna granskade röstsedlar. Allt var avgjort innan det ens hade börjat.
Ungefär som att se Sverige mot Norge i bandy-VM. Iskross.
Men här handlade det om betydligt viktigare saker än jakt på en näst intill osynlig orange boll. Här handlade det om en långa räcka demokratifrågor.
Osammanhängande
Visserligen beskrev svarsalternativen främst ett par småskolors och en förskolas, vara eller icke. Men det går att läsa ut en rad andra slutsatser av valet också. De ledande politikerna kanske inte uppfattar saken som så, men det gör jag.
Att själva folkomröstningen hölls överhuvudtaget är egentligen en gåta. Den kostar en massa pengar och ska bara användas i nödsituation.
Betrakta gärna folkomröstningen som en demokratisk livbåt. Den ska aldrig behöva användas, men det är skönt att den hänger där och dinglar.
Det är omöjligt
En annan slutsats är att ravinen mellan makten och invånarna är avgrundsdjup. När majoritetspolitikerna väl insett att de inte kunde slingra sig ur kravet på folkomröstning, så började de osammanhängande stöna om alternativens redaktionella utformning.
De försökte väva in dolda budskap och mer eller mindre öppna hot - som att "om ni inte röstar som vi vill, så ska ni minsann få se". Tyvärr så använde de samtidigt hela lärarkollektivet som en slags klyvyxa.
När inte heller det lyckades, så kom nästa desperata utspel av de ledande majoritetspolitikerna; nämligen att "det krävs åtminstone 70 procent valdeltagande för att vi ska lyssna på er". Men där hörni, där gick väl ändå gränsen för oseriöst bladder?
Särskilt med tanke på att det aldrig någonsin funnits en folkomröstning i Sverige som samlat så många. Helt enkelt för att jag tror det är mer eller mindre omöjligt.
Jag kan riktigt tänka mig in i situationen i majoritetspolitikernas hem på söndagskvällen när de fick veta att rekordmånga 53,5 procent av Vimmerby kommun röstberättigade ändå tog sig besväret att delta. Det är en häpnadsväckande bra siffra som visar på att invånarna verkligen engagerar sig i framtiden, för sin bygd och för barna.
Ständiga mardrömmar
Men som sagt, det var nog svårt för de ledande politikerna att få den där riktiga sköna helgfriden i sina hem på söndagskvällen.
Men det skulle ändå visa sig vara lugnet före stormen.
När resultatet av folkomröstningen presenterades vid lunchtid på måndagen visade det sig att det blev mer än norsk iskross. Det blev issörja.
En jordskredsseger så omfattande att det kommer att innebära ständigt återkommande mardrömmar för vissa politiker från och med i natt, till och med den 9 september 2018. Vilket är dagen för nästa val till riksdag och landsting. Och kommuner.
Trampa på tårna
Även om nu politikerna väljer att strunta i vad nästan hälften av samtliga röstberättigade kommuninvånare vill, så lär de aldrig, aldrig få chansen att förtränga resultatet.
Jag skulle vilja säga att resultatet är så överväldigande bra för skolbevarande, för småortsbevarande, för demokratibevarande, för näringsliv och turism och framtid - att det vore politiskt självmord att inte lyssna och ta till sig.
Och helt enkelt i samarbete med alla duktiga tjänstemän i stadshuset falla till föga, förbereda och driva igenom andra goda besparingsidéer.
Jag ser en framtid där tekniken gör att vi slipper trampa varandra på tårna i jättestäder.
Folkomröstningen i Vimmerby har varit en liten, liten indikator på en samhällsförändring som bejakar människan.
Lyssna och lär.
Alf Wesik
Ett förkrossande valresultat som betyder så mycket mer
Jag tog en sväng förbi Plenisalen i Vimmerby på söndagen för att med egna ögon se den historiska folkomröstningen. Det var kul och det var många som ville passa på att byta några ord, vilket ju alltid är lika trevligt. Och det fanns en lagom dos spänning i luften, trots allt.
Foto:
Detta är en ledare.