Det råder ingen tvekan om att tågtrafiken är ytterst betydelsefull för hela regionen. Arbetspendling, skolpendling och kollektiva resor är absolut nödvändiga för att knyta ihop Östergötland och Kalmar län, för att skapa möjlighet till expansion och överlevnad i den hårt ansatta regionen.
Alla kommuner utmed Tjustbanan mellan Västervik och Linköping är ense om detta. Lika enade som kommunerna utmed Stångådalsbanan mellan Kalmar och Linköping, via Hultsfred och Vimmerby. Lika enade som landstingen i de två länen.
Rent praktiskt fungerar det som så att KLT, Kalmar Läns Trafik AB och Ötraf, AB ÖstgötaTrafiken, är trafikhuvudmän för Tjustbanan och Stångådalsbanan.
KLT ägs gemensamt av Landstinget och länets tolv kommuner och ansvarar för all kollektivtrafik med buss och tåg i Kalmar län.
Ötraf har kommunerna och landstinget i Östergötland som uppdragsgivare. All verksamhet bygger på att Ötraf ersättes för beställda uppdrag, med alla kostnader som biljettintäkterna inte täcker. Landstinget är beställare för den regionala trafiken, som bland annat omfattas av Tjustbanan och den del av Stångådalsbanan som går i Östergötland.
Veolia vann den upphandlingen och alla resenärer förlorade. Tågoperatören kan luta sig tillbaka mot ett kontrakt över sex år, varav fyra återstår.
Tvärtemot vad man skulle kunna tro är Veolia inte vilket litet bakgårdsföretag, med kontoret i bakfickan, som helst. Veolia Transport Sverige AB har sin grund i Linjebuss och Connex Sverige AB.
Förutom transporter sysslar Veolia med verksamheter inom områdena energi, miljöåtervinning och vatten. Företagets grundfilosofi är att verka på så sätt att miljön förbättras.
Veolia Transport finns i 28 länder och sysselsätter 72 000 medarbetare inom person- och godstrafiken. Företagshistorien sträcker sig tillbaka ända till 1875.
Med den stolta bakgrunden och de resurserna förefaller det obegripligt att Veolia inte kunnat lösa sitt entreprenörsuppdrag på ett bättre sätt i södra Östergötland och Kalmar län. Motgångarna har varit så många att företaget tillsammans med uppdragsgivarna KLT och Ötraf för några dagar sedan meddelade att tågtrafiken helt enkelt upphör.
Visserligen utlovas en nystart "så snart som möjligt", men f-n trot.
Den säkerheten, den servicen och den pålitligheten har för resenärerna i Östergötland och Småland visat sig som ständiga förseningar, inställda tåg, oändliga ersättningsbussar, låsta väntrum och ytterst bristfällig information till alla otåliga på plattformarna.
Jag själv åkte tåg mellan Kisa och Vimmerby på onsdagsmorgonen. Det enligt tidtabellen utlovade Kustpilentåget med servering visade sig vara en ytterst enkel ombyggd boskapsvagn som anlände 14 minuter efter utsatt tid. Hade det varit sommar och sol hade jag nöjt mig med ett meddelande i högtalaren från Veolia om när tåget skulle inkomma.
I Kisa var det knäpp tyst i högtalarna och temperaturen låg på minus 13,5.
Att Veolia själva via sin vd Tomas Wallin tar problemen med ro är anmärkningsvärt, men lika fullt förståeligt. Det märkliga är att prostesterna från landstingen, de beställande trafikbolagen och de enskilda kommunerna inte är mer högljudda. De borde vara desperata.
Rikstrafiken bidrar med 21 miljoner kronor för trafiken på Tjustbanan. De borde betalas tillbaka.
Västerviks kommun bidrar utöver allt annat med en kvarts miljon per år för att resenärerna ska kunna åka miljövänligare, med biogaståget Amanda. De borde betalas tillbaka.
Men allt detta är ändå bara småpotatis, jämfört med vad företagen i kommunerna, arbetspendlarna, skolelever och vanliga kollektivresenärer förlorar på allt strul. Det borde också betalas tillbaka. T.I.L.L.B.A.K.A.
Alf Wesik