"Vad är det frågan om", undrade jag så halvt skräckslagen man blir endast i farlig närhet av lagens väktare, "vad är som det tynger dig?".
Han svarade med en lång suck; "Det är Malmö".
Jaha, tänkte jag, ständigt detta Malmö. Jag gillar för övrigt staden, bron och Möllevången och Santiago Calatravas Turning Torso.
Men jag gillar inte att högsta polisledningen för Västervik, Hultsfred och Vimmerby, sitter där och skorrar. Inte nog med att det är orimligt långt bort. Cirka 40 mil, lika långt bort som Danmark är högt.
Det medför även praktiska problem, som att poliserna med automatik får utföra en massa andra uppgifter, som de annars inte hade behövt göra - och att tiden för hederligt gammalt polisarbete minskar.

Slå tillbaka
Men framför allt handlar det om tryggheten och om vilket Sverige vi ska ha. Ett Sverige koncentrerat till storstäderna, högskoleorterna och regionerna däromkring - eller ett Sverige som lever även när det inte är semestertider, valborgsmässofirande eller midsommarafton.
För våra små struntkommuner Västervik, Hultsfred och Vimmerby - liksom Eksjö, Kinda och Åtvidaberg, är det en fråga om överlevnad. Vi måste med alla medel slå tillbaka mot den här tilltagande centraliseringen.
Jag tvivlar inte på att det rent teknisk och administrativt går att sköta Västerviks kommuns polisverksamhet, med skånsk brytning. Det går även att "bevisa" att det är både bättre och billigare också.
Eller inte, förresten. För liknande bevis, är inte särskilt vetenskapligt belagda. Någon har helt enkelt ställt samman en modell, fyllt i några siffror, och fått fram en jämförelse som talar till deras fördel.
Men vid en närmare granskning faller "bevismaterialet" i bitar. Krossas som en glasruta i en altandörr, efter ett välriktat slag med kofoten.

Överflödiga skolor
Det viktigaste är ju ändå vad man som invånare känner. Vad föräldrarna tycker om att deras barn ska bussas morgon och kväll - och vad småungarna själva säger.
Förlåt, nu hoppade jag visst över på en helt annan fråga. Men "hoppet" har en mening. Det går nämligen hur fint som helst att sätta likhetstecken mellan polisstationer och glesbygdsskolor, mellan poliser och skolelever.
Det går fint att kämpa för Vimmerby polis, med exakt samma argument som för Pelarne skola.
Det går säkert att föra i bevis att glesbygdssmåskolorna är överflödiga. De talar om pedagogiska mål. Om brister i den sociala kompetensen. Om underlägsenhet i tekniska undervisningshjälpmedel.
När Kalle Söderberg på barn- och ungdomsförvaltningen i Västervik säger att "effekterna av att stänga en rad småskolor, övervägande varit positiva", så undrar vi givetvis vad han grundar ett sådant uttalande på?
Jag har talat med några boende i de drabbade orterna i Västerviks kommun och de ser effekterna som "övervägande negativa".

Allra listigast
Med listiga parametrar går det givetvis att "bevisa" att småskolorna är överflödiga. Med lika listigt resonemang är säkert småorterna också överflödiga. Och nästa steg är förstås att "bevisa" att de små kommunerna Västervik, Hultsfred och Vimmerby är överflödiga.
Bättre att Linköping tar över hela klabbet. Eller Malmö. Det vore väl allra listigast?
Skolorna rör upp känslorna ordentligt. Fullt förståeligt. Tyvärr är det lätt hänt att diskussionen blir en fråga om plus- och minus, om kronor och ören, om tjänster hit och dit - när det egentligen borde handla om vilket samhälle vi vill ha i framtiden.
Dags att politikerna hoppar ur sina sparkdräkter. Åk gärna upp till en stor grusplan, ta Krönsmon till exempel, kila efter närmaste gränspinne - ja, det kan ta en stund - och rita i mycket, mycket stora penndrag upp vilka drömmar vi har råd med. Och hur vi ska nå dit.

Lönekostnader
Jag röstar för att prioritera barn- och ungdomsnämndens budget så att skolorna får vara kvar. Jag röstar på Vimmerbypolisen.
Då skulle polismannen, som tagit grepp om mig, bli glad; "bra jobbat, du kanske slipper cellen".
Ta lönekostnader som exempelvis. Antalet anställda i Vimmerby kommun ökar något fantastiskt, trots att antalet invånare minskar. På bara de två senaste åren har antalet anställda ökat - omvandlat till helårsanställningar - från 1169 år 2012 till 1209 år 2013 och till 1284 år 2014. Samtidigt har visstidsanställningarna ökat från 29 till 65. Lönekostnaden låg 2014 på 431 miljoner kronor - eller 1,2 miljoner per dag.
Om vi räknar antalet personer, oavsett anställningsformn så är det 1675 personer. Vimmerby kommun kommer på sjätte plats av alla Kalmar läns arbetsgivare, privata som offentliga.
Bara ökningen av antalet anställda skulle platsa på en topplats, bland kommunens alla privata företag.
Det kostar lite att ha en levande landsbygd, men det ger mångdubbelt tillbaka. Måla framtiden i större penndrag.

Alf Wesik