De gamla varuhusen av de klassiska snitten byggdes oftast centralt i städerna. Gamla härliga kåkar revs i parti och minut för att ge plats åt de nya stora betongkolosserna. Av den anledningen är det säkert inte så himla många som gråter stora floder om de skulle rivas. I Vimmerbys fall gäller det å ena sidan Hemköpsfastigheten, eller EPA som vi medelålders och äldre känner den som, eller Tempo, eller Åhlens. Å andra sidan gäller det Konsum Extra, eller Domus som varuhuset hette ursprungligen.
I det förstnämnda fallet flyttades EPA från nuvarande Sandströms Modehus till Hemköpsfastigheten och i det sistnämnda fallet bygges Domus 1972 och flyttades från Två Klädarehuset. (Vem minns inte trappen upp till gamla EPA-baren, med den runda trappan, där man som barn kunde luta sig över räcket och spana efter mamma..?)
Dessutom är det faktiskt så att EPA, eller Hemköp som vi senast känner varuhuset, och Domus, eller Konsum Extra, har spelat och spelar en oerhört viktig roll i stadskärnan. De är med rätta medborgarmagneter som endast kan jämföras med de moderna galleriorna som för närvarande växer som svampar i alla städer.
Med lite distans till det hela kommer vi en dag att sakna de gamla hederliga varuhusen, där man under ett och samma tak, kan hitta de mest skiftande varor. Och framför allt en butik där personalen vet vad den talar om - oavsett om det gäller gängstigningar på metallskruv, tvättbarheten på en vågad bikini eller fettinnehållet i en saftig biffig bit till grillen. Ta tillvara på Konsum Extra så länge det bara går, det är en handelsskatt mitt i Vimmerby.
Tyvärr medförde de också att Rundqvist-gården och tegelvillorna på Rönnbärsgatan hamnade hopplöst offside.
Därför tror jag så här vid en första blick på stadsarkitekten Bo Klaréns förslag. Infarten som den ser ut idag, mot EPA- och Konsum-parkeringarna, är korkad i överkant. Herregud vad man får ratta för att komma rätt. Det ser dessutom ännu efter 30 år ut att bara vara halvfärdigt.
Med en rondell just utanför Turistbyrån, vilket finfint läge den får förresten, och med en rak infart-uppfart mot centrum blir det både praktiskt och snyggt. Och kanske kan det större området som skapas i kvarteret bli till Vimmerbys, om inte Central Park, så kanske i alla fall en Kungsträdgård, eller i alla fall en Trädgårdstorget, som i Linköping.
Sen det kanske allra viktigaste. För att få allmänhetens acceptans för biltrafik i centrum krävs det morötter, det krävs fina gångstråk, vackra grönområden och mycket växtlighet. En kombination av plåt och grönska är vad alla vill ha, men knappast någon vågar erkänna.
Jag har den senaste tiden varit på besök i Gränna, i Tranås och i Eksjö. Till karaktären städer ganska lika Vimmerby. Turistfällor, ganska små, mysiga med gammal bebyggelse och allt det där.
Vad som slog mig var att alla dessa tre städer bjuder in biltrafiken i centrum. I Eksjö finns det visserligen ett avstängt parti, men det är mycket mindre än vad man kan tro, och framför allt, i det avstängda området ligger inte handelscentrum.
I Gränna är det exempelvis jättetrångt på genomfartsleden. Men alla bilister ska in där i alla fall - och bilarna välkomnas som det de är. På varenda uteservering, och de är sannerligen redan många till antalet, sitter människorna och tittar på bilarna, pekar, skrattar och trivs. På bilfria tvärgator - utan vare sig avgaser eller störande motorljud, är det knäpp tyst på uteserveringarna. Därför att de är helt himla tomma.
Nej, Klaréns förslag till bättre och snyggare tillgänglighet till Vimmerby centrum är bra. Det kostar klöver, men jag tror det är en investering för framtiden i Vimmerby. Till skillnad mot många andra tokprojekt.
Alf Wesik