Det kan givetvis bero på Astrid Lindgren och det positiva flöde som hennes namn fortfarande innebär. I alla sammanhang.
En annan förklaring är att Vimmerby är en naturlig kommun, med en fantastisk historia, en enastående stadsmiljö med en kulturspäckad centralort och ett band av kransorter, var och en små pärlor på ett avstånd av cirka en mil i alla väderstreck.
Men det mest troliga är ändå att Vimmerby klarat sig förhållandevis bra tack vare mycket skickliga företagare, mycket skickliga bilhandlare, mycket skickliga butiksinnehavare, och framför allt mycket skickliga politiker.
Politiker som med ena benet i myllan, och andra i sammanträdesrummet, skött kommunen med sunt förnuft. Kalla det gärna bonnförnuft. De politiska diskussionerna har alltid varit ganska harmlösa, eftersom alla kämpat mot exakt samma mål - det bästa för Vimmerby.
Därför har jag alltid, bland lunchborden på Odal, på golfbanan, uppe vid Gnagaredalen, på någon fest eller annorstädes, med en viss stolthet kunnat svara; jo, tack, allt är bara bra med gamla Vimmerby.
Men nu har det hänt något. Under de senaste mandatperioderna, kanske sedan slutet av 1990-talet, har beslutsvånda, märkliga investeringar, huvudlöst negligerande av näringslivet, som kommunens största privata företag Ljunghälls i Södra Vi, smugit sig in i politiken.
Tack vare en fantastisk grund har det ändå funkat på något vis, genom åren. Hjälpligt, men ändå.
Men nu är det över. Nu har verkligheten hunnit ifatt. Och förbi.
Trevligt också med en öppenhet som ibland tar sig smått löjliga former. Det är vi inte vana vid. Tack för det.
Det tog en månad, eller två, av den nya tidens politik, med en tuff attityd och "controllerattityd", innan det visade sig att den nya attityden visserligen är bra, men ibland så bra att det brister.
När jag på denna plats motsatte mig strategin att återigen tillämpa osthyvelns enkla men ödesdigra sparteknik, och istället efterlyste kraftfulla åtgärder - läs behovsompröva alla verksamheter som inte åligger kommunens grundansvar, så ifrågasattes detta med motiveringen att varje nämnd och förvaltning ska ta sitt eget ansvar.
Vad har jag då som motförslag, som komplement till osthyveln?
Jag vill att beslutet att bygga ny fotbollsarena på Ceosområdet ska omprövas. Beslutet att göra satsningen på Ceos är såpass enfaldigt dumt - att trots att byggnationen redan hunnit en bra bit på vägen, så vinner kommunen, invånarna, näringslivet - och framför allt Vimmerby IF, på att beslutet ändå rives upp.
Det skulle kunna bli en win-win-situation, precis som nya kommunalrådet Micael Glennfalk efterlyser.
Enbart detta räcker inte för att komma till rätta med ekonomin, men vi kommer en bra bit på vägen. Argumenten känns som uttjatade, men tyvärr har det dessutom kommit nya argument som ytterligare förstärker inställningen att den nya huvudsportarenan för Vimmerby kommun ska förläggas till Lundområdet vid Skyttehagen och Vimarskolan.
Jag vill omedelbart villkora mitt upprivande förslag på följande vis; nummer ett är att Vimmerby IF ska garanteras en mycket skyndsamt projekterad och genomförd huvudarena. Med full insyn genom hela byggnationen och med en bra lösning för att genomföra Bullerby Cup. Nummer två är att omfattande markundersökningar måste göras, som visar att det går bra att använda Ceosområdet till industriområde.
Det märkliga är nu att Vimmerby IF:s fotbollssektion kommer att uppfatta förslaget att riva upp nuvarande planer som helknasigt. Och jag förstår dem till viss del, de har väntat på konstgräs i många år och nu börjar det äntligen hända något.
Men i själva verket är det Vimmerby IF som blir den stora förloraren. Alternativt vinnaren...
För med mitt förslag får vi en huvudarena för fotboll och andra arenasporter, verkligen värd namnet.
Jo, det viktigaste är att det nu visar sig att det alternativa industriområde som vi så väl behöver i Vimmerby, Krönsmon, kommer att kosta 80 miljoner kronor, minst, att exploatera. Det gör att industrimarken blir dyrare per kvadrat, än det kostar att köpa mark utmed E4:an i Linköping. Det håller givetvis inte.
Vidare är området allt för kuperat för att bli ett nytt perfekt industriområde. Vidare ligger området precis utanför gränsen till skyddsområde för dricksvatten. Ett område som är viktigt för Vimmerby och avgörande för Åbro. Med ett ökat uttag av vatten som nu sker, är det huvudlöst att chansa.
Vidare saknas järnvägsspår till Krönsmon. Vidare är det högst troligt att marken döljer obehagliga överraskningar, som kommer att bli mycket dyra att återställa.
Istället för att nu satsa 1,5 miljoner kronor bara för att projektera Krönsmo-området, skulle jag vilja att de 10 hektar som kommunen numer äger på Ceosområdet markundersöks genomgripande för uppskattningsvis 150 000 kronor.
Om det visar sig, vilket är högst troligt, att marken lämpar sig bra för industrier, har Vimmerby kommun därmed sparat utgifter på 80 miljoner kronor eller mer - varav en del kan användas till att ge Vimmerby IF en riktigt, riktigt fin anläggning.
Snegla på Lindsdal Kalmar, på Oskarshamn eller Västervik.
Med de tio hektar som kommunen äger, samt ytterligare tre hektar privatägd industrimark i närheten, har vi marktillgången säkrad för lång tid framöver. Sammanlagt 130 000 kvadrat.
Infrastrukturen, med järnvägsspår, med ledningar för värme, avlopp, vatten - allt är redan förberett. Området skulle bli ett verkligt företagsmecka - så stort att det skulle bära nya tjänsteföretag och kanske en lunchrestaurang eller två. Det finns redan idag intressenter.
Men det viktigaste är ändå ekonomin. Vi kan inte stampa på näringslivet på detta sätt. Utan privata företag spelar det ingen roll hur många fotbollsplaner vi har - vi har ingen som helst nytta av dem.
Vimmerby IF har svårt att finansiera nya fina läktare, skötselavtal och omklädningsrum. Vimmerby IF ställer som få andra föreningar kravet att bredd- och elitverksamhet ska bedrivas på samma plats.
Enligt en gammal uppgörelse ska alla föreningar i kommunen bekosta och sköta driften av sina egna respektive anläggningar. Förutom Vimmerby IF:s arena, nuvarande Vimarvallen - den ska ses som ett allmänt intresse, mot att även föreningarna i kransorterna ska få använda den. Liksom kommunens alla skolor, liksom till andra verksamheter - för friidrott, korpen och annat.
Det ter sig omöjligt att Vimmerby kommun ska kunna ta på sig kostnaden för byggandet och driften av en sportarena mitt i ett industriområde.
Däremot är det naturligt att så ska ske om det är ett huvudområde för sport, rekreation, skola och fritid.
Och i potten ligger 80 miljoner kronor.
Alf Wesik