Det är en rad olika mer eller mindre dyrbara projekt som finns nedpräntade på politikernas önskelista inför julen. Som renoveringar av skolor, exploatering av industri- och villatomter, nybyggnation av skolor, investeringar inom räddningstjänstens område, nya infarter till Vimmerby, gruppboende, kringarrangemang runt den nya fotbollsarenan, en ny ännu mer yttre ringled, användbara infarter till nya industriområdet Krönsmon, kostnader för att förhindra igenväxtning av det nya industriområdet Krönsmon, kostnader för marknadsföring av det nya industriområdet Krönsmon, kostnader för vägar, gator och VA på Krönsmon med mera, med mera.

Förmodligen är det ännu fler spännande saker på invånarnas lista. Det kan exempelvis vara önskelistor innehållande ord som simhall, en attraktiv arenalokal med scen för uppträdande, musik och konferenser, kanske ett attraktivt arkitektoniskt urhäftigt kulturcentrum, en ny ishall, nya alternativa äldreboenden, flera sportarenor, fler förskolor, med mera, med mera.

I vissa fall sammanfaller de båda kategoriernas listor. I andra fall råder någon sorts diametral motsättning.

Framom och bakom

En sak är i vilket fall som helst säker; det finns massor av kostsamma önskemål. Det råder med andra ord ett investeringsunderskott.

Det är just ingen grann situation. Särskilt när dagens politiker är väldigt opolitiska. De röstar hej vilt åt höger och vänster i olika samarbeten och allianser. Även de mest politiska frågor samlar i dagens politik majoriteter med mest ideologisk bakgrund.

Hur var det Stefan Demert så fantastiskt träffande sjöng en gång i tiden; ”Politikern är en luring, han lovar guld och gröna skogar om du gör så han får makt. Efter valet har han sedan glömt vad han sagt”.

Inte nog med att politikerna är opolitiska, så till vida att de skiftar färg som kameleonter. De är även ungefär lika opolitliga som kameleonter också – båda ögonen är oberoende av varandra och kan riktas åt två olika håll samtidigt. De kan hitta byten bakom och framom, höger om och vänster om.

Där uppe i norr

Även våra förhållandevis små kommuner har stora organisationer och är undantagslöst största arbetsgivaren på respektive ort. Med växande organisationer, och allt färre privatanställda som ska dra in kulor åt sig själva, plus alla de offentliganställda – blir det en allt tuffare balansgång för politikerna.

En enda investering kan göra att vågskålen faller över från den ”positiv ekonomi” till ”negativ ekonomi”. I Kinda var det för ett antal år sedan borgensåtaganden som spökade, samt räddningspengar för Tolvmannabacken.

Enbart detta gjorde att Kinda hamnade i en situation som grannkommuner gjorde sig väldigt lustiga över – liksom undertecknad. Hmm.

Om jag inte minns fel så var Kindas kommunalskatt högst i länet – och länets medelskatt var högst i landet. Det var många Vimmerbypolitiker, med alltid lika förnuftige kommunalrådet Bengt Johansson (C) i spetsen, som undrade vad de pysslade med där uppe i norr.

Naglar fast Vimmerby

Därefter bytte Vimmerby såväl kommunalråd som kläder. Arbetsoverallen byttes mot spenderbyxorna. En radda vansinnesinvesteringar gjorde att den välskötta och balanserade lilla kommunen plötsligt hamnade i grekträsket.

Det värsta av allt var renoveringen av gymnasieskolan för 110 miljoner kronor, eller mer, den exakta siffran har aldrig redovisats, som så här i ett perspektiv, ter sig än mer knäppgökig, än när den skedde.

Idag har Vimmerby en enormt hög låneskuld. Långt över skorstenen på nya värmeverket. Och den är svindlande hög, ska ni veta.

Tur det inte handlar om ett bostadslån, där det enligt nya regler finns amorteringskrav innebärande att om lånen överstiger 70 procent av värdet, måste amortering ske med två procent.

Jodå, det går att få till en nyvärdering av bostaden, med hopp om att värderingen ökat och att man därmed ”slipper” amortera. Tyvärr skulle det säkert inte fungera för Vimmerby, för unikt nog råder såväl finansunderskott, som investeringsunderskott.

Det är extra allvarligt när majoriteten, bestående av kameleonter som moderaternas Tomas Peterson och socialdemokraternas Helen Nilsson. Trots misstaget med gymnasiet, sneglar de åter åt två håll samtidigt.

De kikar åter på en skolinvestering, för att bergsäkert nagla fast Vimmerby i bottenträsket av låneligan.
Höjda låneräntor? Nej, det törs jag banne mig inte andas om ens.