Kan inte riktigt förklara varför, men det ska vara juice från en speciell tillverkare, det ska vara skjortor av ett visst märke, bilar med en tydlig symbol i fronten och musik med Stones. Och Leonard Cohen, snyft.

Och det ska vara Åbro julöl på julbordet hemmavid. Det ska vara en Östgöta sädes till sillen och minst en Åbro julöl till skinkan.

Det statliga vin- och spritmonopol som så många omhuldar kanske ändå fungerar och är bra när vi ser till några aspekter. Men om vi för en sekund riktar koncentrationen endast till mitt julbord, eller rättare sagt familjens julbord i Björksnäs, så är det förödande detta monopol.

Utan att vetenskapligt ha undersökt saken är jag övertygad om att det suckas och stönas även vid andra julbord i Vimmerby. En tradition med det lokala bryggeriets julöl bryts.

Anledningen till att den mysiga julstämningen i år kanske blir mer tryckt, är att regelverket sätter stopp för Åbros julöl på systemet. Det är just liknande effekter som gör att de goda egenskaperna som monopolet medför, naggas i kanten.

Det är alltså så att Systembolaget brukar slå sig för bröstet och säga att exempelvis alla whiskyälskare, eller vinälskare, borde vara riktigt nöjda med tingens ordning i Sverige. Och så kanske det är.

Tack vare att Systembolaget är oberoende så har de tillgång till exempelvis all världens viner. Om vinhandeln istället flyttades över till livsmedelsaffären, eller macken, som i vissa andra länder, så skulle visserligen vinet finnas tillgängligt i princip dygnet runt men utbudet skulle vara begränsat till ett fåtal och mest populära märken.

Dessutom är jag övertygad om att de flesta mackägare inte har kunskap nog att på samma vis som personalen på systemet, guida och ge råd om dryckerna. Mackägarna har nämligen fullt upp att lära sig alla korv- och kaffesorter.

Men det slår fel ibland. Systembolaget gör numer årliga upphandlingar där all världens ölproducenter får anmäla sitt intresse. De som säljer mycket det ena året får automatiskt återköp, även nästa år. Och endast några få nya sorter får plats i hyllorna.

Åbros julöl i fjol, Bryggmästarns Stjärnfall, var lite dyrare och exklusivare, och sålde därför inte i de mängder att den fick automatisk plats i hyllorna i år. Och bryggeriet har inte, trots visat intresse, fått plats bland årets utbud.

Detta får till följd att Vimmerbyborna kan välja mellan mängder av vinsorter, det ena med snyggare etikett än det andra, men kan inte köpa hem det lokala ölet.

Den här situationen har blivit en följd av att Systembolaget säger sig vilja värna valfriheten och de små nano-, eller mikrobryggerierna. Samt det lokalproducerade.

Listan på julöl som passerat nålsögat innehåller 52 olika ölsorter. Det är brittiska ölsorter, belgiska, amerikanska, danska, finska, estniska och tyska. Men inte Åbro från Vimmerby.

Det är fullt förståeligt att inte alla sorter får plats i hyllorna. Men det borde ändå finnas utrymme och möjlighet för de olika systembutikerna att själva välja några utvalda lokala öl- och vinsorter.

Det är lätt hänt att det blir fel när stora monopol och rikstäckande organisationer försöker styra upp saker och ting. Systembolagets satsning på små bryggerier slår fel.

Förr kunde de små bryggerientusiasterna själva leverera öl till de tre närmaste systembolagen. Nu kan de visserligen beställas via systemets hemsida men de måste alltid transporteras via systemets varudepå i Örebro. Och bryggeriet ska själva betala för varje kolli.

De bryggerier som ligger i Närke jublar så klart, men de som ligger långt från Örebro, får betala dyrt för sin blygsamma försäljning.

Upplägget i Sverige är sådant att det inte finns andra försäljningskanaler än monopolet, så länge kunden är privat. Samtidigt som allt detta sker, får vi rapporter om att sprit- och ölbussarna till Danmark och Tyskland bara fortsätter. Möjligtvis går Åbros julöl att köpa på ölpråmen vid tyska, jag vet inte.

Vi måste få en ny ordning när det gäller monopolet, när det gäller Systembolaget. Det är mycket som är bra, ännu mer som är sämre.

Julbordet i år blir inte detsamma utan skummande Åbroöl. Men Orklas, förlåt Frödinges, ostkaka, har i alla fall sin givna plats på tallrik nummer sju - desserten.