Hans utnämningar har haft en sak gemensamt - många i omgivningen har överraskats. Gång på gång på gång.
Det har ingen betydelse om han i samband med partiledarvalet var socialdemokraternas tredje, fjärde eller tionde alternativ. Även den posten tog sig den tidigare fotografen från Oskarshamn sig an med fröjdefull entusiasm.
Vi noterade dagen efter på denna plats att valet av Håkan Juholt var alla tiders bra. För alliansen.
Nu efter 250 dagar som partiledare måste jag konstatera att min oro för Håkan Juholt som partiledare till viss del var felaktig. Det har gått bättre för karlŽn och partiet än vad jag fruktat.
Politiker har i allmänhet en sak gemensamt, oavsett politisk hemvist, och det är att aldrig tro på en opinionsmätning - så tillvida den inte visar på en positiv utveckling för den egna personen eller partiet, förstås.
Trots tvivel på alla dessa mätningar så måste vi ändå konstatera att mängder av socialdemokratiska väljare övergivit sin sympati för partiet sedan Juholt tillträdde. Men det kunde ha varit ännu värre, som sagt.
Eftersom partiets politik följer gamla inkörda spår, så måste vi tyvärr konstatera att det mesta talar för att det är just själva partiledaren som bär största skulden. Eller rättare sagt, alla de skandaler som följt i Juholts spår, och som totalt blockerat all form av konventionell vänster-höger-debatt i Sverige.
Istället är det ständigt nya Juholt-historier som pryder förstasidor, såväl som etermedias intresse. Det är som sagt inte bra. En konkurrens på ungefär lika villkor främjar kreativiteten och utvecklingen. Volvo Lastvagnar vore inte lika duktiga som de är utan Scania. Och vice versa.
Den offentliga äldrevården vore inte lika bra, utan konkurrens från privata alternativ. Det råder inga som helst tvivel om att alternativen inom äldreomsorgen måste finnas nu - och framför allt i framtiden. Såväl kommunal omsorg, som privat omsorg, måste finnas.
Men båda typerna av omsorg måste naturligtvis skötas klanderfritt. Det får inte vara olaglig skatteplanering med i bilden, misskötsel av omsorgstagarna eller missbruk av personal. Men dessa problem får inte blandas ihop med vem som är huvudman.
Under det senaste decenniet har antalet äldre ökat med 16 procent, visar siffror från SCB och Socialstyrelsen. Under samma tid har en fjärdedel av antalet vårdplatser på landets äldreboenden försvunnit. En ekvation som inte fungerar.
Och värre blir det. Vi kan inte lämna över detta viktiga ansvar på de anhöriga. Förr i tiden var människor rädda för att hamna på ålderdomshemmen, nu är de rädda för att det inte ska finnas någon plats. Samtidigt minskar vårdplatserna på sjukhus, människor ligger kvar allt kortare tid på sjukan och därmed lämnar de specialistvården för att istället räkna med att tas om skötas om och vårdas i omsorgen.
När platserna inom omsorgen blir färre överlämnas ansvaret till hemtjänsten, som under lång tid tvingats vidkänna stora besparingar.
Att knuffa problemet framför sig löser inga som helst problem, jo, naturligtvis, men för varje problem som löses, skapas två nya.
Ingen skulle komma på tanken att kräva att alla kommunala äldreboendet läggs ner på grund av denna misskötsel. Däremot får de ta mig tusan skärpa sig och fixa larmen.
Vad säger du om detta, Juholt. Eller har du kanske nog med att tackla att socialdemokraternas presschef slutar, att förre näringsministern Björn Rosengren missade att en mediabandspelare rullade när han sade att Juholt måste avgå. Eller att S-debattören Stig-Björn Ljunggren i P1-morgon lika frenetiskt som misslyckat försvarade Håkan Juholt.
Programledaren frågade var gränsen går när Juholt blir ett sänke och Ljunggren svarade: "Ja, det är om opinionssiffrorna ser riktigt usla ut".
Vad är usla, blev programledarens följdfråga.
"Ja, som nu", svarare Ljunggren.
Alf Wesik