Problemet är att politikerna i nämnden inte vågar ta ett politiskt inkorrekt beslut.

Alla dessa politiskt korrekta beslut runt om i landet, däremot, drabbar landsbygden i Sverige, och svenska landsbygdsstäders möjlighet att överleva. Det är svagt att politikerna helt uppenbart inte vågar sig ut och fråga de som drabbas av deras "politiskt korrekta beslut".

Obegripliga förklaringar
Jag anser att beslutet att stänga av Sevedegatan för trafik är ett exempel på beslut där det skiljer markant mellan teori och praktik.

Ordföranden i nämnden bor i centralorten. Hon har inga problem att promenera, eller cykla ner till centrala Vimmerby för att göra sina inköp. Därmed är hennes version av verkligheten förklarad - men obegriplig.

Vice ordföranden bor i staŽn liksom den tredje ledamoten i majoritetsgruppen av moderater och socialdemokrater. Även deras verklighetsuppfattning är förklarade - men obegripliga.

Tyvärr tror jag dock inte frågan om torgets utformning och trafikordningen i Vimmerby, är partipolitiskt förknippad. För eländet kring torget har pågått så länge jag minns - signerade dagdrömmare av alla de slag.

De började en gång i tiden, i början av 1980-talet när Vimmerby hade ett upptagningsområde för handeln som sträckte sig långt utanför kommungränserna - åt alla väderstreck - dessa försök till nyordning.

Sura Kalmariter
Vimmerby har alltid varit en handelsstad. Till Vimmerby åkte man för att handla eftersom fackbutikerna låg vägg i vägg. Dessa butikslokaler var verkligen eftertraktade.

Men så någon gång på 80-talet var det några politiker, ingen nämnd och ingen glömd, som plötsligt försökte sig på det halsbrytande experimentet att förskjuta centrum. Bort från det naturliga torget, som varit just en central handelsplats, hur länge som helst.

Redan på Gustav Vasas tid, säger böckerna, att Vimmerby lockade som handelscentrum trots att det bara var i stort sett en bondby, med knappa 100-talet invånare och bara låga hus.

Men Stora torget fanns där, och det lockade till möten och affärer.

Det gjordes så mycket affärer på torget, att Kalmarborna blev duktigt avundssjuka. Så himla arga, att de drev igenom att stadsrättigheterna skulle dras tillbaka för Vimmerby 1532. Men Carl IX gav Vimmerby stadsrättigheterna tillbaka 1604 - och sedan dess har staden ständigt utvecklats.
Ja fram till början av 1980-talet då...

Briljanta lösningar
Det går knappast att nämna ortsnamnet Vimmerby, utan att förknippa det med handel.

Men i början av 1980-talet kom någon på att A) bilar är hårda och fula och läcker oftast olja, samt B) människor är mjuka och barn är söta, och ibland läcker de inte något alls.

Så bort med bilarna och in med blommor, glass, eländigt osköna caféstolar i gälla färger, baracker, minigolfbanor, sjörövarskepp och torparromantik i form av gärsgårdar. De sistnämnda är okej för djur, mindre bra för bilar.

Sedan dess har den ena briljanta lösningen efterträtt efter den andra. Nästan samtliga lösningar och projekt har medfört svåra ekonomiska konsekvenser för butikerna i centrum. Det är dags att politikerna slutar vara så förbenat politiskt korrekta.

Ojämn fight
Inse sanningen, vi är alla en hoper slöa satar, som helt enkelt väljer det fysiskt minst ansträngande av två alternativ. Ja, nästan alla, är väl bäst att tillägga.

Det fysiskt minst ansträngande av två alternativ ger tyvärr inget klirr alls, i centrumhandlarnas kassaapparater.

Tyvärr har vi alla någon sorts inre dröm, att livet består av solsken allena, av gröna ängar, susande säv och fjärilar som flyger ikapp - och att inte bara landsbygden borde vara så här rosenskimrande, utan även städerna.

Tyvärr är inte det verkligheten. Och drömmarna håller sakta men säkert på att perforera allt fler svenska städer. Och sudda ut allt fler centrumhandlare.

De slåss ojämna fighter mot stormarknader i städernas utkanter.

Förtjänar bättre
Enda sättet att få balans är väl att kultur- och fritidsnämnderna, eller motsvarande, runt om i landet, får för sig att stänga av biltrafiken även till stormarknaderna. Då blir det ju i alla fall konkurrens på lika villkor.

Och efter det kan de ju ta tag i den brännande frågan; alla våra sport- och kulturevenemang, varför inte förbjuda parkeringsplatser i närheten av våra sportanläggningar?

Vore det inte trevligare med grönytor och glassförsäljning och caféstolar utanför fotbolls- och hockeyarenorna? Eller varför inte förbjuda parkeringsplatser i anslutning till teatrar och muséer?

På en annan plats här bredvid skriver en affärsinnehavare i Vimmerby om sin verklighet. Läs noga vad hon har att säga, kultur- och fritidspolitiker, lägg det på minnet och skärp er, innan det är fullständigt för sent.

Vimmerby har fortfarande en chans eftersom det fortfarande finns en tapper skara oerhört duktiga butiksinnehavare, som lyckas trots all motvind.

Det är exakt samma förhållande i Västervik - där råder också en förtvivlan hos duktiga handlare som förtjänar att behandlas på bättre vis, än att behandlas som ett experiment.

Alf Wesik