Nu i början av oktober, när han får samma fråga om hur tidsplanen ser ut idag, är svaret detsamma; "ingen ko på isen".
Många tycker säkert att dessa besked från Larsson tyder på en viss beslutsvånda, andra skulle helt enkelt kalla hans iskossor för ren och skär velighet. Men konsekvent är han i alla fall.

Ett klart styrkebesked
Astrid Lindgren gick bort i slutet av januari 2002, alltså för snart två år sedan. Vimmerbybor och två säsongers turister, kanske någon miljon eller så, har ännu inte fått se något officiellt minnesmärke över en av våra största svenska författare genom tiderna.
Men en sak har vi alla fall vunnit på denna saktfärdighet, Vimmerbyborna har fått chansen att säga vad de vill i ärendet. Inte genom kommunens försorg, utan genom ett privat initiativ av Föreningen Bevara Vimmerby.
När hela 8 000 personer säger att de vill ha en Astrid-staty i Vimmerby så är det naturligtvis ett styrkebesked. Detta alldeles oavsett att beskedet tillkommit på ett mycket okonventionell vis.

Kan inte blunda längre
Normalt ska det ju gå till så att politikerna likt vindflöjlar ska vrida sig efter vinden och på bästa sätt försöka förvalta majoritetens vilja. De politiker som trotsar naturlagarna och hindrar flöjeln att vippa med vinden, riskerar att ej väljas om vid nästa allmänna val. Så fungerar den svenska demokratin.
Denna gång har folkets majoritetsåsikt framkommit på ett annat sätt, genom en namninsamling. Om det visar sig, och vi har absolut ingen anledning att tvivla, att alla namn är okej och att underskrift skett på ett riktigt sätt, så kan inte kommunen blunda längre för faktum.

Bygg en staty i frid
Om politikerna i kommunstyrelsen är rakryggade väljer de att förkasta juryns förslag till minnesmärke, alltså Berit Lindfeldts Källa Astrid. Samtidigt tar den beslut om att uppdra åt kulturnämnden i Vimmerby, och ingen annan, att ta fram och genomföra ett statyuppförande på torget. En härlig staty, föreställande Astrid Lindgren, och därmed äntligen ett tecken på frid i ärendet, frid för alla parter.
Mer troligt är ändå att politikerna försöker rädda sitt eget respektive politiska skinn. Det är oerhört naivt att tro att detta skulle lyckas. Detta genom att dels uppföra Källa Astrid enligt förslaget, dels en mer porträttlik staty. Kanske de försöker blidka opinionen genom att samtidigt ta beslut om både stenmurar, Emils grisar och jordklot?
Tja, nu är det frost på nätterna och det kan snabbt slå om till bestydligt kyligare tider. Ingen ko på isen ännu, kanske, men risken blir allt mer uppenbar, Leif Larsson.


Alf Wesik