Ånej, så enkelt kan det väl inte vara. En så pass samhällsviktig framtidsfråga måste väl ha stötts och blötts och granskats från alla håll och kanter.
Kanske det, men nog ser det märkligt ut när man studerar vad Kosta-mötet utmynnade i för beslut. Och bakom dessa beslut står nu såväl myndighetsledningen som facken.
Nummer ett är att det redan till polisstyrelsens sammanträde i februari ska läggas ett förslag på gemensam länspolismästare för Kronobergs och Kalmar län. Och förslaget är att det blir en gemensam länspolismästare placerad i Växjö.
Nummer två är att det ska bildas en gemensam länskommunikationscentral. Med placering i Kalmar.
Nummer tre är att en process ska inledas för en framtida samordning av den operativa ledningen, troligtvis med samma adresslapp hängande runt halsen, som länspolismästaren, det vill säga Växjö.
Nummer fyra är att det ska jobbas för en gemensam organisation för strategisk ledning och förvaltning, vilken förmodligen förlägges den på samma plats som kommunikationscentralen, det vill säga Kalmar.
Om regeringen ger klartecken till den här organisationsförändringen kommer de norra delarna av Kalmar län hamna ännu mer i utkanten. Ännu längre bort från lag och ordning.
Som läget är idag, när kommunikationerna samordnas från Kalmar går gränsen vid Gullringen. Det är den storlek på ort som enskilda polismän i Kalmar har svårt att veta vad det är. Allt här uppe i norr, med storlek i paritet med Gullringen, eller mindre - försvinner ut i snöröken, ingen vet något, ingen kan något.
Men det är ganska självklart - om vi vänder på frågan, vad vet vi i Västervik och Vimmerby om Påryd eller Gemla..?
Av just den anledningen är dessa ständiga sammanslagningar förkastliga.
Som jag vid ett flertal tillfällen tidigare omtalat på denna plats, motiveras alltid liknande åtgärder med begreppet "samordningsfördelar".
I detta fall med fagert tal om att chefsorganisationer ska tas bort, eller kraftigt bantas, till förmån för fler poliser ute på fältet. Det låter jättebra, och stämmer säkert.
På papperet.
I verkligen inte alls.
Effektiviteten i polisens arbete står i direkt relation till avståndet mellan beslut och tillslag. Ju längre avstånd, ju mindre lokalkännedom, desto skralare resultat.
Med ens har det guldskimrande ordet "samordningsfördelar" skrumpnat ihop till något helt annat; till det rostbefläckade ordet "samordningsnackdelar".
Det är symptomatiskt att villainbrotten ökar kraftfullt, och särskilt i områden där polisbilar innehållande uniformerade poliskonstaplar, är i princip lika ovanliga som vita älgar.
Samordningsfördelar kan vi istället erhålla om de mindre polisstationerna i exempelvis Vimmerby, Gamleby och Hultsfred får vara kvar och ges resurser för bemanning dygnet runt.
Varför, jo av den enkla anledningen att de poliser som är stationerade på dessa stationer och småorter jobbar 24 timmar per dygn, men de får bara betalt får åtta.
Det kallar jag effektivitet, köp en polis och få två extra på köpet.
Det är de personliga kontakterna som är viktiga, i kön i livsmedelsbutik, när dessa lokala poliser tankar sina bilar, när de spelar korpinnebandy så benflisorna ryker, eller far omkring som skållade troll på sina endurohojar, eller byter erfarenheter i frimärksklubben.
Detta småprat är helt avgörande för ett effektivt polisarbete. Det är de små tipsen, det är skvallret, det är enskilda polisers person- och lokalkännedom som ger resultat i brottsstatistiken, den som ska skickas till länspolismästaren i Växjö i början av varje år.
Det är arbete på det viset, som gör att polisen kan sköta sin uppgift, så att de slipper uppmuntra medborgargarden och grannsamverkansgrupper. Inget fel på dessa frivilliginsatser, men jag föredrar trygghet skapad av utbildad och kompetent personal, hellre än amatör-Clintor.
Nästa gång polisen ska diskutera liknande ärenden kan vi tipsa om bra mötesplatser, exempelvis Fredensborgs Herrgård utanför Storebro, eller Gröna Tuppen, utanför Fårhult. Om inte annat, så för syns skull i alla fall - för den goda viljans skull.
Alf Wesik