Det var helt enkelt landstingsrådet Lasse Pettersson, (VL) i Östergötlands läns landsting, som på det sättet beskrev Kindabygden, en del av Östergötland. Det är verkligen skrämmande att Lasse Pettersson använder sig av ett sådant i högsta grad oseriöst språkbruk.
Ord kan tolkas olika av olika människor men min tolkning, och förmodligen de flesta boende i Kinda, är att ordet obygd kan sägas vara synonymt med avkrok, oländig terräng, ödemark. I det perspektivet ter sig Lasse Petterssons ordval som verkligen nedlåtande.
Nu är det pensionärerna i Kinda som tagit initiativet till protesterna, liksom har kommunalrådet Anders Ljung förtjänstfullt försvarat kommunens färger. Men detta borde vara en fråga för alla. Förr eller senare hamnar de flesta av oss i en situation det krävs en krockkudde, eller en bår.
Att vissa saker är bättre på landet och andra sämre, är fullt naturligt. Den som valt att bosätta sig på en mindre ort än Linköping, eller väljer att bo kvar, får också vara beredd på att viss service är sämre. Det är fullt naturligt.
Men att för den skulle kalla Kinda för obygd och på det sättet motivera en indragning av den trygghet som såväl ambulans som IVPA-larm, alltså att räddningstjänsten skickas ut "I Väntan På Ambulans", är fullständigt heltosigt.
De geografiska förutsättningarna skiljer sig självklart på olika adresser, helt enkelt därför att det är olika långt till till exempelvis US i Linköping. Men när det gäller grundläggande trygghetsfaktorer som ambulans, sjukvård, polis och brandskydd måste alla invånare behandlas lika.
Den försämrade ambulans och akutservicen i Kindaregionen har till viss del upprätthållits av räddningstjänsten som kallas ut på så kallade IVPA-larm, när det befaras att det tar 15 minuter eller längre för ambulansen att komma på plats. Det har varit en uppskattad tjänst och brandkårskillarna ryckte under 2009 ut hela 205 gånger. De gör ett fantastiskt bra jobb.
Sedan dess har reglerna stramats upp och räddningstjänsten hjälper till vid allt färre fall. Samtidigt får de drabbade lida allt mer, väntan blir längre och i vissa fall försvåras sjukdomsbilden. I de flesta fall är varje minut viktig.
Allt detta handlar i grunden om en fråga som till och med ligger över Lasse Petterssons nivå. Nämligen den grundläggande likabehandlingsregeln, att alla invånare ska behandlas lika. Att samhällets resurser ska fördelas rättvist och alla ska ha samma förutsättningar.
Vi tvingas så gott som dagligen meddela olika indragningar som gör att likabehandlingsprincipen åsidosätts. Ambulansfrågan och akutsjukhusen upprör på många olika håll i landet, liksom indragningar av polisstationer och öppethållande, brandstationer och jourhavandetider. Den senaste trenden är att försöka spara pengar genom att helt enkelt skrota ambulanser och istället sätta in så kallade akutvårdbilar.
I princip samma utrustning, lika stor personal - men med skillnaden att den inte har blåljus, att den inte har förkörsrätt, att personalen inte har lika bra utbildning och den inte får överträda hastighetsgränserna.
Samma sak i Kinda. Kindaborna är inte några andra klassens medborgare som ska tvingas nöja sig med låtsasvård. Det är första klassens trygghet som ska gälla. I hela Östergötland.
Alf Wesik