Det är absolut inte så att vi ska strunta i de akuta problem som dyker upp. Men för att nå en framtida bättre situation måste vi vända upp och ned på hela tänkandet.
Nummer ett är att antalet äldre kommer att öka markant i framtiden. De kommer att vara förhållandevis friskare, mer välutbildade, mer ifrågasättande, de kommer ställa fler och hårdare krav - och de kommer absolut inte vara så "tacksamma" och "nöjda" som idag. Grovt generaliserande.
Jag skulle vilja påstå att det inte alls är fel med riskkapitalbolag inom äldreomsorgen. Det är inte fel med offentlig äldreomsorg, det är inte fel med privata alternativ.
Det som däremot är fel är om någon ansvarig, på vilken nivå som helst, offentlig eller privat, bryter mot lagen. Då ska de sättas dit stenhårt. Det är särskilt anmärkningsvärt att ens våga använda de äldre i samhället som någon sorts provbana.
Sätt dit dem, bara.
Vad är då felet? Jo, det är beställarna, det är kommunerna, det är tjänstemännen och politikerna, som har missuppfattat sina uppgifter. De har litat på att alla ska drivas av någon sorts mänsklig patos, som är självklar.
Tyvärr är inget självklart i samhället längre. Absolut inget.
Det företag, eller den kommunala förvaltning, som inte försöker driva sin verksamhet så rationellt och billigt som möjligt, gör inte sitt jobb. Riskkapitalbolag eller äldreomsorgsförvaltning. Det spelar ingen roll.
Sköter de bara driften inom givna förutsättning så finns inget att anmärka på. Om de däremot följer upphandlingens regler och det ändå blir skandal och tandagnisslan, så är det inte företagen det är fel på, utan reglerna.
När det i själva verket är sina egna beslut politikerna bör ifrågasätta, så snart något osmakligt inträffar. Det blir någon sorts kvasidebatt, med bara en massa frågor, inte ett enda svar.
Upphandlingarna måste skärpas markant. De måste ske under riktiga förutsättning. Med genomtänkta och alltmer heltäckande anbudsunderlag minskar möjligheten att tjäna stora pengar genom missskötsel. Det måste helt enkelt till en betydligt mer genomarbetad regelbok för en framtida äldreomsorg.
Och det krävs någon sorts inspektion, kalla den gärna Omsorgsinspektionen, för att förbättra övervakningen. Jämför med Skolinspektionen inom skolans område.
Och det fina i kråksången är att den ska gälla över hela fältet, från kommunal omsorg, till privat - till omsorgsföretag som drivs av riskkapitalbolag. Utan riskkapitalbolag skulle utvecklingen i Sverige minska i fart.
Och det skulle vara ett stort avbräck i statens och kommunernas inkomster. Dock är det självklart att riskkapitalbolagen måste följa såväl verksamhetens spelregler, som lagar och förordningar vad gäller ekonomisk redovisning, dribblande mellan dotterbolag och beskattningar.
Den svenska modellen innebär att vi klarar omsorgen via skattsedeln.
I många andra länder är det individerna själva som får klara sig bäst de kan, med hjälp av familjernas goda vilja, med hjälp av barnen.
Vi måste vara medvetna om denna skillnad. Om det är så att den svenska modellen är att föredra även i fortsättningen måste antingen skattesatserna höjas markant, vilket inte är särskilt attraktivt för den svenska konkurrenskraften. Eller också måste de offentliga medlen kraftfullt omfördelas.
Om så ska ske blir det ännu viktigare att samtidigt förstärka upphandlingarna. Vi ska sätta samman regelverk som gör att valfriheten ökar samtidigt som konkurrensen sker på exakt lika villkor.
Uppföljningen av att reglerna sköts måste stärkas, och inte bara på papperet. På den punkten tror jag nog ändå att det kommer att lösa sig av sig självt, med tiden.
I takt med att pensionärerna ställer högre krav. Inte är lika tacksamma längre, inte lika nöjda.
Vilket naturligtvis är en sund utveckling.
Alf Wesik