Jag har rest en del i Frankrike, södra Tyskland och Italien denna sommar. Genom större städer som München, Augsburg, Wiesbaden, Paris, Nice och Milano. Metropoler med sina speciella lockelser.
Jag satt till exempel på en bar och tittade på EM-matchen Island mot England. Vi hade det väldigt trevligt vid vårt nordiska bord, men vid bordet bredvid var det inte lika muntert där satt det endast engelska gäster...
Jag har också besökt underbara småstäder som Passau och Deggendorf i Bayern, Meaux utanför Paris och italienska Savona nära gränsen till Frankrike och Rivieran.
Visa slutsatser
Gemensamt för alla dessa småstäder är att de kryllar av kultur, enastående byggnader, stenformationer, gröna små parker, små torg och smala gränder. Samt att det myllrar av liv och rörelse, med mängder av små affärer, massor av kunder som springer in och ut.
Och så bilar förstås.
Det tutas ibland, visst, det är lite irriterade miner ibland, visst, men det funkar. Jag kan erkänna att jag inte talat med alla borgmästare och lokala politiker, men jag har den absoluta uppfattningen att ingen ens skulle komma på tanken att stänga av, sätta upp förbudsskyltar och försöka göra om sina älskade myllrande bystäder.
Det är fullständigt tokigt att jämföra våra svenska mindre städer med Bayerns dito, eller Rivierans. Självklart.
Men det går ändå att dra vissa slutsatser. Liksom visa slutsatser.
När man renoverar q-märkta hus står länsmuseum och inspektörerna över axeln och vakar så man noggrant bevarar det gamla och inte ändrar för mycket. En del tycker nästan att bevarande går till överdrift men i det långa loppet ska vi vara tacksamma för att någon tar ansvar.
Och ska vi bygga nya villor så är det väldigt noga att stilen passar in i den omgivande miljön. Att detaljplaner följs avseende användningssätt, byggnadsytor, materialval och max antal våningar. Liksom att husen står på exakt rätt plats, inte för nära grannen och inte för nära strandkanten.
Det är irriterande, visst, men kanske ändå helt okej i det långa loppet.
Sopsortering
Däremot i våra svenska småstäder, är det fritt fram för politiker och tjänstemän, att härja fritt. Det är förbudsskyltar, avstängda gator, uteserveringar, plaststolar, betongsuggor, och vita linjer hit och dit, liksom misskötta parker och vackra gatstenar som helt sonika asfalteras över.
Det är uteserveringar i allsköns stilar - och de flesta utan någon stil alls.
Det verkar vara friare tyglar ju närmare städernas centrum vi kommer. Utan att någon höjer ett endaste byråkratiskt ögonbryn ens.
På landsbygden hotar kommunen med viten om soptunnan står några meter fel. I stadskärnorna får det se ut som en sopsorteringsanläggning utan att någon bryr sig.
På den punkten skiljer det sig verkligen mellan småstäderna utomlands och småstäderna i Sverige. Jag får känslan av att det råder någon sorts frihet under ansvar utomlands, och förbud utan ansvar, i Sverige.
Mindre dagskassa
Ta centrala Västervik som exempel. Kommunpolitikerna tyckte plötsligt, utan att det skett några olyckor att tala om, eller något annat problem, att det skulle vara mycket bättre att stänga av fordonstrafiken från Fiskaretorget. Sagt och gjort.
Problemet var bara att såväl de som driver butikerna i omgivningen, serveringarna, restaurangerna, som salustånden, irriterat redovisade att avstängningen märktes i dagskassan. På ett synnerligen negativt vis.
Därför släpptes trafiken på igen, fast med den utmärkta Gåfarts-regeln. Alltså att bilar bör framföras i max 7 kilometer i timmen och att gående alltid har företräde. Bra retirerat av Västerviks kommun. Och utan prestige.
Men hör och häpna - i samma veva beslutade sig dessa ljushuvuden för att Spötorget skulle stängas av istället. Jag vet inte hur tankarna gick där att politikerna envist måste fortsätta jäklas med invånare och butiksägare, för att sova bra, eller vad?
Som om summan av alla problem i Västervik är konstant. Genom den här föga briljanta åtgärden, flyttades problemen från Fiskaretorget över till Spötorget. En propp löstes upp och en ny och mycket värre bildades.
Kommunens bilar
Jag kan inte förstå hur politikerna resonerar när de inte lyssnar på butiksägarna i närheten. Handeln, korvvagnen och serveringarna är ju facit.
Ett råd till er politiker och tjänstemän i Västervik; ta er en timme och knalla runt och prata med alla som är verksamma runt Spötorget. Fråga dem.
Det har jag gjort och det råder ingen tvekan om vad de tycker. Dessutom ser det inte bra ut när de enda bilar som trots förbud körs fram och tillbaka på Spötorget är kommunens egna fordon.
De till och med parkeras direkt framför porten till bostadsbolaget. Allt medan butikernas kunder bötfälls och förbjudes på samma plats.
Och nu ska visst även Båtmansgatan stängas av. Nej, det ser verkligen inte bra ut detta.