Tyvärr kan vi inte heller kategorisera våldsmännens val av dag till facket för "slumpen". De har helt enkelt valt just den 28 maj som dag för rånet - eftersom det är årsdagen av det förra stora Kisarånet, som inträffade exakt åtta år tidigare. Även rånarnas tillvägagångsätt under och efter själva rånet mot Östgötabankens kontor har vissa likheter. Inte heller det någon slump.
De direkt utsatta människorna den gången för åtta år sedan, deras familjer, vänner och i vissa mån hela Kisa - har haft en lång och jobbig läkandeprocess, som nu rivs upp igen. Alla tillbaka till ruta ett.
Tyvärr handlar det om planering. Ingen slump alls. Tyvärr handlar det om kallt beräknande tankar och idéer, som bygger på att polisens resurser inte står i proportion med verkligheten.
Det förra bankrånet i Kisa - när två polismän så tragiskt fick sätta livet till - föregicks av en rad mindre rån som hade ett gemensamt; de begicks på mindre orter där polisen har fått vidkännas personella nedskärningar. Eller helt enkelt nedläggningar.
Vid det förra tillfället drabbades banken i Hjältevad av rån, Konsum i Åtvidaberg, Ica och systemet i Österbymo och Handelsbanken i Åseda. Samt en bank och en bensinstation i Vimmerby.
Olika samhällsgrupper vill införa hårdare tag mot buset - och det talas om utegångsförbud, bil- och motorförbud och konstant kameraövervakning av alla orter.
Ja, det kanske är ett sätt att komma till rätta med problemen - men föga lockande. Då bejakar vi ett samhälle som istället för att försöka komma till rätta med orsakerna, lägger all kraft på följderna. Vi accepterar att saker och ting sker och lägger istället kraften på att straffa de skyldiga.
En mer tilltalande metod bör vara att handla preventivt. Det skulle kunna ske genom att polisen tilldelas bättre resurser. Dessutom måste ansvariga politiker och tjänstemän kanske tänka om när det gäller stora regioner och rationaliseringstankar.
I detta fall tror jag en ökad centralisering leder till ett kallare samhälle. Mindre och mindre personkännedom, mindre och mindre preventivt arbete - och mer och mer hopplöshet, ignorans och brott.
När vi talar om storkommuner eller storregioner, vad de nu ska heta, så sker det alltid i "heliga effektiviseringens anda". Färre personal ska enligt de luddiga planerna tjäna fler invånare varvid skattebetalarna ska spara pengar.
Den uträkningen kanske funkar i teorin - men inte i praktiken?
Tanken rent teoretiskt, är att Sverige ska delas upp i sex till nio regionkommuner istället för dagens län. Varje regionkommun ska innehålla ett centralt universitetssjukhus, en gigantisk centralt styrd polisorganisation, samt 1 500 000 invånare. Allt ska vara klappat och klart 2010.
Jag har en viss känsla av att det inte är demokratin som blir större av dessa jätteregioner utan istället byråkratin. Och framför allt kommer de boende i Vimmerby, Österbymo, Åseda, Hjältevad, Åtvidaberg - samt i synnerhet Kisa - att tvingas känna sig ännu mer otrygga.
Tekniken finns för att med kameror och datoriserade ansiktsläsande identitetsprogram, sköta en framtida övervakning. Men den tekniken tror jag aldrig kan ersätta engagerade närpoliser som hjälper när det behövs, och stjälper när det krävs.
Kort sagt handlar det om kvalitet snarare än kvantitet. Kanske ska vi istället ge alla kommuner ansvar för en viss närsjukvård, samt närpolisverksamhet. Och vem ska ta hand om yxan när Halland, Småland eller Östergötland ska klyvas i mitten? Alla politiker har ju en förmåga att rita cirklar där de själva ständigt befinner sig i mitten?
Vi borde istället få igång en diskussion om mindre regioner, mindre områden, mindre byråkrati - och större förnuft.
Annars finns risken att de stora sjukhusen, kräver att få all uppmärksamhet och alla pengar.
Annars finns risken att de stora polishusen centralt någonstans lång, långt borta dränerar hela övriga regionen - så att hänsynslösa rånare får det ännu enklare att plundra, förnedra och förstöra. Som i Kisa på måndagen.
Alf Wesik