Aldrig har vi människor garden så sänkt som vid årskiftena. Som just före tolvslaget. Löften avgivs till höger och vänster utan några tankar på konsekvenser. Även om de allra flesta av nyårslöftena snabbt försvinner ut i glömskan som en barrande julgran, så finns de gnagande tankarna ändå kvar.
Och tack vare alla dessa nyåraftnar och alla obehagliga sanningar så styr vi omedvetet mot något bättre.
De olika politiska partierna tar ofta årskiftena som naturliga skäl till förändringar. Där blandas strategiska ställningstaganden med kalla fakta och luddiga idiologier.
Särskilt markant är detta vid årskiftet till ett valår. Vi kan se olika partier och allianser göra avstamp inför valarbetet i debattartiklar och olika politiska projekt.
Även om alla dessa politiska slagord som plötsligt staplas på varandra hörts tidigare så leder de ändå mot något bättre. Tack vare politiska inlägg, repliker och diskussioner ges nya argument spelrum i debatten.
Och det är alltid bra. Det är nödvändigt.
Moderaterna bestämda sig helt enkelt för att prova något nytt - och helt enkelt försöka göra anspråk på socialdemokraternas revir.
Detta var i samband med förra valet och alla vet vi ju hur det gick.
Nu är det socialdemokraterna som försöker slå tillbaka. De vill göra anspråk på en tätposition i en centerpartistisk hjärtefråga. Nämligen glesbygdspolitiken.
Socialdemokraternas gruppledare inom regionförbundet Ulf Nilsson föreslår en ordentlig kraftsamling kring landsbygdsfrågor och situationen för de mindre orterna i länet. Arbetet ska ske i samförstånd mellan Kalmar län, Kronobergs- och Jönköpings län.
Tanken är att regionförbunden ska samla kompetens från berörda orter, universitet, arbetsförmedling, kommuner och organisationer.
Nu kommer förslaget från socialdemokraterna - och det kommer säkert att reta en och annan borgerlig väljare. Kanske lika mycket som det retade socialdemokrater att moderaterna så oblygt trampade in i arbetarnas omklädningsrum.
Jag vet inte om dessa frågor är öronmärkta något speciellt politiskt parti, men nog känns det som om centern hittills gjort anspråk på dem. I alla fall om vi klumpar ihop dem till ordet "livskvalitet".
För att tydliggöra det socialdemokratiska projektet föreslås sex typiska orter med runt tusen invånare att bli försöksorter; Halltorp, Broakulla, Orrefors, Södra Vi, Fliseryd och Överum.
Jag ser utspelet som bra om vi ser till ovan nämnda logik; det vill säga att all diskussion är viktig. Nya argument föds och sakta men säkert skjuter vi hela apparaten, samhällsapparaten, åt rätt håll.
Jag ser projektet som tveksamt av den anledningen att socialdemokraterna och Ulf Nilsson föreslår finansiering av utvecklingen i försöksorterna med regionala utvecklingsmedel från till exempel Leader och EU:s strukturfonder.
Socialdemokraterna borde framhålla att landsbygden i Sverige ska kunna stå på egna ben.
Egen livskraft tack vare företagande och arbetstillfällen, snarare än bidrag från staten eller EU.
Socialdemokraternas första analys av de sex orterna oroar också. Om Södra Vi kan vi läsa i socialdemokraternas kungörelse att "där finns ett näringsliv"?
Jojo, det gör det - en av länets större privata arbetsgivare. Men trots 700 anställda och en 90-årig historia har företaget inte lyckats få någon egen infart från riksvägen. Varför inte börja där, Ulf Nilsson och socialdemokraterna - det är ett högst modest önskemål.
Just infrastrukturfrågorna har socialdemokraterna glömt helt i sitt landsbygdsupprop och det kan inte liknas vid något annat än ett ytterst genant självmål av socialdemokraterna.
Alf Wesik