Jag vet inte om detta är fd. statsminister Göran Perssons uppfattning i ämnet, men han har i alla fall uttryckt sig på detta sätt. Och det är i partiledarfrågan han uttrycker sig.
Det här är ett klart problem i samhället. Alltför många knallar omkring och tror sig vara i det närmaste omöjliga att ersätta.
Och det är klart - alla är vi unika och alla äger vi förutsättningar som ingen annan har tillgång till. Men att någon på en post eller ämbete skulle vara helt himla totalt oersättlig - nej, det förefaller som en kraftig överdrift med alltför tydliga inslag av självgoda tendenser. Det vittnar om en ganska irriterande "von oben-vinkel" på tillvaron. Inte ens Persson är oersättlig.
Den tidigare skolpolitikern och statsministern, Göran Persson, fixade sitt jobb som regeringschef på ett förträffligt sätt. Det kan inte förnekas, oavsett politisk grundinställning.
Han gick in i sin senaste statsministerrunda med regeringsmakt med ett fantastiskt tufft sparprogram, där i princip inget lämnades åt slumpen. Många av förslagen blev tämligen urvattnade innan de blev verklighet, men sparprogrammet hade solklart avsedd verkan. Det fick statens finanser att ånyo hamna på fötterna och det ska Persson minnas för.
Men det finns också en lång radda händelser, uttalanden och politiska uppgörelser som vi snabbt som ögat helst vill glömma. Frågan är om inte Persson själv helst vill glömma en hel del av sitt regerande själv också.
Så när han, Göran Persson alltså, går ut och säger att det bästa kanske vore att ersätta honom "mig" med inte en utan två partiledare - så är det endast en förlängning av hans karaktär, ytterligare ett försök att framhäva sin egen förträfflighet.
De menar att Mona Sahlin, tidigare statsråd och ett tag "superminister" snarare blir ett steg tillbaka, än ett steg framåt för socialdemokratin. Det är lätt att hålla med, hon har hittills, under sin politiska och ganska stormiga karriär, inte lämnat några större avtryck efter sig. I alla fall inte politiska.
När ungdomsförbundets tidigare ordförande Anna Sjödin ger sig ut på en riktig röjarsväng på krogen så understryker det ännu mer partiets problem. De politiska ungdomsförbunden för alla partier har alltid levt ett eget liv, och ofta långt över gränsen, för vad som ansetts lovligt - men de har alltid fostrat nya politiker. Inom SSU har bland annat Torsten Nilsson, Ingvar Carlsson, Bosse Ringholm och Anna Lindh, svingat klubban. Och samtliga har säkert under sin ordförandetid fått kritik för att vara alltför radikala. Men ute på krogen och fightats med vakter och poliser - nej, det har med all sannolikhet inte Ingvar, Bo och Anna gjort.
Det är bara att inse att ingen är oersättlig. Och det gäller politiker såväl som näringsliv och myndigheter. Allt för många strosar dagligen omkring och tror att de är ensamma i världen om att behärska just sin egen uppgift.
Såväl omgivningen som de själva skulle må bra av att ledande personer inom alla områden skulle bli något mer ödmjuka.
Bit ihop och slappna av, det är ju jul och nyår, för sjutton. Persson och alla ni andra - passa på att avge nyårslöftet att se lite mer ödmjukt på er ställning här i livet.
Hon menar att det är brist på demokrati att hon och hennes socialdemokratiska kollegor "undan-dras väljarna så länge som fyra år". Den enda slutsats som går att dra av detta uttalande är att hon själv uttrycker en skriande brist på respekt för valresultatet. Hon borde fundera på att dra sig undan väljarna längre tid än bara fyra år.
Politiken och den politiska debatten i Sverige lever på och i två vitala block. Det är ytterst viktigt att balansen får leva vidare och det är ytterst viktigt att politikernas kompetensnivå är hög.
Jag slutar nu. Det kommer att bli ett helsicke för er andra, för er som vill läsa mer. Men jag kan mycket enkelt ersättas. Ersätt mig gärna med era vänner, med er familj, ersätt mig med en valnöt, lite skinka och hemlagad senap, med ett gott glas glögg och kanske en single malt. God Jul.
Alf Wesik