Tyvärr är det så att vi invånare, som vart fjärde år förvandlas till viktiga väljare - faktiskt har rätt att kräva att våra valda politiker tar ställning åt oss. Fast det kan inte vara helt lätt, det medges.
När vi som exempel sitter i Kisa och får höra att det av besparingsskäl planeras neddragningar i den kollektiva trafiken till till exempel Linköping - samtidigt som "våra politiska företrädare" vill satsa enorma belopp på den spårbundna trafiken till Stockholm, så blir det en intressekonflikt. Ska vi avstå bussar och tåg i Kisa, till förmån för regionen och den viktiga storstadspendlingen?
När vi sitter i Västervik och ser hamnverksamheten krympa och hotas i hela sitt ekonomiska upplägg, så känns det möjligtvis vemodigt. Samtidigt som vi ser att Regionförbundet vill satsa stort på Oskarshamns hamn och göra den "strategisk". Visserligen petas i ordvalet från Regionförbundet in att en satsning ska ske även på de andra Smålandshamnarna, men helt klart är att huvudintresset riktas mot just Oskarshamn.
När vi sitter i Vimmerby och väntar på att 34:an, eller 23:an som den ju heter numera, ska rustas upp, med ny rondell i Målilla och ny infart till Ljunghälls i Södra Vi, och bara får höra projektet skjutas på framtiden.
Detta samtidigt som Regionförbundet vill satsa hundratals miljoner på en kraftfull utbyggnad av E22:an, som visserligen löper genom hela länet men utmed kusten och som en direkt konkurrent till trafiken på RV23.
För att stärka den av Regionförbundet egenhändigt skapade "underregionen Kalmar-Växjö-Karlskrona" vill länsförbundet att staten ska pyttsa upp massor av miljoner till upprustning av dels Kust till Kustbanan på sträckningen Kalmar-Alvesta, dels upprustning av tågförbindelsen mellan Kalmar och Emmaboda. Samtidigt vill förbundet förbättra möjligheten till tågpendling mellan Kalmar och Växjö, samt bilpendlingen mellan Kalmar och Karlskrona via E22.
Detta låter ju alldeles underbart. För alla boende i Växjö, eller Karlskrona eller Kalmar. För Hultsfreds-, Västerviks- och Vimmerbybor blir det en gäspning som kommentar.
Men gränsdragningen mellan det enskilt lokala tänkandet och vad som är bäst för regionen är naturligtvis svår, för att inte säga omöjlig. Var ska man ställa sig i åsikten om vad som är bäst?
För mig, mina närmaste och alla.
Men i dessa globaliseringens tidevarv, kanske även dessa visionära regionpolitiker tänker alldels för snävt. Kan det vara så?
Kanske vi ska strunta i hela sydöstra Sverige, kanske ska vi istället lägga alla våra skattepengar på en utveckling av Mälarregionen och på Örestadsregionen i söder. Det borde ju vara bättre för Sverige som land betraktat.
Nej, det kan vi inte gärna acceptera. Lika lite som vi kan acceptera att Regionförbundet i Kalmar län helt verkar ha glömt länets norra inland i sina framtidsplaner. Lika lite som de boende i Horn kan acceptera att kommunpolitikerna i Kinda väljer att endast rusta cykelbanor i Kisa istället för i Horn, eller att Silverdalenbor känner sig förfördelade gentemot Hultsfred. Eller att Frödinge och Pelarnebor tycker att det bara satsa "inne i Vimmerby".
Politikerna måste helt enkelt ha förmåga att värna dels om det jättestora, om det stora, om det lilla och om det jättelilla.
Liknande avvägningar måste självklart göras i alla politiska beslut. Det är just detta som är politik - att prioritera och göra avvägningar.
Men det känns onekligen lite snett - ja, rentav korkat - att höra Regionförbundet i Kalmar län skriva till infrastrukturminister Åsa Torstensson och statssekreterare Leif Zetterberg och begära 1,5 miljarder kronor, alltså 1 500 000 000 kronor, till diverse infrastrukturella satsningar i regionen, enligt ovan, utan att med ett ord begära stålars till en ny infart i Södra Vi - för, i sammanhanget, kaffepengar.
Just den konkreta prioriteringen känns svår att begripa.
Men om nu den spårbundna trafiken ska bli ett framtida miljö- och praktiskt fullgott alternativ gäller det att godstrafiken också utvecklas.
Det kan inte ske genom att redan befintliga industrispår i exempelvis Vimmerby, med strålande förbindelser ut till Södra Industriområdet - helt enkelt skrotas. Redan befintliga industrispår brytes helt enkelt upp. Åtgärder helt stick i stäv mot gängse miljödiskussioner, mot Regionförbundets vackra framtidsplaner och mot - och detta kanske är den viktigaste invändningen - vanligt sunt bondförnuft.
Det stora och det lilla. Det smarta och det korkade. Svårt att begripa. Japp.
Alf Wesik