Ledare: Grundläggande feltänkande

Nya besparingskrav
Nu ser vi en liknande reaktion. Inte lika många åsikter och inte lika raljerande - men i ett ämne långt viktigare än hur minnesmärket ska utformas. Det gäller naturligtvis alla besparingsförslag som presenteras i våra kommuner, främst Hultsfred och Kinda, och landsting, både Östergötlands- och Kalmar läns.
I takt med en växande hög av missnöjesyttringar blir frågorna allt fler, och allt tuffare. Vad är det egentligen som pågår i vårt stolta svenska samhälle. Vi bor i ett av världens allra mest välordnade och rika länder, med en uppsjö av välmående industrier och naturtillgångar. Vi har en väl fungerande demokrati och endast sporadiskt upp-poppande missnöjespartier som stör ordningen.
Lika fullt tvingas vi så gott som dagligen motta nya besparingsförslag inom den offentliga sektorn, inom kommunernas och landstingens verksamhet.

Fler än någonsin
Att kritisera dessa svenska institutioner är ytterst riskabelt. Likt en rättshaverist harvande i det svenska rättsväsendet på jakt efter en oändlig rättvisa, är det lätt hänt att bli kallad för en nya tidens "åsiktshaverist". Som en person som uttalar sig om ditten och datten, på ett ytterst publikt sett, utan att ha förmågan att inse konsekvenser och följder.
Men något är yppenbarligen fel i samhället när följande otvetydiga fakta gäller;
vi har aldrig haft fler läkare och sjuksköterskor i detta landet
vi har aldrig haft fler anställda inom de kommunala förvaltningarna
Detta samtidigt som servicen blir allt sämre hos såväl kommun som landsting, samtidigt som i stort sett varenda funktion ifrågasätts och kostnadsgranskas.
Och framför allt exakt samtidigt som allt fler anställda inom kommun och landsting går in i väggen, går på knäna under en allt mer rationaliserad börda, samtidigt som långtidssjukskrivningarna skenar i utarbetningens vajande spår.

Kosta vad det vill
Trots detta motsatsförhållande är det ytterst riskfullt att kritisera, att våga ha idéer och åsikter. Stämpeln "åsiktshaverist" ligger nära till hands på byråkraternas skrivbord där den ligger och trängs med olika konsulters effektiviseringsrapporter, med rationaliseringsförslag, med nedläggningsplaner och nya, allt tuffare arbetsbeskrivningar.
Ett privat företag hade i detta prekära läge engagerat en företagsdoktor med uppdrag att opartiskt granska verksamheten i alla dess delar. Detta för att med nya ögon upptäcka missförhållanden helt osynliga för ledningen.
Svårigheten att överföra receptet till offentlig verksamhet är självklar; det är svårt att hitta någon utomstående eftersom vi alla är kommunen, eftersom vi alla är landstinget. Men något måste göras, alla idéer måste beaktas.
Kanske är det dags att skrota landstingen trots allt. Lägga ansvaret för de små sjukhusen på kommunerna och de stora på staten. Kanske är det dags att skrota Regionförbundet, kanske är det dags att skrota kommunernas näringslivsavdelningar.
Kanske det till och med är dags att ge skola, vård och omsorg allt de ber om. Kosta vad det kosta vill. Det handlar ju trots allt om grundvärden i ett samhälle.

Som sagt var
Vimmerby kommun har idag 1239 anställda inom de olika förvaltningarna och bolagen. Det borde med dessa till hands gå att få vård, skola och omsorg att bli precis så bra som invånare och skattebetalare har rätt att kräva. Näst största arbetsgivare i kommunen är Ljunghälls med ungefär hälften så många på avlöningslistan, tredje största företag är Åbro med en femtedel så många avlöningskuvert.
Nej, förresten, trea är inte Åbro, utan landstinget med 254 anställda. Siffrorna för Hultsfreds och Kinda kommuner är säkert jämförbara om vi ser till förhållandet offentlig-, privat verksamhet.
Något är fel, något måste göras. Det borde gå att få vård, skola och omsorg att bli precis så bra som invånare och skattebetalare har rätt att kräva.
Som sagt.

Alf Wesik