Vi uppskattar allt arbete som sker för att minimera farorna i trafiken, allt arbete som sker i syfte att minska antalet döda och skadade i trafikolyckor. Men detta outtröttliga kampanjarbete om ständigt sänkta hastighet sker på ett mycket ensidigt sätt.
De som bor i landsbygdskommuner och är beroende av sina bilar och lastbilar, för att klara av vardagen på ett vettigt sätt och i förlängningen kunna bo kvar, kräver saklighet.
Alla begriper att en sänkt hastighet automatiskt medför att effekterna vid en kollision minskar. Det har med rörelseenergi att göra, som min gamle fysiklärare Bruce skulle ha sagt. Det hade något med tyngder och tryck och riktningar och negativa accelerationer att göra. I kvadrat, eller nåt.
Även om uppgifterna stämmer rent teoretiskt så håller inte resonemanget i praktiken. Ska vi vara nöjda med att "bara" minska antalet döda med 40 procent. Varför inte sänka till 70 och halvera antalet döda? Eller varför inte sänka till 60 i maxhastighet, eller 50 och spara 90 procent liv?
Någon måste helt enkelt väga farorna som vägtransporterna för med sig, mot samhällsnyttan.
Jag saknar alternativen i debatten. Jag vill att experter, tjänstemän, politiker, yrkesbilister och helt vanliga människor försöker diskutera hastighetsbegränsningarna i ett betydligt vidare perspektiv.
De som bor i en glesbygd och har några mil till jobbet, kanske upp mot fyra eller fem eller mer, de som tvingas skjutsa sina barn till skolor, till fotbollsträningar, till musikkonserter och annat, de som har långt till post, bank, mataffärer eller andra serviceinrättningar, de måste få göra sin röst hörd.
Kanske är det rentav så att rattfylleristerna är det stora trafiksäkerhetsproblemet. NTF och andra så kallade expertorganisationer talar ju om att dessa är inblandade i 30 procent av alla dödsolyckor, ibland 40 procent och ibland ännu mer. Ingen hastighetsgräns i världen stoppar en rattfyllerist, inte heller tusen fartkameror.
Vi måste helt enkelt få ut flera målade polisbilar och fler trafikpoliser ut på vägarna för att stoppa detta otyg. Varför prioriterar inte Vägverket och NTF detta, som nummer ett? Varför är det alltid, alltid, alltid maxhastigheten som är viktigast?
Jo, därför att av alla alternativ är en sänkning av hastigheterna billigast och enklast för politiker att begripa.
Så här är det; NTF har uppdragit åt 60 genomsnittsbilister köra en vecka i 80 istället för 90 på 90-väg och sedan rapportera synpunkter. Av dessa synpunkter drar NTF slutsatsen som följer, och jag klipper rakt av;
"Anmärkningsvärt nog kände sig uppenbarligen många långtradarchaufförer provocerade av att ligga bakom en personbil som höll den tunga trafikens lagstadgade hastighetsgräns."
Vad är det då för fel med detta? Jo, jag kollade med NTF och de svarade att den utrustning som testbilisterna använt för att göra sina tester var den ordinarie hastighetsmätaren i den egna bilen. Alla vet att hastighetsmätarna visar fel, upp mot tio procent för mycket - det har med försäkringar, däckslitage och annat att göra att biltillverkarna gör på det viset.
Det gör att testbilisterna med andra ord kört omkring i kanske 74 eller 76 kilometer i timmen istället för 80.
Lastbilschaufförerna, i alla fall det stora flertalet som följer lagen, har helt annan digital utrustning, de kör exakt 80 och inget annat.
De har helt enkelt inte råd att köra långsammare än de får - de cirka 17 000 åkerierna som finns i Sverige har svåra konkurrensförhållanden att brottas med - de har inte råd att "skänka bort" kanske fem-sex procent av sin tid, av sin vinst.
Det är anmärkningsvärt att NTF på detta sätt och med felaktiga grundfakta klankar ner på en hel bransch.
En bransch som vi alla är i behov av för att Sverige inte ska stanna.
Vem finansierar då NTF - jo, Vägverket? Vem finansierar då Vägverket?
Jo, skattebetalarna och detta oavsett om de bor i Hultsfred, Slaka, Åseda eller Stockholm.
Alf Wesik