Hela landet får inte del av alla nya infrastrukturmiljarder

Det är massor av pengar. Så mycket att det är svårt att greppa. 482 miljarder kronor, eller 482 000 000 000 kronor. Det är i alla fall summan den borgerliga alliansen beslutat satsa på infrastrukturen i Sverige de kommande elva åren. På landsvägar av olika slag och på järnvägar.

Ledaren2010-04-01 06:52
Detta är en ledare.

När summan presenterades nyligen så var det med pompa och ståt. Meningen är att alla pengarna ska bidra till bättre, säkrare och mer miljöriktiga kommunikationer runt om i landet.
Men trots att summan är näst intill omöjlig att förstå så blir det inga jätteinvesteringar i vår del av landet. Det mesta av diskussionerna efter presentationen koncentreras istället på Förbifart Stockholm, en helt ny led väster om huvudstaden. Kostnad 28 miljarder kronor på ett bräde.

Ett dyrt projekt, men ganska enkelt att förstå ändå. Den borgerliga alliansen är överens om att förbifarten behövs eftersom trafikkaoset i Stockholm är massivt och inte nämnvärt förbättrats sedan trängselskatten infördes.
På kort tid har Stockholms befolkning ökat med 38 000 människor och därför blir problemet med tillgängligheten bara större och större för varje dag som går. Alliansen, med stöd av socialdemokraterna i denna fråga, menar att inte bara trafiksituationen blir bättre med förbifarten, utan även möjligheten att förbättra miljön i och med att bussar får mer och bättre plats att röra sig på i de centrala delarna av Stockholm.

Miljöpartiet och vänstern - och flera naturvårdsorganisationer - menar å sin sida att förbifarten inte bidrar till någon miljöförbättring. De menar att det inte hjälper att bygga vägar, det bidrar bara till mer bilkörning.
Istället vill dessa partier satsa på spårbunden trafik.

Eftersatt underhåll

När regeringen anslår 482 miljarder så kommer inte allt från vår gemensamma statskassa. En del av kosingen kommer från EU och från kommunerna runt om i landet.
Och därför är de mycket blygsamma satsningarna på mindre vägar, men stora för oss "på landet" - oroande.
Planerna på ytterligare en Öresundsförbindelse, en bro mellan Helsingborg och Helsingör, bidrar inte heller till nödvändiga förstärkningar ute i landet.
På något sätt känns det som den så omfattande och genomarbetade infrastrukturfrågan flyttats upp ett snäpp. Till att vara en debatt som förs över kommunernas huvuden.
Hur viktiga de största städerna än är i relation, så råder det ingen tvekan om att vägstandarden i övriga landet sjunker. Och de två vänsterpartiernas tal om satsningar på järnvägar före landsvägstrafik är bra, men känns lite främmande för boende i glesbygd.

I större städer där spårbunden trafik kan kombineras med olika former av kollektiva lösningar, som pendeltåg, spårvagnar eller lokalbussar, är det bra ur alla perspektiv.
Men på landet, ute i kommunerna är landsvägen fortfarande den verkliga livsnerven. Nya projekt genomförs visserligen, bland annat utanför Växjö, och utanför Jönköping - men det vardagliga underhållet verkar inte hänga med i övrigt. Och sett över lag är våra vägar mer lappade och lagade och knöliga än någonsin.
Det borde vara prioriterat att ständigt försöka bringa ned olyckstalen - men inte med hjälp av hindrande hastighetssänkningar, utan istället upprustning av våra vägar. Säkerhetstänkande inte bara på vägarna utan även runt omkring dem.
Och det kanske viktigaste av allt - viltstängsel.

Vägarna allra viktigast

Dessutom slås man av tanken, när vänstern och miljöpartiet, ständigt tjatar om fler och bättre järnvägsspår - att de bättre borde ta hand om de vi redan har först.
Förseningar och maskinfel har förvandlat den gångna vintern till en pärs för alla som är beroende av olika kollektiva färdmedel.
Nu borde alla kommuner säga ifrån på skarpen och kräva tillbaka satsade pengar. Om kollektiva används i mest omfattning i och kring de största städerna - så är landsvägar, allmänna och enskilda, allra viktigaste för resten av landet.

Glasklart

En annan sak, slutligen , som jag ständigt slås av. Det diskuteras hela tiden engagerat och i mycket höga tonläge vilka det är i samhället som mest utnyttjar ROT-avdraget.
För mig är det glasklart - det utnyttjas mest av arbetslösa, som tack vare ROT-avdraget har hittat en meningsfull och viktig inkomstkälla. Och ett bra och hederligt jobb.

TrädfällarŽn

Så har då Vimmerby fått ett nytt kommunalråd, Per-Åke Svensson (c). Förutom gammal LRF-ordförande och skogsman verkar han vara en handlingens man.
Denna kombination resulterade i att Vimmerby på torsdagen blev ett halvdussin 50-åriga ekar på Stora Torget fattigare. Han försvarar sin kuppartade motorsågsmassaker med att Vimmerby Turism och Näringsliv AB inte har några träd med i sitt "tänk".
Frågan vi nu ställer oss är om Svensson i maskopi med VTN har flera slutavverkningar på lut.

Alf Wesik