I gårdagens tidning kunde vi återigen läsa om polisen och vägverket som självsäkert påstår att dessa plåtpoliser "sett över tid är en av de mest oslagbara och kostnadseffektiva sätten att få ned hastigheten och olycksrisken".
Det är ju en direkt lögn. Det absolut bästa sättet är ju att förbjuda alla bilar. Vips så blir vi av med alla svåra olyckor och allt lidande. Enkelt, eller hur?
Nej, så enkelt är det ju inte - för personbilarna ingår numera i vårt samhällssystem. Och tack vare bilen kan vi bo i stort sett var vi vill i landet. Tack vare att bilarna får framföras i en viss hastighet är restiden en faktor som har accepterats. Det är en del av vårt välfärdssamhälle, en del av vår levnadsstandard.
När Vägverket Region Sydöst, med säte i Jönköping, tillsammans med länspolisen, tog fram just den aktuella sträckan Målilla-Gullringen, som en lämplig vägsnutt att peppra med trafikkameror, så kan man undra hur de tänkte. Och vilket faktaunderlag, som låg till grund för beslutet.
Alla som åkt på 34:an vet ju att den långa vägen mellan Linköping och Ålem, har sina brister och är smått otroligt kurvig och dålig, för att vara en så pass högtrafikerad väg - men inte just på den sträckan. De fem milen mellan Gullringen och Målilla håller ju kalas-standard. Rak, bred och fin.
Ändå beslutar vägverket och polisen gemensamt att satsa just på den sträckan. Det är något som inte stämmer i resonemanget.
Någon måste förklara fakta. Någon måste träda fram och offentliggöra de argument som styrde att det nu satsas åtta miljoner kronor (8 000 000 kronor) på sexton (16) kameror på en av Sveriges säkraste vägsträckor.
Dessutom har det framkommit att driftskostnaden för dessa sexton kameror uppgår till 880 000 kronor per år.
Men vad i sjutton - det motsvarar ju nästan två polistjänster på heltid. Det finns ingen möjlighet att automatiska fartkameror, kan ersätta riktiga poliser. Levande poliser som stjälper när det är befogat och hjälper när så krävs.
Denna driftkostnad räcker inte till en polis som stationeras på den aktuella vägsträckan dygnet runt, året runt - men näst intill. Någon måste snabbt prestera en förklaring, annars finns en uppenbar risk att folkets acceptans försvinner som ett rökmoln bakom närmaste kurva.
Således kan jag bidra till åsiktsfloden och hävda att jag har rätt ända tills dess att jag överbevisas.
Jag tycker att pengarna för fartkameror istället ska satsas på levande poliser i Vimmerby och Hultsfred. Om detta av någon outgrundlig anledning är omöjligt bör de i tur och ordning användas på följande sätt;
1. Placera kamerorna inne i samhällena istället, i Kisa, Målilla, Mörlunda, Bockara, Högsby, Ruda och allt vad de heter. Sätt kamerorna på Lundgatan i Vimmerby, gärna utanför skolorna och daghemmen, eller utanför Lindblomsskolan i Hultsfred.
2. Se till att det monteras viltstängsel utefter alla våra stora vägar. Talet om att viltolyckorna är en försvinnande liten del av det totala antalet svårt skadade och dödade, vet vi tyvärr vara felaktigt i praktiken. Det sker faktiskt 80 viltolyckor någonstans i Sverige varje dag, varje kvart dygnet runt, året runt, kör någon på ett vilt djur. Enda anledningen till att inte ännu fler skadas svårt, eller dödas, är att bilarna numera är så pass bra. Viltolyckorna kan inte jämföras med några andra olyckor eftersom de drabbar alla hur duktig bilförare och hur försiktig han eller hon än är.
3. Se till att vi får fler poliser som kan stoppa alla alkohol-, drog- och medicinpåverkade i trafiken. Obduktioner visar alarmerande nog, att så mycket som var fjärde dödad förare var alkoholpåverkad vid olyckstillfället. De flesta med höga halter i blodet. För singelolyckorna var andelen 38 procent och räknar vi med även narkotika och medicin var 50 procent påverkade.
Skrämmande siffror som fartkamerorna, de 16 så kallade livräddarna, inte kan göra ett dyft åt. De bara står där och tiger, som vilket stolpskott som helst.
Han ska göra det tillåtet att knapra på en chokladkaka och han ska inrätta en godisvagn just utanför plenisalens dörrar. Tidigare har det varit så att ledamöterna har tvingats springa kilometervis för att kunna få något i magen.
Det märks sannerligen att Westerberg var näringsminister förra gången vi hade borgerlig regering.
Alf Wesik