Många väljer av ekonomiska eller naturliga skäl, att bo på landet och av den anledningen är det ytterst viktigt att det tillskapas tomter i mer eller mindre exploaterad grad, på alla orter i vår kommun.
Men långtifrån alla väljer sitt framtida boende på landet, eller i något bostadsområde i anslutning till centralorten. Många vill kanske slippa trädgårdsskötseln, de vill ha nära till kommunal service och till butiker - de vill alltså bo mitt inne i stan.
I detta läge kan tyckas att en liten stad som Vimmerby knappast behöver följa den gängse trenden i landet - det vill säga att "förtäta bebyggelsen" som det heter på nybyråkratisk svenska. Men ändå, vid närmare eftertanke, kanske är det inte så dumt i alla fall.
Med fler bostäder i de centrala delarna av stan förbättras möjligheterna drastiskt för såväl butik och handel som restaurangnäringen. Och båda dessa branscher är av avgörande betydelse för stans- och därmed kommunens, framtida överlevnads- och expansionsmöjligheter.
På skisserna känns det som en belägring, av det mer ekivoka slaget, när borgarna så vågat har ritat sitt glaspalats, ovanpå sossarnas betongfäste. Det blir ju i alla fall en stadig grund att bygga vidare på.
Men återigen, tanken är bra och verkligen spännande. Visserligen har väl 1970-talets arkitekturspråk idag, om inte nått kultstatus, så i alla fall accepterats. När rivningshysterin i de centrala delarna av stan härjade som mest var det många som klagade på ersättningsbyggnaderna, på varuhusen Epa och Domus.
Men numer har vi nog dessa fastighetskolosser att tacka för ganska mycket. Det är tack vare dessa köpcentrum som centrala Vimmerby har hållits vid liv och bibehållit sin puls och livskraft. Dels tack vare det konstanta flöde av människor de genererat, dels tack vare de centrala parkeringsplatser som innerstan så innerligt behöver.
Och när borgarna nu föreslår bostäder på taket så går tankarna i flera plan. Varuhuset på bottenvåningen kan kompletteras med restauranger och kanske serva de boende några våningar upp, och i källaren finns redan alldeles utmärkta garage.
Dessutom blir ju hela centrumkvarteret så mycket tjusigare. Det är nya bestämmelser om tredimensionellt tänkande som möjliggör liknande planer.
Lediga tomter som kanske kan bli attraktiva boendeytor finns tillgängliga bakom Apotekshuset och på Banverkets mark utmed järnvägen, söder om stationen.
De nya bostäderna måste ändå planeras med stil och finess. När centerns boendekommitté börjar tala om regelrätta höghus - ja, med risk för att få en hopplöst föråldrad konservativ stämpel i pannan, så måste jag tyvärr ändå erkänna att det blir "fatal error" i mitt huvud. Där går så att säga gränsen, åtminstone i höjdled.
Småstadsidyllen kan vara en av Vimmerbys största tillgångar.
Vi kan i framtiden räkna med en utökad pendling, men dessa människor vill säkert inte pendla från en miljö med höghus i Linköping, till en miljö med höghus i Vimmerby.
Sammanfattningsvis känns centerns arbete med boendeutvecklingen verkligen ligga rätt i tiden. Men glöm för all del inte bort småorterna. För att upprätthålla kommunal service och trygghet med skolor etcetera i kransorterna, krävs det ett hyggligt befolkningsunderlag.
Alla dessa idéer kan givetvis verkställas av det kommunala bostadsbolaget Vimarhem AB, men än bättre vore det att privata aktörer, släpps in på marknaden, för konkurrensens skull, och därmed för invånarnas bästa.
Alf Wesik