Detta får som omedelbar följd att den stora underleverantören, pressgjutaren Ljunghälls, får färre beställningar.
Ljunghälls har under en lång följd av år tillhört ryktenas företag. Nästan alltid har ryktena varit av positiv art - och detta har accentuerats av en i princip obruten expansion.
Expansionen har inneburit såväl utbyggnad av lokalerna, som nyinvestering i pressgjutmaskiner, som nyanställning av personal. Företaget har idag dryga 700 anställda och är i särklass största företag i vår region, de stora offentliga arbetsplatserna undantagna.
Men ett så stort företag som Ljunghälls har även omgärdats av rykten av det mer negativa slaget. Förmodligen oundvikligt eftersom varje nysning på Ljunghälls kan uppfattas som en epidemi i regionen.
Just pressgjuterierna är tungrodda åt ena hållet, och snabbnavigerade åt det andra. Det tar mycket lång tid av förhandlingar, omställningar, verktygsproduktion och provleveranser, innan en orderförfrågan blir till verklighet.
Mycket svett och mycket jobb under ofta stor tidspress och anspänning.
Åt det hållet tungrott, med andra ord. Men åt andra hållet, när det gäller att minska produktionstakten, eller helt enkelt bli av med gamla produkter kan det gå desto snabbare. Av den anledningen kan företagsledningens lappkast i fråga om besked förklaras.
På senare år har ytterligare ett motståndarlag blivit allt mer karkant. Det rör sig om den nya konkurrensen från utlandet - från länder där lönenivåer och driftkostnader icke kan jämföras med svenska förhållande.
Men få anade att siffran om varsel skulle bli tresiffrig.
I en liten kommun som Vimmerby är det en högst oroande nyhet. Särskilt som Ljunghälls är så dominerande inte bara i Södra Vi, som i kommunen och i hela regionen.
Det gör att mängder av andra företag är beroende av Ljunghälls, och de uppdrag som Södra Vi-företaget förser dem med. Det finns säkert någon schablonsiffra som beskriver det verkliga antalet varslade, när den direkta siffran är 100. Är det dubbelt så många, tre gånger så många, med familjer och andra mindre företag och hantverkare inräknade. Eller är det fyrdubbelt?
Vi vet att företaget, eller snarare ägarna, investerar i en anläggning i ett annat land. Vi vet att företaget har en önskelista gentemot svenska myndigheter och kommunen, angående förbättringar på infrastrukturåtgärder.
I vissa fall rör det sig om satsningar som Vägverket är ansvariga för och i det fallet har inte kommunen med saken att göra.
Fast å andra sidan, är det ju fritt fram för en företagsam kommunledning att uppvakta Vägverket och med argument försöka förmå ansvariga att flytta fram infrastruktursatsningarna i prioriteringsordningen.
I andra fall är kommunen mer direkt inblandad eftersom det även rör sig om insatser inom samhället Södra Vis gränser. Där handlar det om att skapa förutsättningar för en så säker och omkomplicerad tillfart till industrin, som möjligt.
Har allt gjorts som överhuvudtaget är möjligt, för att tillgodose Ljunghälls önskemål.
Alf Wesik