Fast jag tycker tvärtom, det är skolan som ska krävas på vite i de fall den misslyckas med elever. Som när den inte klarar att ge eleven godkända betyg i alla ämnen, precis som grunden i läroplanen är.
Ingen elev skulle enligt det nya betygsystemet, med omdömen istället för siffror, få lämna skolan utan godkänt betyg. Av den anledningen finns endast tre omdömen; Godkänt, Väl Godkänt och Mycket Väl Godkänt. Icke godkänt existerar inte, men ändå utdelas detta icke-betyg till en hel drös Vimmerbyelever varje år.
Det borde beivras. Skolan borde beläggas med femsiffrigt vitesbelopp i de fall där den så allvarligt misslyckats med en elev. Och pengarna borde gå till eleven, som plåster på såren. Det är ju faktiskt han eller hon, som tvingas dra runt med detta misslyckande hela livet sén.
Men frågan är självklar - är det verkligen bara elevens fel att han eller hon inte kommer till skolan. Det går ju även att tolka situationen som så att skolan misslyckats med att motivera, eller att väcka tillräckligt intresse för lektionen - och då får väl i så fall skolan och eleven dela på böterna.
Nej, det är helt fel att med ekonomiska hot gentemot enskilda elever försöka tvinga sig till ett resultat. Istället måste skolan ta ett mer övergripande tag om hela situationen. För det första måste det gamla betygsystemet återinföras, det som gav dåliga elever en ettan och jätteduktiga elever en femma.
Med det betygsystemet var några elever ganska kass i vissa ämnen i skolan, men de fick i alla fall ett betyg. De fick en ettan, eller i bästa fall en tvåa. De fick bara en poäng av fem möjliga, men de avfärdades i alla fall inte.
Med dagens omdömessystem kan eleven ganska snabbt på terminen upptäcka att han eller hon inte kommer att klara gränsen för godkänt. Risken blir då överhängande att den här personen ska sluta efter nio år i grundskolan med "Icke godkänt" stämplat i pannan. Nio helt bortkastade år. Lätt hänt att eleven ger upp redan på ett tidigt stadium.
I dagens läge har vi tyvärr också en situation där påverkan av datorer, olika TV-program och av diverse samhällsföreteelser, gör att det inte är särskilt inne, särskilt coolt, att vara duktig i skolan. Den här attityden måste vi alla hjälpa till att ändra på - och det gör vi definitivt inte genom att försöka skrämma eleverna ekonomiskt.
Även i Kinda kommun är det problem med skolan. Där är det ett betygsproblem - men frågan är om det inte handlar om ännu en misstolkning av statistik. Frågan är verkligen hur dessa siffror ska tolkas. Dels har Kinda kommun färre lärare per elev än snittet och det påverkar givetvis, dels tror jag att de lärare som finns är för bra.
Alltså - de håller på reglerna för bra. Inte för bra för verkligen, utan för bra för skolans statistik. Det är förmodligen på det viset att i större städer, där konkurrensen om eleverna är stenhård, så blir betygsnittet en viktig konkurrensfaktor - och då kanske det är lätt hänt att plita dit ett G, fast dessa senare får svårt att klara sina fortsatta studier på en högre nivå. Kindaeleverna, däremot, har goda chanser att få sin revansch på högre ort.
Även med detta resonemang vore ett sifferbetyg i fler steg bättre.
Men i Kinda såväl som i Vimmerby, i Hultsfred, Västervik, Eksjö och Linköping, finns det elever som trots att de kämpar för allt de är värda, inte når upp till att bli godkända. De måste få en chans trots att de stämplats som misslyckade - påfallande ofta är det dessutom så att eleverna som saknar en färdighet har någon annan istället. Den kanske inte märks i betygsbrevet - men är absolut lika viktig för ett lyckligt och tryggt liv.
Barn- och ungdomspolitikerna i Vimmerby måste precis som sina kollegor i Kinda tro på vad de gör, trots att det tar emot lite då och då. Det första steget mot detta är att genast glömma alla idéer om att med böter försöka straffa sig till framgång.
Alf Wesik