Okej, det är inte lika tjusigt med asfalten som med de gamla gatustenarna, men så förtvivlat mycket skönare att åka cykel, motorcykel och bil på. Sedan tycker jag att man ska bevara de områden i stan där vi verkligen eftersträvar att bevara de gamla miljöerna.
Jag tror just bevarande och kulturkvalitéer blir allt viktigare i framtiden - i kampen om turisterna.
Till avdelningen turistattraktion hör näppeligen det faktum att det luktar pyton över stora delar av staden. Särskilt illa luktar det vid den stora turistinformationstavlan på riksvägen strax norr om utfarten mot Linköping. Det är ju verkligen märkligt att det år 2012 inte ska kunna gå att få stopp på stanken från reningsverket. Det slitna uttrycket att det går att resa till månen, men? känns kanske lite malplacerat.
Men ändå, någon måste ju helt enkelt ta ansvar för den här sanitära olägenheten. De boende invid reningsverket har mina djupa sympatier. Mest otroligt tycker jag det är att de låtit sig nöjas i alla år, med de förhållanden som råder.
Det här är faktiskt en fråga för kommunens miljö- och hälsoskyddsförvaltning. Att det bara får fortgå är en gåta. Jag kan bara tänka mig det motsatta, alltså om en privat aktör hade bedrivit en verksamhet som luktar över på någon kommunal verksamhet.
Nej, det är dags för politiker och tjänstemän att verkligen ta tag i frågan. Dags för mottagningsbevis, dags för vite, dags för lite handlingskraft. Stoppa stanken, för tusan. Gör vad som krävs.
Att kommunen en gång i tiden dels underlät att kräva åtgärd av tillverkaren i enlighet med garantiåtaganden, dels gjorde en misslyckad luktbefriande insats på 23 miljoner - räcker inte. Nu måste det till resultat för hundra gubbar.
I luren i Vimmerby nu för tiden. Åtminstone över helgerna.
Och det är skamligt att en stad av Vimmerbys storlek, en kommun av Vimmerbys storlek, ska vara taxifri zon.
Jag brukar vara för en fri marknad, att efterfrågan måste styra tillgången. Men just i detta fall anser jag att taxiservicen är så mycket mer än nöje och lyx. Taxi är för många, många ett sätt att kunna leva ett liv så normalt som möjligt.
Från och med denna vecka är det alltså bara tio taxifordon kvar i Vimmerby, av de ursprungliga 22. Och med endast fyra bilar kvar i organisationen räcker det inte till för att hålla taxiservice på helgerna för Taxibolaget.
Vi fick redan gångna helg ett brutalt exempel på hur det kan slå. Affärsresenärer som skulle lämna stadshotellet i söndags morse fick inte tag i någon taxi och fick till slut anlita en privatperson för att ta sig ut ur den taxifria zonen.
Därmed har vi nu en fullt fungerande skolskjutsverksamhet, men ingen fungerande taxi.
Ibland måste det faktiskt vara så att den fria prövningsrätten som alla anbudsupphandlare har rätt att åberopa, helt enkelt måste utnyttjas. Även om det strider mot ideologiska grundvetenskaper.
I detta fall tillhör det självklart en stad och kommun av Vimmerbys storlek att det ska finnas tillgång till taxi. Det är som tidigare sagts inte bara till lyx och överflöd taxibilarna kommer till sin rätt. De har även en given funktion när det gäller turismen, när det gäller näringslivet och deras representation, när det gäller trafiksäkerhet i form av alkohol i trafiken, när det gäller säkerhet, alltså att människor som känner sig osäkra ska kunna ta sig hem under ordnade former.
Och ytterligare en viktig sak, sjuka och handikappade som har ett klart behov av taxiverksamheten, och som inte är berättigade till färdtjänst, måste ju kunna leva vidare ett liv, inte som myndigheterna vill, utan som de själva vill.
I detta fall borde helt enkelt ett helhetsansvar ha avkrävts av den som ska sköta dylik service.
I fallet Kisa skrev jag på denna plats för något är sedan om affärsmannen i Vimmerby som för omväxlings skull tagit tåget till Stockholm för ett möte. När han skulle hem gick bytet i Linköping från tåg till buss så där eftersom det var på vippen att chauffören inte väntade in Stockholmstågets ingång, men det funkade på ett hårstrå när. Tyvärr hade han inte samma lycka i Kisa, när han skulle byta till nästa buss som skulle ta honom vidare söderut över länsgränsen.
Affärsmannen från Vimmerby sökte då taxi i Kisa, men fick endast till svar att den tjänsten inte stod till buds. Han ringde Östgöta Trafiken och KLT utan resultat, och detta trots att han var långt ifrån vänlig?
Det slutade med att den distingerade affärsmannen, i den övre medelåldern, i sin klanderfria kostym, tvingades stå i snålregn och lifta vid rondellen i Kisa, med tummen desperat utspärrad i riktning rakt söderut.
Nej, det är dags att omvärdera nyttan av taxi i ett modernt samhälle. Det är dags att omvärdera olika kommunala åtaganden och kommunala utgifter - det är dags att prioritera om så att denna samhällsfunktion ryms inom ramarna.
Inte så att kommunerna ska bli droskägare, nejnej, men så att upphandlingarna görs på ett sätt så att service och trygghet upprätthålles.
Alf Wesik