Inköp av renoveringar och beställningar av byggnationer sker med offentliga medel och därför finns det en skyldighet att de ska ske på ett för samhället så fördelaktigt sätt det bara går.

God arkitektur kostar inte mer än dålig och tråkig arkitektur. Eftersom folk mår bättre i ett spännande eller tilldragande hus, med tillhörande tankeväckande eller vacker konstnärlig utsmyckning är det bergsäkert en god affär för samhället.

Vad som sedan är god arkitektur, eller tilltalande konstnärlig utsmyckning, är en helt annan sak. Ibland blir det bra, ibland mindre bra.

Myndigheten Konstnärsnämnden har behandlat frågan om just konstnärlig utsmyckning vid investeringar i offentliga byggnader. Nämnden lutade sin granskning på den gamla goda Enprocentsregeln, som alla offentliga aktörer, bland annat våra kommuner, tycks känna till men ingen följer.

Olika poltikområden

Regeln är så gammal att den skulle kunna prisbedömas av Knut Knutsson i Antikrundan. Den presenterades första gången redan 1937 och innebär att av den totala byggkostnaden för statliga byggnader, skulle en procent avsättas för konstnärlig utsmyckning.

Det är en alla tiders regler. Den är nämligen fortfarande aktuell.

Inte nog med att konstnärerna under denna tidsperiod haft nytta av att beställningar droppar in med jämna mellanrum, de offentliga miljöerna blir genast lite trevligare och folk mår bättre i sinnet. Det underströks redan från början att regeln egentligen inte är en regel utan mer en "ekonomisk princip".

Ett utmärkt sätt för två politikområden att mötas, byggsektorn och kultursektorn. Där båda blir vinnare, det råder ju inte någon tvekan om att byggnaderna får en helt annan attraktion om de är vackra, och utsmyckningen tillför ofta ett med tiden stigande mervärde.

Jag skulle vilja påstå att även det politiska området friskvård, ska inbegripas i Enprocentsregeln.

Svarade inte ens

Konstnärsnämndens undersökning, som har några år på nacken vid det här laget, visar att cirka tre fjärdedelar av Regionerna arbetar efter regeln med fasta rutiner. Och 47 procent av kommunerna.

Det är futtigt. En procent av en byggkostnad är inte fruktansvärt mycket. Och det ger så mycket tillbaka. Tyvärr behandlas frågan mer än lovligt slentrianmässigt av kommunerna.

Bland "våra kommuner" svarade Kinda, Västervik, Oskarshamn, Hultsfred, Vetlanda och Eksjö att de "återkommande ger konstnärliga uppdrag".

Ydre svarar att de inte ger uppdrag till konstnärlig utsmyckning.

Vimmerby, Åtvidaberg och Linköping brydde sig inte ens om att svara.

Målning och målning

Jag närvarande nyligen vid en budgetdebatt i en av kommunerna i vår del av landet. Situationen är i stort sett samma i alla kommuner, men vi kan ändå kalla den Kinda. Frågan ägnades fyra sekunder.

Ledamöterna fick information om att "Kulturnämnden har ett litet anslag per år för att köpa in ny offentlig konst". Vidare "det räcker inte långt, vi bygger mycket nytt, och vi skulle behöva utveckla det lite mer när det gäller konstnärlig gestaltning i nya byggnader".

Det var allt.

När konst beställes ska LOU tillämpas, Lagen om offentlig upphandling. Det ska råda öppen konkurrens och insyn. Flera konstnärer ska få chansen.

Det kan leda till praktiska svårigheter eftersom det inte är fullt ut samma sak att köpa in ommålning av en byggnad, som att köpa in en målning, som ska hängas inne i byggnaden.

Alldeles för kort

Den konstnärliga utsmyckningen är en del av alla människors vardag. Konsten i offentliga rum är sannolikt den största konstsamlingen i landet.

Den är även viktig eftersom den utvecklas med tiden. Vi förfasas över vissa statyer, och viss konst, men de beskriver ändå den tidsanda som rådde vid beställningen. Det är också viktigt i en värld som snurrar allt snabbare.

Det satsas olika stora summor pengar i olika kommuner, till konstnärlig utsmyckning. Skillnaden beror inte på ekonomiska förutsättningar, eftersom det endast rör sig om en enprocentig andel av byggkostnaden utan istället på att det byggs mycket i tillväxtkommuner, och knappast något alls i kommuner med tillväxtproblem.

Det är ingen konst att bryta den negativa spiralen och göra kommunen ärtigare. Se till att ägna Enprocentsregeln mer än fyra sekunder.

Älskling, fyra sekunder, underbart är kort, alldeles för kort.