Det går inte ihop att säga att kyrkan ska bygga ett nytt församlingshem för 21 miljoner och för detta ändamål uppta ett lån på 14 miljoner, och samtidigt hävda att en eventuell skattehöjning inte har något med församlingshemsbygget att göra.
Inget fel att ha högtflygande planer, men så världsliga ting som att bygga nya administrativa lokaler bör stanna på marknivå. I tider när kyrkan är utsatt för stora påfrestningar och det diskuteras utträde till höger och vänster är det oklokt att utmana ödet, på detta sätt.
Opinionen blev alltför massiv och kyrkopolitikerna fick krypa till korset, om uttrycket tillåtes. Men detta först sedan länsrätten och länsstyrelsen motsatt sig rivningen av kulturella skäl. Det är oroväckande dels att kyrkopolitikerna inte verkar inse hur stort det kulturella värdet är särskilt inom kyrkans område, dels den stora dragkraft som materiella ting och byggnader verkar ha.
Vissa personer har bestämt sig för av ideologiska eller andra skäl, att träda ur den svenska kyrkan, när den möjligheten uppenbarade sig. Dessa personer kanske inte kan räddas kvar genom att kyrkan hushållar bättre med byggplaner och ekonomi, men övriga, de som så att säga står och väger. De med ena foten kvar i kyrkorummet, och den andra utanför.
När ledamöterna i kyrkonämnden ställer sig eniga bakom planerna på renovering av församlingshemmet och flyglarna, samt nybyggnad av nya administrativa lokaler, så kommer det sålunda inte att bli någon direkt partipolitisk valfråga, men så brukar det vara inom kyrkan, att frågorna och åsikterna skär rakt igenom partier och allianser. Nej, detta är en betydligt allvarligare fråga än så, här står hela trovärdigheten för kyrkans nuvarande politiker på spel, och därmed kanske kyrkans framtid i Vimmerby.
Alf Wesik