Nye statsministern Fredrik Reinfeldt har säkert en hel massa betydligt viktigare saker att tänka på för närvarande, än att försöka förklara för media och politiska motståndare, varför han inte känner till exakt allt, om exakt alla nya statsråd.
Men nog är det en smula gulligt ändå, att socialdemokraterna står på kö, för att uttrycka sin förfäran mot vad alla nya ministrar gjort i sina liv, respektive inte gjort.
Gulligt just därför att de är som barn, väldigt små, och väldigt ettriga arga barn, som plötsligt finner sig gjort slut på argumenten. I det läget övergår ofta de arga barnen till kraftfulla argument som "du är ju dum", eller det slagkraftiga "du kan ju ännu dummare".
Vi kan också vara lika säkra på att den nu sittande regeringen inte heller blir den sista, med diverse mindre angelägna avslöjanden.
För så är det. Ingen är ofelbar. Det är oerhört billigt och barnsligt att göra partipolitik av dåligt omdöme, det är ju trots allt inget som har med politiken att göra. Möjligen bristande uppfostran.
Dessa politiker borde veta bättre. De borde begripa att nästa gång kanske det är någon medlem i deras gäng, som avslöjas med fingrarna i syltburken, och då blir det ju genast sju resor värre. Istället borde politikerna acceptera det demokratiska valresultat som svenskarna bestämt sig för.
De borde, precis som seden är till och med i amerikanska presidentval; acceptera valresultatet, ta telefonen och erkänna sig besegrade samt önska motståndaren lycka till.
De misstag som enskilda statsråd i regeringen gjort sig skyldiga till ska absolut inte negligeras. Men det är faktiskt upp till dem själva att avgöra om trovärdigheten tagit sådan skada att de måste avgå.
När det gäller städhjälp eller barnpassning, så är det ju dessutom en politisk fråga. Som förtjänar en demokratisk granskning, inte en skadeglad sådan.
Dagens system är ju sådant, att anställa någon som vanlig löneanställd - och helt i enlighet med gällande anställningsregler, skattelagstiftning och arbetsgivaransvar, är näst intill omöjligt att klara av. Såväl praktiskt, som byråkratiskt och ekonomiskt.
Och dessa regler är ett stort hinder för alla, inte minst kvinnor som vill göra karriär och försöka slå sig in på männens plansida. Och det gäller ambitiösa människor ur precis alla samhällsklasser.
Upplägget är sådant att Astrid Lindgrens Värld säljer mark till anläggningen och därför överlämnar hela projektet till marknaden, till den som har de bästa planerna och vill satsa mest. Och det är helt rätt.
På detta sätt kan ingen påstå att ALV sätter demokratiska spelregler ur spel - det vill säga driver kommunal verksamhet i direkt konkurrens med privata entreprenörer.
Nu gäller det bara att ALV förmår lägga all styrning åt sidan. Alla aktörer måste få samma chans, det vill säga befintligt privat näringsliv i Vimmerby eller annorstädes, och befintliga entreprenörer inom turistbranschen, eller vilken privat bransch som helst.
Alf Wesik