Sedermera har flygplatsen gått med underskott och för närvarande betalar Vimmerby kommun 1,4 miljoner kr per år och Hultsfreds kommun 2,8 miljoner kr. Till detta kommer enligt uppgift statsbidrag på lika mycket. För dessa medel erhåller 35 personer anställning i anknytning till flygplatsen. Självfallet bor de flesta i Hultsfred kommun men även i Vimmerby kommun.
För varje person i en kommun erhålles i utjämningsbidrag ca 35.000:- och om man i genomsnitt är 3 personer per hushåll i 35 hushåll får kommunerna alltså cirka 3,5 miljoner kr i utjämningsbidrag.
I Hultsfreds kommun synes man vara positiv medan det i Vimmerby är nästan tvärtom förutom glädjande nog Leif Larsson.
Självfallet är 1 miljon kronor mycket pengar men debatten har blivit felaktig. Det är ett borgensåtagande på ett lån som skall amorteras på 10 år. Årliga kostnaden är alltså 100.000:- + ränta. Om man antar att en kommun kan låna för 6 % på 10 år blir den årliga genomsnittsräntan 3 % och den genomsnittliga årskostnaden därmed 130.000:-. Med sociala kostnader, semesterersättning etc. är detta inte ens en halvtidsanställd och frågan inställer sig: Ger flygplatsen intäkter till Vimmerby kommun lika med en halvtidsanställd. Svaret är obevekligen ja.
Vi måste tillsammans jobba för att på lång sikt utveckla flyget ännu mer och en önskedröm är en linje Köpenhamn - Vimmerby - Linköping - Arlanda.
Måhända är det bäst att vi lämnar det stora Saab-planet och återgår till Jetstream för god ekonomi.
Det vore intressant om möjlighet att få ovanstående kommuner med om man fick möjlighet att även flyga till Kastrup i Köpenhamn.
Många åker ofta till Arlanda på längre tid än vad det tar att åka från Oskarshamn till Hultsfred.
Härvid naturligtvis bra om vägfrågorna blir föremål för översyn.
Om på mycket lång sikt större plan trafikerar regionen är det alltså Hultsfred som gäller.
Förhoppningsvis kan statens bidrag alltså öka för att förbättra villkoren för norra Kalmar län och därmed kommunernas bidrag minska.
I vilket fall som helst är belysningsfrågan för Vimmerbys del att jämställa med en halvtidsanställd person och efter samtal med ovan nämnda Arla-person är undertecknad övertygad.
Dessutom vore det farligt att riskera Hultsfreds Festivalen och många andra företags framtid. Högskoleenhet i Hultsfred torde ej ha funnits eftersom Hultsfreds Festivalen utgjort grundstenen.
Man kan fråga sig vart förnuftet tagit vägen men tur att det finns hos Leif Larsson. Säkert finns det också hos många andra när man får frågan belyst på annorlunda sätt.
Det kan kanske behövas när driftsfrågan kommer upp. Men absolut inte när det endast gäller belysningsfrågan som ju kan jämställas med en halvtidsanställd person under 10 år gentemot 100-tals arbetstillfällen i en hel region.
Bengt Ingemarsson
chefredaktör