Orden ovan är Göran Perssons. Han är på valturné i Värmland och slåss bokstavligen för sitt liv, för sitt politiska liv. Ett antal mer eller mindre kalkylerade grodor har lämnat statsministern under de senaste dagarna och med vackra fraser som dem ovan försöker han vinna ett svunnet förtroende åter.
Han ställer tre frågor i sitt anförande, se dem ovan, och svaret är samma för de tre. "Jo, lite hjälper det allt".
På lokal nivå är det inte lika viktigt att hålla låda inför väljarna och författa vackra fraser som dem Perssons talskrivare presterar. Det är inte lika viktigt av den anledningen att invånarnas minne är kort - det är mycket enkelt att säga att "tar politikerna knasiga beslut, så får de stå sitt kast, då röstar vi inte på dem och då får de kliva av".
Tyvärr funkar den sanningen endast i teorin. Det verkar som om läget är låst inom den lokala politiken. Helt fastnaglat. Några nya partier göre sig icke besvär och de gamla hederliga partierna håller sina siffror ungefär, oavsett vad de gjort under föregående mandatperiod.
I Vimmerby har vi en mycket tuff diskussion för närvarande. Det är inga jättesvåra frågor. Tvärtom handlar det om simpla saker som minnesmärken, flyttningar av förvaltningar och dotterbolag, om trafikföringar på torget, om Vision Vimmerby, Turistbyrån, om Astrid Lindgrens Värld, om framtida användning av Näs och?
Ja, listan är visserligen lång men det handlar nästan uteslutande om ganska enkla frågor. Lättviktare i sammanhanget. Men de engagerar folk så till den milda grad. De retar invånarna och de diskuteras hej vilt både på våra insändarsidor och ute i samhället.
Det kan knappast ha undgått ens de lokala toppolitikerna i Vimmerby. Förmodligen tänker de att "det där med Näs, statyn och Turistbyrån är så oviktiga saker att dem håller vi helt enkelt tyst om".
"Vad hjälper världens bästa Minnesmärke om inte ungarna ens kan andas ren luft?"
Svaret är detsamma som till Göran Persson ovan; "Jo, lite hjälper det allt".
Men samtidigt kan man då fråga sig om politikerna är så himla lättskrämda att de inte vågar möta den debattstorm i de "oviktiga" frågor som nu förs runt om i vår lilla kommun. Varför svarar inte Gudrun Brunegård (kd), Eva Berglund (s), Carl-Axel Centerstig (c) och Inge Schultz (s)? Och varför svarar inte kommunalrådet Leif Larsson (c)?
Om det är en kalkylerad tystnad dessa toppolitiker ägnar sig åt är det beklagligt. Då tyder det med all önskvärd tydlighet att de är rädda för att ta debatten, då har de inte argument.
Vi är dessutom lite orättvisa, Gudrun Brunegård svarar ofta på kritik och beröm på insändarsidorna, och Inge Schultz gör det ganska ofta - men de övriga är tysta som tusan. Om vi inte visste bättre skulle vi tro att de inte törs. "Men inte skulle det väl hjälpa om vi går ut i tidningen och berättar varför vi tycker si eller så?"
"Jo, lite hjälper det allt".
Varför inte ta chansen, borgare i Vimmerby, i den allmänna borgerliga medvinden att försöka motivera de satsningar på det lokala planet, som så många har åsikter om? Och varför inte ta chansen sossar och vänsterpartister att försöka lindra smärtan en aning!?
Vad är egentligen tanken med att flytta förvaltningar fram och tillbaka? Varför vill politikerna att Turistbyrån ska flytta till exakt lika stora lokaler, fast mycket svårare att nå för turisterna, det vill säga nästan alla turister, de bilburna?
Vad är egentligen tanken och visionen när det gäller Näs - finns det något skäl som vi vanliga kommuninvånare inte förstår?
Varför ska det byggas två minnesmärke till Astrid Lindgrens ära, och vilket blir i så fall officiellt och vilket blir inofficiellt? Varför ska de elva politikerna i kommunstyrelsen knalla ut ur stadshuset varje gång de ska sammanträda, för att istället sätta sig i gamla tingslokalen i Rådhuset? Det måste ju finnas någon förklaring. Varför inte försöka få invånarna att förstå?
"Men skulle det verkligen hjälpa om vi säger varför vi gör saker och ting?"
"Jo, lite hjälper det allt".
Alf Wesik