Ledare: Kan vara läge för ett riktigt gentlemens agreement

Det är himla enkelt och sitta där och klaga, men desto svårare att komma med egna briljanta idéer.
Ja, det var en av många reaktioner efter gårdagens ledare där jag påtalade att kommande nyval, eller extraval eller vad det heter, skulle kunna handla om program och visioner för att åter stärka svensk industri och därmed Sverige.

Istället för att ha som strategi att omväxlande framhålla nischfrågor och svepande intetsägande valfläsk, omväxlande klaga på motståndaren. Exempel på detta fick vi se omedelbart där det "sträcktes fram händer", där "bordet var tomt", där "praxis inte följs", där "man inte kan förhandla om inget". Eller den här rekordkorkade floskeln; "jag leder en samarbetsregering", möjligen i konkurrens med "nu tar jag ansvar".

Det är svårt att kindpussas på två meters håll.
Jag har personligen mycket svårt att se att resultatet ska kunna bli annorlunda i mars nästa år, jämfört med hur läget är nu. Ett misslyckande är ett misslyckande, och kan aldrig kallas nåt annat. De senaste opinionssiffrorna pekar tvärtom mot ett ännu mer fastlåst läge.

Och det mest motsägelsefulla är att samtliga partier dyrt och heligt lovat att Sverigedemokraterna, aldrig, aldrig skulle komma att få påverka politiken. Min enkla fråga är bara, går det att påverka mer än så här?

Dammsugning
En rolig sak är att samtliga partier just exakt nu är fullt upptagna med analyser av supervalåret. De analyserar valresultaten, vad de gjorde bra, vad de skulle kunna göra bättre. Vi kan väl konstatera att just det arbetet dels kommer att forceras, dels bli viktigare än någonsin.

De flesta verkar vara överens om att de ideologiska skiljelinjerna denna gång blir etter värre. På gott och ont, skulle jag vilja säga. Gott därför att det helt enkelt inte stämmer att "alla säger samma sak" eller "att det spelar ingen roll hur det går".

Illa därför att jag i botten tror att alla partier, utan undantag faktiskt, har något bra förslag i sina partiprogram - och att en mycket duktig statsministerkandidat borde kunna dammsuga dessa finfina förslag.

Flest röster vinner
Som sagt, det är enkelt att klaga, men svårare att komma med konstruktiva förslag.

En start skulle kunna vara att diskutera en radikal förändring i det demokratiska upplägget vid just budgetomröstningar. Så här är det idag; vid en omröstning eller votering ska två förslag ställas mot varandra.

Det gör att om det finns tre budgetalternativ att ta ställning till, så kan några politiker välja att först rösta på sitt eget förslag, och sedan i omgång två, rösta på det alternativ de tycker är näst bäst.

Ur en strikt demokratisk synvinkel är detta naturligtvis rätt väg att gå i alla omröstningar, men kanske inte när budgetar ska slås fast. Som sedan under kommande år ligger till grund för individuella beslut.

Alternativet vore att man vid just budgetomröstningen ställde obegränsat antal propositioner emot varandra. Det parti, eller den koalition, som får flest röster vinner. Som en luciaomröstning.

Det går inte att ändra grundlagen fram till mars nästa år, men däremot borde alla kunna gå med på en sorts "Gentlemens agreement", angående en liknande lösning. Det förutsätter ju att det finns tillräckligt många gentlemän och -kvinnor förstås. Hmm.

Rakare rakor
Huvudfrågor inför extravalet då?

Ja, vänstern vill förbjuda valfrihet, mp vill förbjuda bensin, s vill förbjuda andra åsikter, c vill förbjuda v, fp vill förbjuda skoltrötthet och m slutligen vill förbjuda andra åsikter. Och fi då, de vill förbjuda kvinnliga kvinnor.

Vi ser i den här sammanställningen att s och m vill samma sak. Kanske läge för ett samarbete, trots allt?

Under tiden kan alla lokala och regionala politiker ta tag i den allra, allra viktigaste frågan - nämligen att få Sverige en smula smalare och en smula kortare. Genom att förbättra kommunikationerna, infrastrukturen, bredda alla vägar, göra raksträckorna längre, bygga fler filer och sätta upp viltstängsel.

Landsbygden är beroende av att avstånden kortas, åtminstone tidsmässigt. Detta borde vara priofråga nummer ett, för landsbygdens skull, för turismens-, för butikernas skull och naturligtvis för näringslivet.

Det går inte att driva ett gjuteri på Kungsholmen - men mycket väl i Södra Vi, I Hultsfred, i Vimmerby, i Storebro, i Bruzaholm och i Ankarsrum.

Utan gjuterier kan svensk industri hälsa hem. Liksom välfärden.

Alf Wesik