Ledare: Kanske dags att tänka lite längre fram och faktiskt kompromissa

En bräcklig politisk situation är direkt skadlig för svensk ekonomi. Det här läget, när politikerna knappt vet vad såväl motståndaren eller hon själv vill, påverkar självklart investerings-, anställnings- och konsumtionsviljan.

Kanske är det så inför nya demokratiska ställningstaganden, att den vinner som sträcker fram en hand och åtminstone försöker kompromissa en smula. Näringslivet behöver stabil förutsättningar, snarare än en vindflöjelspolitik - där alla skyller på alla.

Den här situation med en statsminister som ser hela Sverige som ett fackligt förhandlingsbord, och en finansminister som inte försitter en chans att nedvärdera vårt land - är ohållbar.

Den vinner som kompromissar och som tänker mer positivt. Som har förmågan att förmedla en framtidstro.

Det verkar tyvärr som om självförtroendet är i vacklande och därför handlar det mer om att försöka bevisa att motparten har fel, istället för att lägga fram egna teorier och förslag.

Jolly good, thanks
Jag såg Top Gear på TV nyss där programledarna Jeremy Clarkson, James Maj och Richard Hamilton, tog pulsen på fordonsindustrin i Storbritannien.
Vilken fordonsindustri? Morris? AJS? Bedford? Eller vad? I England?

Ja, det frågar sig nog de flesta. Liksom programledarna. Vi vet ju alla att de flesta av alla gamla anrika och framgångsrika motorcykel- och biltillverkarna antingen sålts till utlandet, eller helt enkelt lagts ner.

Det brittiska självförtroendet har fått sig en törn och Top Gear-gänget kände sig tvunget att kolla hur läget är. Egentligen.

Det visade sig vara alldeles utmärkt tack. Det finns visserligen endast ett fåtal engelskägda biltillverkare kvar - men samtidigt mängder av sammansättningsindustrier, arbetstillfällen, kunskap och blomstrande planer.

Ökat anseende
De allra flesta av de mest meriterade och högst ansedda biltillverkarna i världen förlitar sig på brittisk kunskap och erfarenhet, för att hålla sig i toppklass. Och branschen sysselsätter mängder av arbetstillfällen, antingen direkt på golvet, eller genom systemleverantörer, entreprenörer, underentreprenörer och serviceföretag som är knutna till verksamheten.

Fordonsindustrin är fortfarande en av de allra viktigaste näringarna i Storbritannien.

I Sverige har vi en negativ trend, som på något vis ligger några decennier efter Storbritannien. Vi är just nu i en fas där de stora företagen i viss mån seglar i motvind - i en tid när försäljningar till utländska jättar inte ses som misslyckande, utan som en frälsning.

Nej-till-allt-tänkande
Vi ser fram emot en vändning i inställningen. Där tillverkningsindustrin och fabriksarbete, åter får ett ökat anseende. Där inte allt längre nödvändigtvis måste kretsa till några få "popyrke", där inte allt nödvändigtvis måste handla om samhällsservice, och olika kreativa branscher.

Det är absolut inget fel på dessa - men vi måste alla inse att de tillverkande företagen fortfarande är basen för vårt välstånd. En nödvändighet för att generera arbeten, utbildningarna och teknisk forskning. Och skatteintäkter.

Det är just dessa skatter som ska bekosta resten av samhället - och till största delen den här nya tidens glassigare sysselsättningar.

När hörde vi senast i en valdebatt att svenska fabriker måste ges bättre förutsättningar. När hörde vi senast att arborrare, CNC-operatörer, konstruktörer och förmän, tjänar för lite och är värda mer uppskattning?

Inget fel att poliser, sjuksystrar och lärare klagar över sina löner och arbetsförhållanden - men vi får inte glömma vem som betalar notan.

Jag har en otäck känsla att Storbritannien för närvarande ligger före Sverige.

De har lyckats vända trenden. Massor av tyska företag utnyttjar den grundkunskap som finns i England, liksom amerikanska och japanska. Det säger en hel del att en stor del av de japanska företagens tillverkning i England, skickas på svenska fraktbåtar till... - jo, till Japan.

Bara en enda av alla bilfabriker i England, den i Essex tror jag det är, har större produktion än hela Italiens bilindustri.

Personliga känslor
Något för Sverige att sikta på. Kan Storbritannien konkurrera med Östeuropa och Asien, och gå vinnande ur striden, så borde Sverige kunna detsamma.

Särskilt med tanke på den fina grunden inom mekanisk industri, som vi har. Frågan är att om något land, i förhållande till befolkningsmängd, kan uppvisa en sådan räcka med internationellt kända varumärken.

Politikerna måste se till att prioritera även dessa frågor. Företagsbeskattningen måste reformeras, liksom aktiebolagslagen. Den svenska industrin får inte spelas bort i budgetförhandlingar, kortsiktiga politiska utspel och viljan att plocka lättköpta poänger.

Dagens skattepolitik inom området inte bara hämmar möjligheten att konkurrera i Sverige, den gör även att den svenska industrins nyckelpersoner, sneglar mot andra länder och andra beskattningsformer. Det är väl inte så viktigt, kan tyckas, vill cheferna fly de svenska skatterna, så får vi väl hitta andra kompetenta personer.

Javisst, men tyvärr är det så att valet av etableringsorter och framtida satsningar, vare sig vi vill eller inte, även påverkas av personliga inställningar och känslor och beslut. Alla tillväxtfientliga strömningar måste hejdas.

Självförtroende
Teknologie doktor och tidigare vd för ÅF och Wallenbergsföretaget Incentive, Lars Bern, skriver om saken i sin bok "Varför försvinner våra kronjuveler - dikeskörningar i svensk industri". Han skriver bland annat om Volvo Personvagnar som för bara några få decennier sedan värderades högre än BMW.

Nyligen förvärvades Volvo PV av kineserna för 2,5 procent av BMW:s värde. Andra svenska företag som försvunnit helt eller delvis är ASEA, Scania, ESAB och snart Astra. Liksom Saabs personbilar, Fläkt, Stora och Gambro.

Tyvärr har "Nej-till-allt-lobbyn" tillåtits få sina tillväxtfientliga åsikter få fäste. Dubbelt negativt att den svenska tjänsteexporten, som så många tycks tro på, även den är avhängig svensk industriproduktion.

Vi behöver sunt förnuft och en industrivänlig regering. När kramade du en gjutare senast?

Det är dags att föra in nya parametrar i debatten. Kanske kan det bli valfrågor, snabbare än vi tror?

Alf Wesik