Ledare: Kanske dags att vända på hela resonemanget

Samma rätt
Kanske är det här vi hittar problemet. Politikerna värnar hela tiden om sin egen ekonomi, om de skatteintäkter de har att förvalta och den budget de till varje pris måste försvara. Helt naturligt.
Folket däremot, har sin hemvist i olika samhällen, struntar i budgetar och olika politiska ställningstaganden fram och tillbaka. De vet bara att de betalar skatt som alla andra och därmed har rätt till samma polisbeskydd som alla andra, till samma skola, till samma barn- och äldreomsorg, och framför allt, till samma sjukvård. Som precis alla andra.

Praktiskt men?
Vi bor i ett geografiskt ytterst långsmalt län. Det innebär av naturliga skäl att vi alla har olika långt till olika myndigheter och organisationer. I viss mån kan sägas att alla valt eventuella problem som boendeplatsen medför, alternativt eventuella fördelar, antingen via födsel eller också inflyttning.
Länsgränser, likaväl som kommungränser, har kommit till av människans försorg. Att dela in människor i olika geografiska grupper är praktiskt. På så sätt har de styrande lätt att räkna ut både vilka skatteintäkter de förväntas få i kassan varje år och vilka utgifter som kommer att uppstå.

Betalt per patient
Ändå lyckas politikerna inte hitta rätt balans. Aldrig förr har skattetrycket varit så högt på oss svenskar och aldrig förr, åtminstone inte i modern tid, servicenivån inom de områden vi håller för självklara, varit så låg.
Kanske är det av den anledningen bättre att vända på hela resonemanget. Om vi inskränker resonemanget till landstinget, kanske det vore bättre att släppa alla landstingsgränser fria. Kanske vore det bättre att landstinget, via någon centralt administrerad kassa, får ersättning för det faktiska antal patienter de behandlar.
På exakt samma sätt som andra företag tvingas anpassa sin verksamhet. Först se hur väl de lyckas marknadsföra och "sälja" sina produkter och därefter göra marknadsmässiga satsningar på produktutveckling och ny marknadsföring. Liknelsen mellan produkter och vårdsökande människor kanske är väl drastisk, men liknelsen ska naturligtvis ses bildlik.

Orimlig skattehöjning
Med denna modell kan en boende i exempelvis Södra Vi själv välja om han ska söka vård i Linköping eller i Västervik. Eller kanske i Jönköping. En boende i Virserum kanske känner sig tryggare och mer komfortabel med att söka sjukhusvård i Växjö.
Med denna modell skulle landstingen och de enskilda sjukhusen naturligt få ökade krav på effektivitet och smidighet, såväl som bra bemötande och fullgod service. På detta sätt skulle sjukhusens storlek och olika specialitéer inte styras av politiska beslut, blockgränser, politikernas hemvist eller rent av politisk kohandel - utan istället av hur eftertraktade de är av invånarna.
Landstinget i Kalmar län måste dra ner sina utgifter med cirka 300 miljoner kronor för att få utgifter och intäkter att gå ihop. För att klara denna utgiftsökning medelst skattsedeln skulle landstingsskatten, enligt landstingsdirektör Johan Assarsson, behöva ökas med cirka tre kronor. På varje intjänad hundring går idag cirka tio kronor till landstinget. För att klara nuvarande verksamhet i oförminskad skala krävs en höjning med tre kronor, alltså en höjning av landstingsskatten med cirka 30 procent.
Det är naturligtvis en orimlighet. Särskilt som motsvarande ekonomiska problem finns även hos stat och kommun.


Alf Wesik